Julkalenderbloggstafett - Bäst i bokhyllan - Lucka 15

 
Årets tema i Julkalenderbloggstafetten 2017 som Sofies bokblogg så fint anordnar är Bäst i bokhyllan. Jag funderade en stund och ville välja något som kanske ingen annan valt... och så plötsligt var det så tydligt vad det skulle bli! Lucka 15 blev min och nu ska jag få berätta om en av mina absoluta favoriter. Igår berättade I regnet om Extremely loud and incredibly close, och imorgon får ni titta in hos Mias bokhörna och se vad hon vill tipsa om! 
 
 
Boken jag vill berätta om är en av få där jag faktiskt såg filmen (mästerlig debut av Sofia Coppola) flera år innan jag läste boken - innan jag ens visste att boken fanns, faktiskt. Jag såg den på Hagabion på Kulturnatta 1999 och blev alldeles betagen av Josh Hartnetts sammetskostym. (Give me a break, jag var sjutton... ;-)) 
 
Den är inte glättig och julig på något vis, vilket man förstår redan av titeln - The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides. 
 
   
   
 
Jag ramlade över boken på en rea hos HMV vid Tottenham Court Road, och sedan dess har jag nog köpt den tjugo gånger. Detta eftersom jag gett bort den så många gånger, och lånat ut den så många gånger och sedan inte velat ha den tillbaka... för jag vill ju att alla ska läsa den. Den är ljuvlig och fruktansvärt hemsk, allt på en gång. 
 
De fem flickorna Lisbon - Mary, Bonnie, Lux, Therese och den yngsta, Cecilia, växer upp i en liten ort i Michigan på 1970-talet, hårt vaktade av sina föräldrar. Pappan är dessutom mattelärare i skolan där de går. De får aldrig gå ut eller göra något annat än att vara hemma efter skolan, de måste klä sig så heltäckande som möjligt och får absolut inte gå på skoldanser. Inom ett år kommer alla fem att ha tagit sina liv - det är knappast någon spoiler, det får vi reda på redan på baksidan. 
 
Berättarrösterna är pojkarna som bor tvärsöver gatan. Som signalerar med ficklampor till flickorna och spelar musik i telefon för dem. 
 
Den första raden i boken lyder: "On the morning the last Lisbon daughter took her turn at suicide—it was Mary this time, and sleeping pills, like Therese—the two paramedics arrived at the house knowing exactly where the knife drawer was, and the gas oven, and the beam in the basement from which it was possible to tie a rope." - fruktansvärt, men denna stil, som är lågmäld och dramatisk på samma gång, i långa, poetiska meningar genomsyrar hela romanen. 
 
Men flickorna sitter faktiskt inte inomhus hela romanen igenom. Vi får följa med på en ödesdiger fest i deras egen källare, när föräldrarna insett att de kanske måste ändra lite på sig efter Cecilias död, på en skoldans, en lång natt på en fotbollsplan, och en middag där en kille faktiskt blir inbjuden av pappan själv. Och vilken kille, sen. Trip Fontaine vänder upp och ner på Lux unga liv - och ja, det är honom som Josh Hartnett spelar i filmen. 
 
Jag har säkert läst boken femton gånger och vill gärna läsa om den. Det är ett litet mästerverk i all sin melankoli och känslostorm - för hur det än är så är flickorna inte olyckliga hela tiden. Det finns lycka, kärlek, sexualitet, vänskap och ett oerhört sammansvetsat syskonskap. Helt fantastisk. 
 
Boken översattes på svenska till Dödens jungfrur men den verkar inte gå att få tag på i de vanliga bokhandlarna längre. Men med tanke på den tråkigt översatta titeln tror jag att man ska läsa den på originalspråk. Det är ljuvligt. (Hannele meddelar att den svenska översättningen finns att få tag på på biblioteket.) 
 
Nu handlar inte detta främst om filmen - men jag måste avsluta med att berätta att soundtracket, till viss del originalskrivet av Air - är helt underbart. Detta är en av mina favoritlåtar i alla sammanhang, men den är extra, extra fin när pojkarna tvärsöver gatan, som så gärna vill få veta mer om vad som pågår där på andra sidan, spelar The Hollies för dem i telefon: 
 
 

Lite bilder från sista tiden...

Ja, som sagt har det varit fullt upp både med jobb och privat de senaste veckorna och jag har inte hunnit blogga särskilt mycket. Men här kommer en hel hög foton från de senaste veckorna som kanske kan roa en stund! 
 
 
Såhär tjusig var utsikten från kontoret häromveckan. Oerhört! 
 
 
Rostade kikärter som snacks för ett tag sedan. Skölj av konserverade små rackare och kör i ugnen på 250 grader i en kvart ungefär. De kan poppa, så var medveten om det. Blir som chilinötter, nästan - antagligen funkar varmluftsugn bättre. 
 
 
Fick biljetter till genrepet av Den Fule på Folkteatern förra fredagen av snälla Anne-Marie. Väldigt intressant och otroligt söligt - ser ni att hela scenen är täckt med brunt papper? 
 
 
Bakade frallor på rågmjöl förra helgen. De blev otroligt kompakta och "tunga", men mättande och goda! Var rädd att de bara skulle funka till kulstötningsövningar men nej då, det var gott. Rågsikt är nog lättare, i dubbel bemärkelse. 
 
