Utan dina andetag av Karin Aspenström

Jag älskade ju To my Love (eller Till min Love som den verkar heta nu) som kom ut 2015 - såpass att jag fortfarande blir alldeles lycklig när jag tänker på den. Blev därför överlycklig när jag såg att Karin Aspenström kommit ut med något nytt, och kastade mig över den så fort jag bara hann. 
 
Det är dags för en nystart i Evelyn och Eriks relation. De har varit tillsammans i tio år efter att ha träffats på en folkhögskola, de tycker själva att de är det perfekta, jämställda paret - men nu måste det hända något. Och det som ska hända är den gemensamma drömresan till Indien. Luffa runt, åka till Himalaya, vara tillsammans. 
 
Och de reser, och naturligtvis blir ingenting riktigt som de har tänkt. Svartsjuka, ett begynnande missbruk, krossade drömmar, oärliga resekamrater, ett brott, otrohet, maktobalanser och undringar om framtid och förväntningar. Det hinner hända ganska mycket på drygt 200 sidor, det är ett som är säkert. 
 
Och jag gillar det. Jag blir otroligt illa till mods av allt möjligt i berättelsen - kanske främst hettan och smutsen faktiskt. Det där med backpacking har aldrig varit en dröm för mig och jag är inte mer sugen nu! Får vissa liknande vibbar som i The Beach, även om detta är en helt annan berättelse. 
 
Jag blir väldigt intresserad av vad som kan tänkas hända härnäst, och det är ju ett gott betyg! Det var intressant läsning och ja, jag tycker att Aspenström skriver mycket bra. Det är inte tillnärmelsevis lika fantastiskt som To my Love, men så mycket av min förtrollning med den handlar ju om igenkänning och förtjusning av Camden och London. Miljöerna i denna boken gör mig bara stressad. 
 
 
Andra som skrivit om boken: JoS blog, Boktokig Eva Boström, Bina's Books
 
Boken finns att köpa t.ex här eller här

Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs

 
 
Detta är utan tvekan en av de "vuxenböcker" jag läst flest gånger - jag köpte den någon gång i slutet på 90-talet och blev verkligen helt tagen. Nu blev jag sugen på att läsa om den och se om jag tyckte att den var lika bra nu. 
 
Och ja. Det är fortfarande en helt lysande kärlekshistoria. Det som drabbade mig så i tonåren var kanske inte främst kärlekshistorian, utan alla kommentarer om klass och politik som jag väl inte hade förstått innan dess. Jag var nog inte medveten om klasskillnader eller liknande alls, jag är uppvuxen i en förort till Göteborg där "alla" förmodligen var någonstans i arbetar- eller medelklassfacket. Visst fanns det undantag, men det var nog ingenting jag förstod ändå. Det är fortfarande intressant att läsa om detta, särskilt de dramatiska skillnaderna mellan adeln och arbetarklassen. Det är en helt annan värld för mig, det här med jakter och våningar och spontana lyxresor... gamla pengar och ärvda seder och traditioner. Verkar mycket tröttsamt! 
 
Introduktionen är ljuvlig: "Kärleken kom till mig på västra Söder, bland fula hyreshus och asfalterade lekplatser, blankvåta parkeringar och klätterställningar i impregnerat trä. Häruppe under en järngrå novemberhimmel mötte jag den på allvar, och ljuset tändes inom mig. Adventsstjärnor lyste i fönstren runt den ödsliga gårdsplanen, och jag visste att fast jag hade förlorat mig själv totalt så hade jag också för allra första gången i mitt liv kommit hem.
 
Jag kan tycka nu att den är lite för lång. Alla sidohistorier är kanske inte helt nödvändiga, somliga är inte sådär jätteintressanta varken som berättelser eller för att föra den faktiskt historien framåt. Men - eftersom jag säkert har läst denna tjugofem gånger förut gick det ju rätt bra att hoppa över bitar. Det är dessutom kul att läsa karikatyrerna av t.ex Guillou och GW, som jag absolut inte förstod i tonåren! (Nina Lekander berättar lite mer här.)
 
Nåväl. Ett trevligt återseende, men jag läser nog inte om den på några år än. 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Sannas bokhylla, Bokhyllan, BookBasket
 
Boken finns att köpa här eller här

Vitsvit av Athena Farrokhzad

 
 
Jag läser alldeles för lite lyrik numera. Inte av någon särskild anledning egentligen, det är bara att det finns så mycket annat som vinner när jag ska välja! Men - i förra veckan behövde jag något att lyssna på och tänkte att det kunde ju vara intressant att faktiskt lyssna på denna i inläsning av poeten själv. 
 
Och det var det! Egentligen har jag lite svårt för Farrokhzads monotona stämma, men i detta fallet fungerade det bra. Dikterna formas av en sorts dialog, eller konversation, mellan familjemedlemmar om vithet, våld, språk och relationer - det är otroligt originellt och effektfullt. 
 
Riktigt intressant, riktigt angeläget, riktigt bra. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här