Gudrun Schyman - Det gäller livet

(null)

Gudrun Schyman är inte bara beryktad - hon är dessutom oerhört fascinerande, intelligent och elegant. Ett riktigt bra seminarium på lördagsförmiddagen! 

(null)

Jag var korrekt utstyrd 😄👊🏻

En apa i Rågsved av Anna Suvanna Davidsson

Tess och Rikard har varit gifta i några år. Tre barn senare bor de på Södermalm och lever utåt sett ett skimrande familjeliv - men Tess är verkligen inte lycklig. Rikard är en tyrann som styr henne med ömsom hot och skäll, ömsom gråt och offerkoftor, och Tess är fullständigt nedbruten och utmattad. Hon försöker lämna honom, men det verkar vara omöjligt att slå sig fri. Tills en dag, när hon bara gör det. Struntar i hans teatraliska reaktioner och i hans gräsliga syster och sätter stopp. 
 
Det blir förstås ingen enkel resa ändå, men efter många nätter på kompisars soffor, några katastrofala dejter, ett och annat tvivel på om hon verkligen gjort rätt, besvikelse, lycka, skratt och gråt landar hon - efter en vända i Hollywood - till slut i Rågsved, där hon äntligen kan börja om med sig själv i främsta rummet. 
 
Jag har följt Davidsson i diverse kanaler under många år och blev väldigt glad när jag hörde att hon hade en roman på gång - ställde mig snabbt i kö på bibblan och hade nog tur, för det tog inte lång tid innan jag hade den i min hand - och läste under varje möjlig stund. Skickade citat till vänner, skrattade högt på sina ställen och ville slänga boken i väggen för jag blev så förbannad på Rikard och hans syrra (och några andra) på andra. Boken är uppdelad i månader och korta avsnitt inom varje månad och det funkar väldigt bra för mig. 
 
Jag tycker att Anna Suvanna Davidsson har lyckats alldeles ypperligt med denna debut. Den bär sig i såväl driv som språk, den tar upp riktigt svåra ämnen på ett tillgängligt sätt och jag känner så otroligt mycket för Tess. Hon är en välrundad karaktär med så mycket mänsklighet att hon blir exceptionellt trovärdig. Visst är det draget till sin spets ibland, men jag köper allt. Riktigt bra, missa inte - boken finns att köpa här eller här

Smuts av Katarina Wennstam

 
Det var Sommarpratartema i omröstningen med min ena bokcirkel till augustiträffen, och det blev Smuts av Katarina Wennstam som valdes till månadens bok. Jag har läst någon enstaka vuxenbok av henne tidigare och inte varit så imponerad, men gillade Flickan på hotellet (och tänker läsa uppföljaren snart) så jag var positivt inställd - och tacksam för att det var första boken i en serie denna gången så jag slapp läsa ikapp innan ;-) 
 
Smuts följer vi en familj, en sådan där lyckad en, som bor i Stockholm. Pappa Jonas är advokat och anlitas för att vara tv-kommentator i en rättegång gällande koppleri, mamma Rebecca är någon sorts chef på tv och briljerar i sin karriär. Dottern Emma (som är största behållning i karaktärsgalleriet, utan tvekan) är 14 år och på väg in i vuxenlivet med buller och bång. De bor tjusigt och lever tjusigt - fasad och yta är oerhört viktiga. Men under ytan bubblar givetvis en hel massa som inte syns. Jonas lever ett oerhört obehagligt dubbelliv, Rebecca lever i en extremt stark förnekelse och Emma råkar ut för en sorts slutshaming som jag aldrig tidigare hört talas om. (Vi diskuterade detta och lite relaterade saker med bokcirkeln och tack och lov kände ingen igen sig - men saker och ting förändras förstås med åren.) 
 
Det märks att Wennstam är journalist och det är inte nödvändigtvis så lyckat när det ska skrivas skönlitterärt. Man kan argumentera för att det är bra att ta upp sådana här viktiga ämnen - människohandel och mäns automatiska "rätt" till kvinnors kroppar - i en spänningsroman för att budskapet ska nå ut till flera, men jag tvivlar på att det fungerar. Om någon inte tror på att det existerar tror de inte mer på det för att det förpackas såhär. 
 
Det jag har svårt för med Smuts är alla schabloner och klichéer - det är väldigt kvällstidningsaktigt, det där. Alla är sådana stereotyper (utom Emma, som sagt, hon är en strålande skriven karaktär) att det smäller om det, alla män är riktiga svin (inte en enda är bara lite lagom grisig utan alla är praktgaltar utom Emmas lillebror) och det är riktigt tjatigt faktiskt. 
 
Jag har även lite svårt för beskrivningen av en person som är solklar missbrukare - vi måste komma ihåg att det inte är självvalt (även om det i somliga fall naturligtvis krävts en hel del för att komma dit) och att personer som är fast i ett missbruk, vare sig det är kemiskt eller emotionellt eller sexuellt, behöver hjälp. 
 
Jag beundrar Katarina Wennstam. Hennes reportageböcker är fantastiska, hennes Sommar i P1 var mycket bra och hon gör en massa viktigt arbete för kvinnors rättigheter och kvinnorätt. Men jag är inte så säker på att jag tycker att hon ska skriva skönlitterärt - för mig blir det inte bra. 
 
Boken finns för den hågade att köpa här eller här