 
Någon hade blivit lite hungrig på Ica på Axel Dahlströms torg förra lördagen. 
 
 
Vintern är på väg... 
 
 
Lagade 70-talsmat förra helgen. Kokt ris i botten, blandat med lite allt möjligt jag hade i kylen. Lite crème fraiche, lite rosépeppardressing, lite majonnäs. Kassler och kokt blomkål och broccoli ovanpå, och ost över det hela. Otroligt gott faktiskt. 
 
 
Söndagsmiddag. Glasnudlar, morötter julienne, mango och ugnsstekt kycklingbröst. 
 
 
I måndags åkte jag tidigt från jobbet för att åka och beställa nytt pass. alla vet ju att det tar flera timmar. Det tog en kvart ;-) Igår kom sms om att det är klart så jag får plocka upp det på måndag. 
 
 
Ni minns väl monsteramaryllisen från förra året? Nu gör vi ett nytt försök... hittills har det inte hänt sådär våldsamt mycket men jag lever i hopp - och har plockat fram en pinne. 
 
 
Frukost, någon dag denna veckan. En allmän ögonblicksbild bara som får mig väldigt sugen på hallon. 
 
 
Typisk syn i mitt lilla hörn. 
 
 
I tisdags var det PAF-cirkel på bibblan. Kaffe, bibliotekariebakade pepparkakor och I en förvandlad stad. Alltid lika härligt. Och till våren blir det en serie med Selma Lagerlöf, ska bli hur kul som helst och en nyttig spark i ändan för mig. 
 
 
En busenkel pasta efter det. Gemelle rördes med crème fraiche franska örter. På med räkor och massor av dill. Mums. 
 
 
Blev påmind om att det var fyra år sedan mamma och jag hittade detta julkort och skrattade så vi höll på att dö. 
 
 
Första godiskorgen anlände kontoret i torsdags. Det blir jul i år igen! 
 
 
Alltså, jag är väldigt öppen kring detta - men behöver herrar verkligen särskilda läppstift? 
 
 
En hel del ljudinspelningar har gjorts denna veckan. Här monterar F upp mikrofonen i lilla telefonbåset där jag fick stå och läsa :-) 
 
 
Bio med delar av Bokbubblarna i torsdags! Mordet på Orientexpressen, jag gillade den. Särskilt Poirots mustaschskydd. Riktigt mysig kväll. 
 
 
Igår jobbade jag hemifrån innan festen och passade på att smälla upp adventsstakarna :-) 
 
 
Ica hade skickat brev om att jag hade en ljusslinga att hämta ut som julklapp, LED-lampor på en sorts ståltråd så jag köpte en liten en och laddade batterierna till lilla slingan och tja, här är min julgran! 
 
 
Vi har ju lärt oss av amerikansk tv att kycklingsoppa löser allt, och denna har jag faktiskt gjort helt från scratch. Ugnsstekte en hel kyckling igår, idag plockade jag av köttet och kokade buljong på skrovet. Delar av köttet tillsammans med purjolök, gul chili, röd och grön paprika, majs och äggnudlar blev en väldigt god soppa framför Morden i Midsomer
 
Annars har jag mest legat och läst idag och försökt återhämta mig på alla fronter. Det ska nog bli ordning på detta också! Imorgon hoppas jag orka gå på en föreläsning om Ishiguro på Stadsbiblioteket tidig eftermiddag och sedan åka hem till mamma och pappa och fira lite advent <3 

Pratar så fort jag kan av Lauren Graham

 
Jag var sen i starten med Gilmore Girls. Såg alla säsongerna inom loppet av ett halvår ungefär, från förra våren till efter att de sista fyra avsnitten sändes, när det nu var. Ganska exakt ett år sedan, kan jag tänka mig? Som med så mycket annat i livet hade jag förutfattade meningar och hade "bestämt mig" för att det absolut inte var min grej. Så gav jag det en chans och fastnade naturligtvis på en gång. (Lex Harry Potter, Gossip Girl, The Big Bang Theory, How I met your mother...
 
Lauren Graham är min favorit i serien - både som skådespelerska och karaktär, jag blir så lätt irriterad på Rory - och jag blev sugen på att läsa hennes självbiografi när jag såg att den kommit ut, laddade ner den på engelska och... ja. Glömde väl bort den, helt enkelt. Så plötsligt kom den på svenska och fanns på Nextory och då var det genast lite enklare - jag läste den på ett par dagar. 
 
Det är dels en självbiografi och berättelse om barn- och ungdomsår - Graham hade en ganska otraditionell uppväxt. Sedan är det dramakurser, college, auditions och rumpmodellande - och till slut, förstås, Gilmore Girls. Jätteroligt att läsa reflektioner kring serien, såväl de "riktiga" serierna som de som spelades in tio år efter seriens slut. Graham verkar vara en genuint varm och trevlig person - och rolig, också - och det är riktigt mysigt att hänga med henne under dessa sidor. Särskilt dagboksanteckningarna från inspelningen av A year in the life är riktigt mysiga. 
 
Babbligt och charmigt - liksom Gilmore Girls
 
 
Läs gärna mer hos Bokmumriken och Nilmas bokhylla. Boken finns att köpa här eller här