Boken om Blanche och Marie av P O Enquist

 
 
Jag har just nu nästan trettio böcker i mina utkast här och ska försöka komma ikapp lite grann. Därmed blir det inte världens längsta texter här det närmaste, om jag inte har något alldeles särskilt att berätta om... hösten har flugit förbi, på ett bra sätt, och nu är det ju nästan jul! Och denna helgen är jag bortrest fredag kväll till söndag förmiddag, dessutom. Men det kommer! 
 
Nåväl - jag behövde en bok till rutan om eller av nobelpristagare till Höstbingot, och fick tips om Boken om Blanche och Marie av P O Enquist. Jag trodde aldrig att jag skulle röra något av honom igen efter Liknelseboken som jag tyckte var otroligt påfrestande, men nu blev det såhär och det är jag glad för. 
 
Detta är en form av litterär fantasi om Blanche Wittman, hysterikornas drottning som vårdades av Charcot och Freud på sjukhuset La Salpêtrière i Paris i slutet på 1800-talet. Vad det egentligen var för fel på henne har väl ingen riktigt kommit fram till - man trodde först att det handlade om epilepsi, sedan det något mer diffusa hysteri. Hon blev dock frisk, och började arbeta tillsammans med Marie Curie. Somligt är fakta, somligt definitiv fantasi. 
 
Jag är mest intresserad av faktum i detta fallet och förfäras av att läsa om Blanches öde, som en sorts martyr för vetenskapen. Hon påverkades naturligtvis otroligt negativt fysiskt av arbetet med radium, och när vi möter henne har hon bara högerarmen kvar efter omfattande amputationer på grund av strålningen, och lever i en trälåda på hjul. Helt otroligt. Tre av hennes anteckningsböcker återfanns tjugofem år efter hennes död, och det är dessa som format någon sorts bas till Enquists bok. 
 
Jag hade kanske föredragit att läsa om dessa kvinnor och händelserna kring dem i en mer faktisk och ordnad form - men jag tyckte väldigt mycket om detta också, och det har gett mig blodad tand för att läsa mer om Madame Curie och de omkring henne. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Livet och patriarkatet av Peppe Öhman

Peppe Öhman är en av skribenterna på Bokhora och poddar med Karin Jihde i Mellan Raderna-podden som är en stor favorit. Hon har dessutom en privat blogg, Livet och L.A, Jag har inte läst något i bokform av henne tidigare, men har varit sugen på denna ett tag och äntligen kom jag mig för att reservera den på biblioteket. Och sträckläste, praktiskt taget. Fantastiskt bra idé, det här. 
 
Dels får vi förklaringar på enklare frågor. Vad är feminism? Vad är patriarkat? Vad är en feminazi? (Och varför tyckte någon att det var en bra idé att kombinera feminism och nazism till ett uttryck när de står för väsenskilda ting?) 
 
Förklaringarna av dessa termer är, för någon som har någorlunda koll på feminism och jämställdhet, mycket enkla. Därmed utmärkta för den feminismskeptiske och den som tycker att hen har med fjäderfän att göra. 
 
Berättelserna ur det egna livet är hjärtskärande, hemska och viktiga och jag läser dem förstås mitt under #metoo-upproret. Nästan varje dag går nya grupper samman för att lämna sina vittnesmål kring sexuella trakasserier och övergrepp - låt oss hoppas att detta innebär ett skifte. (Men tänk även på alla dem som inte har någon att gå ihop med kring detta.) 
 
Dessutom kommer Öhman med handfasta tips till den som lever i tvåsamhet, om hur man kan nå jämställdhet på bästa sätt och fördela arbetet. I ett vanligt förhållande tycker båda parter att de gör ungefär 60% av det oavlönade hemarbetet. Bara det visar ju på så mycket skevhet. 
 
Det ska även sägas att en hel del av texterna är skrivna med en stor skopa humor. Det kan behövas i viktiga sammanhang och här fungerar det väldigt bra. 
 
(En extra liten bonus - jag har alltid undrat varför Peppe, som egentligen heter Jeanette, kallas Peppe. Nu fick jag reda på det också!) 
 
Rekommenderas varmt - och ge den till någon som inte förstår det här med feminism i julklapp för all del. Det kanske i förlängningen blir en present till dig själv också! 
 
 
Läs gärna mer hos Boksuddis, Feministbiblioteket och enligt O. Boken finns att köpa här eller här
 
 

Ta det som en man av Hampus Nessvold

Jag fick det stora nöjet - och äran, ynnesten - att lyssna på Hampus Nessvold två gånger under Bokmässan. En gång i ett samtal om Kulturmannen i ungdomslitteratur, och en gång tillsammans med Johan Ehn om Den (o)moderna mansrollen. Vi diskuterade just detta på lunchen igår, faktiskt, men tyvärr verkar inte just det seminariet finnas utlagt hos UR. Åtminstone inte ännu.  
 
Jag hade inte hört talas om Nessvold tidigare - förrän enligt O skrev om just Ta det som en man några dagar innan. Jag blev genast nyfiken och förstås beklämd - vi vill ju gärna tro att vi är så jämställda och käcka på alla sätt och vis, kanske att mansrollen i sin klassiska skepnad har suddats ut, åtminstone lite grann? Nähä då, det är uppenbart att sådant inte är fallet. Nessvold är bara 21 år gammal och det är alltså inte så länge sedan han faktiskt befann sig i skolmiljön och omklädningsrummen han berättar om. Det är fascinerande och förskräckligt. 
 
Det handlar om normer, om ideal och i förlängningen - hur skönt det vore om vi slapp dem! 
 
Boken är rolig, snabbläst, lätt att förstå och väldigt upprörande. Svårare än så är det inte. Läs själv och få alla runt omkring dig att läsa också. Det är så mycket som behöver utmanas och lyftas fram för att vi ska kunna gå vidare i samhället. 
 
 
Läs gärna mer hos enligt O eller Tvåtusen boktankar. Boken finns att köpa här eller här