Under det rosa täcket av Nina Björk

Jag skrev just i ett inlägg på bloggens Facebook-sida att jag är så glad att jag satte igång med mitt TBR-projekt, för det är så många riktiga pärlor som har kommit i min väg - och det är ju fantastiskt. Jag har sagt många gånger nu att det är en travesti att somliga böcker inte blivit läste förrän nu, och det är ju verkligen sant i detta fallet. HUR har jag inte läst Under det rosa täcket förrän nu? Vansinne. Men det är klart, jag kanske var något ung när den kom ut (1996, jag var 14) - fast det är väl ingen ursäkt egentligen. Den har i alla fall stått i hyllan i minst fem år och ja - nu har jag läst den! 
 
Dock lyssnade jag på en stor del av den, i bra inläsning av Gunilla Leining. Om ljudböcker räknas som läsning? Naturligtvis gör det det. 
 
Det är inte helt lätt att skriva en kommentar på en sådan här bok - förutom att den var fantastiskt upplysande och verkligen fick upp mina ögon för somligt som jag inte riktigt tänkt på. Ja, det är 22 år sedan denna kom ut - mycket har förändrats, mycket är exakt likadant. Jag hoppas att Björks texter används i skolor nuförtiden, för det finns så väldigt mycket här som förklaras på ett tillgängligt och självklart sätt. 
 
Ljudboken var som sagt mycket väl inläst, men en sak ska sägas - boken består av många citat och utdrag, ur tidningar och böcker och andra publikationer, och precis som i Jack Werners bok som jag lyssnade på i våras kan man bli lite tokig på alla "citat - slutcitat". Detta är inte kritik, det är mer en reflektion över hur irriterande det blev. Det kan ju liksom inte vara på något annat vis. 
 
Jag gillade särskilt några bitar mot slutet med jämförelser i populärkulturen, med film och skönlitteratur och är nu otroligt sugen på att läsa om Ta vad man vill ha av Louise Boije af Gennäs med nytt tankesätt. Har väl läst den fyrtio gånger, men varför inte en gång till med nyslipade icke-rosa glasögon? 
 
Boken finns att köpa här eller här

Popkulturens död av Martin Aagård och Natalia Kazmierska

Jag lyssnade på paret Aagård-Kazmierska på Bokmässan, tillsammans med en hel radda bokbloggare, där de samtalade med Fredrik Strage om popkultur och dess eventuella död. Kanske är ryktet överdrivet? Boken har jag haft liggande i en e-boks-app sedan den kom, men jag har väl inte varit riktigt sugen. Det var jag kanske inte efter att ha lyssnat på dem heller då jag kände att pretentionerna var lite för höga även för mig, men jag plockade upp den ändå, till slut. 
 
Och det gick inte snabbt. Oj, vad tätt det är! Mycket fakta och mycket funderingar. Och mycket pretention. Somliga kapitel innehåller så mycket tunga namn att jag inte förstår hälften, och då tycker jag inte att jag är helt väck vad gäller popkultur. Jag tycker heller inte att den är särskilt välskriven för sitt ändamål - det känns som om varje mening försöker överträffa den tidigare, det är för underfundigt och tillspetsat ibland. 
 
Dock finns det poänger - om hur somlig popkultur blivit uppköpt och fallit offer för kapitalism och konsumerism. Under samtalet på Bokmässan pratade de (eller läste kanske, jag minns inte) om någon helt vansinnig musikfestival där biljetterna kostade tiotusentals kronor och det hela avslutades med spa och avslappning och hälsodrycker. Sådant är ju onekligen intressant och roligt att förfasas över. 
 
Men ska man läsa om popkultur kan man läsa Strage istället. Om du frågar mig är alltså ryktet om popkulturens död starkt överdrivet och boken om popkulturens död starkt överskattad - men du kan köpa den här eller här , om du vill! 


Nuckan av Malin Lindroth

 
 
Med Nuckan vill Malin Lindroth återta, reclaima, begreppet nucka. Hon har levt ensam i trettio år, är 52 år och barnlös, och nu vill hon berätta om sin livserfarenhet - den som ingen vill ha. Eller? Allt utanför normen är skrämmande och ifrågasätts av omgivningen, och särskilt just detta. En kvinna som inte har man eller barn måste vara en farlig kvinna. Det måste åtminstone vara något fel på henne. 
 
Förlaget beskriver Nuckan som ett befrielseprojekt, och till viss del förstår jag. Till viss del tycker jag inte att det känns som om det är så befriande. Vissa bitar, absolut, men somligt känns mest ledsamt. Inte för att normen bryts, men för att stämningen är sådan. 
 
Vad jag är säker på är dock att detta är en otroligt välskriven text. Formuleringar vassa som knivseggar, och somliga beskrivningar får mig att gapskratta. När Lindroth läste på Stadsbiblioteket för ett tag sedan skrattade publiken gott åt flera bitar, men framför allt får jag känslan av att sätta skrattet i halsen. Det är begåvat att skriva så - Jonas Gardell är expert på det. 
 
Det är otroligt uppriktigt, naket, hudlöst och skavigt. Dessutom fullt av intressanta fakta om nuckan som begrepp, nu och historiskt. Absolut läsvärt! Boken finns att köpa här eller här