Det blåser på månen av Eric Linklater

                                           
 
 


Detta är en gammal storfavorit från barndomen - en grön, inbunden bok som jag tror var pappas då det begav sig. Men det är nog i alla fall tjugofem år sedan sist - och nu fick jag för mig att jag ville läsa den på engelska. Så märkligt det blev! Alla underliga hittepånamn är ju helt annorlunda på engelska, såklart, och det tog tid att komma på vad de hette "egentligen", Fröken Tjatlund och Major Rytter och de andra. Jag tror att jag kommer att kryssa "handlar om att resa" i Sommarbingo 2017, för det kan man lugnt säga att de gör. 
 
 


Boken börjar på ett ganska sansat sätt - Major Rytter ska ut på en lång resa, och hans döttrar Dina och Dorinda vill hjälpa honom att packa. De ställer till det lite grann, och Major Rytter påminner dem om att när det ser ut som om det är en vind på månen så finns risken att den blåser in i småflickors hjärtan och gör dem elaka i ett helt år. Därför är det extra viktigt att de uppför sig ordentligt medan han är borta. 
 
 



 
Och de försöker. Åh, vad de försöker. Men det går inte sådär sjusärdeles bra - och innan vi vet ordet av kastas vi in i en helt vansinnig historia, med guldpumor och silverfalkar, musiklärare och häxor och en lång resa till Bombardiet, där majoren själv befinner sig... 
 
 


Rafflande och fantastiskt  - och riktigt spännande! Jag läste ut den mitt i en varm och sömnlös natt och hade riktig hjärtklappning när det var färdigt ;-) 
 
 
 


 
Eli läser och skriver har skrivit om boken här och den finns att köpa här eller här

Northern Lights (Guldkompassen) av Philip Pullman

 
   
 
 
Som sagt så fick jag denna av en mycket kär vän redan vårvintern 2004 - han fick min Virgin Suicides vilket väl lär vara den bok jag gett bort flest gånger, vid sidan av High Fidelity. Han läste den. Det gjorde inte jag. Förrän nu! Jag behövde en bok som innehåller magi till Sommarbingot och beklagade mig över att vara tvungen att läsa fantasy - men påmindes om denna av en annan kär vän och sagt och gjort - nu var det dags! 
 
Och åh, jag är så glad för det för jag älskar den. Började lyssna på den i inläsning av Lena Nyman men insåg att jag tappade koncentrationen på resten av världen när jag lyssnade för jag ville bara vara i Pullmans värld - så jag övergick till e-bok, på engelska. Amerikanska utgåvan, förstod jag, eftersom den heter The Golden Compass medan den brittiska heter Northern Lights - men jag tror inte att det är någon större skillnad i språk, det känns distinkt brittiskt. 
 
Denna sortens fantastik kan jag hantera, eftersom "grundprincipen" är ett någorlunda vanligt college i Oxford. Jag har varit i Oxford en hel del och jag har varit på ett college i Cambridge många gånger, såpass att jag kan känna igen mig i termerna och de olika rummen och salarna, deras namn och alla märkliga traditioner som finns kvar än idag. I och med detta kan jag på något sätt acceptera att alla karaktärer har en daemon med sig - deras själ i djurform, så vitt jag kan förstå. Åtminstone deras andra hälft! 
 
Huvudpersonen - eller huvudpersonerna - är Lyra, elva år och hennes daemon Pantalaimon. Lyra är uppvuxen på Jordan College i Oxford, där hon spenderat sin barndom med skolans personal. Då och då kommer hennes farbror, den mäktige Lord Asriel till skolan - och det gör han just den dagen då vi får lära känna Lyra. Hon smyger in i ett rum där hon inte får lov att vara och tvingas gömma sig i en garderob tillsammans med Pantalaimon, som liksom alla daemoner aldrig lämnar sin människas sida. Där hör hon en hel del saker som hon inte borde ha gjort, och innan hon vet ordet av är hon indragen i ett otroligt äventyr. 
 
Här finns kidnappare som tar barn, och kanske äter upp dem på kuppen? Spännande partiklar i norrskenet, kloka och våldsamma isbjörnar, en björnkung som inget hellre vill än att få sin egen daemon, häxor, krig... och Guldkompassen, förstås! Jag njöt av hela läsupplevelsen och kommer nog faktiskt att läsa ut hela trilogin - kanske redan i år! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Coraline av Neil Gaiman


 
Jag har aldrig läst något av Neil Gaiman förut - men jag har förstås varit sugen. Det är bara det där att jag är så otroligt dålig på fantastik och allt där omkring. Men när jag läste Amanda Palmers bok blev jag förstås ännu mer intresserad - jag kan bara inte tro att det är nästan exakt ett år sedan! 
 
Jag konsulterade ett antal personer som dels känner till hur hopplös jag är i denna genren och dels själva är välbevandrade, och landade till slut i att jag kan ju börja med Coraline, som varken är jättelång eller särskilt komplicerad. Jag tror nämligen att det ofta är det som avskräcker mig från fantastikgenren - det är så mycket folk och varelser och världar och dimensioner att hålla reda på att jag känner mig som om jag hamnat mitt i Jane Austen... 
 
Coraline är en ung flicka som är självutnämnd utforskare. Hon bor med sina föräldrar, som är snälla men väldigt upptagna, i London. Hon gillar inte regn eller mat som är lagad efter recept - men hon älskar att ta reda på mer om sin omgivning. När de flyttar till en ny lägenhet hittar hon en nyckel som visar sig leda till en dörr som bara döljer en tegelvägg när hon tittar tillsammans med sin mamma. Men när hon tittar ensam upptäcker hon en lång mörk korridor som leder till en annan lägenhet, som ser precis likadan ut som hennes egen... med ett annat föräldrapar som ser precis ut som hennes egna - fast de har knappar istället för ögon och mamman har långa, röda naglar... 
 
Huset visar sig vara fullt av hemligheter och nu blir det Coralines uppgift att lyckas ta sig åter till sin riktiga familj. Men var har den andra mamman gjort av hennes föräldrar? 
 
Jag gillade berättelsen hemskt mycket - lagom läskig utan att kännas för urflippad. Det är sådant här som folk som jag behöver skola in oss med, för jag vill faktiskt väldigt gärna kunna avaktivera min suspension of disbelief lite oftare... 
 
 
Andra som har skrivit om Coraline: Mest Lenas godsaker, CRM Nilsson, Read n See
 
Boken finns att köpa i diverse olika upplagor - med olika illustrationer - t.ex här eller här