How to cope with Mitchell and Webb av David Mitchell och Robert Webb


 
Detta är, förstår jag i efterhand, ett utdrag av kapitel ur denna boken - just de kapitlen där David Mitchell och Robert Webb tipsar om hur man bäst handskas med, hanterar och står ut med diverse saker här i livet. En timmes lyssning, flera höga skratt och flera saker att fundera på. Gillar du Mitchell och Webb (och / eller Peep Show) kommer du att gilla att lyssna på denna! 
 
Finns i en app nära dig! 

Stora små lögner av Liane Moriarty

Till skillnad från "alla andra" var jag inte så förtjust i Öppnas i händelse av min död - men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var jag inte var så såld på. Men jag förstod ju att jag ville se serien Big little lies efter att ha läst massor av omdömen, men då ville jag läsa boken först. Sagt och gjort! 
 
Och denna gillade jag. Massor! 
 
Boken utspelar sig (till skillnad från tv-serien) i Pirriwee, Australien - en sömnig, polerad villaförort med till synes endast sunda relationer och glada barn. Men under ytan kokar det. Madeline och Celeste har varit bästa vänner längre - barnen går i samma klass och de får ofta en chans att träffas på det lokala kaféet och prata om högt och lågt. Men det verkar vara något som Celeste inte berättar. Hon har ju den perfekte mannen och tvillingsönerna där hemma, men hon verkar så konstig. Och Madeline har också fullt upp, tonårsdottern Abigail vill hellre bo hos sin pappa och hans nya fru än hos Madeline och hennes nye man och lilla dotter. 
 
Ensamma unga mamman Jane flyttar in och hennes son Ziggy blir snabbt utpekad som mobbare i skolan. Celeste och Madeline tar Jane i försvar, men det är inte lätt att gå emot en mobb med arga föräldrar. Vi förstår redan från början genom ett väldigt bra berättargrepp att allt som kokar kommer att nå kulmen under en samlingskväll i skolan, till och med med någons död - men vems och hur har vi ingen aning om förrän mot slutet. 
 
Jag tycker att Moriarty lyckas fantastiskt bra med detta. Jag har ingen aning om vad som kommer att hända, även om jag räknar ut ett och annat ganska tidigt betyder inte detta att förklaringen är självklar. Moriarty skriver riktigt bra och konstruerar en bra historia. 
 
TV-serien, då? Jo, jag gillade den skarpt också - såg den under ett par dagar nu under ledigheten och är mycket förtjust. Kul att det blir en säsong till!  
 
 
Boken finns att köpa här eller här
 

2017 - i sammanfattning

 
Naturligtvis ska kulturåret (MITT kulturår, alltså, jag är inte så pretentiös eller arrogant att jag tror att jag kan krönikera hela 2017 ;-)) sammanfattas även här, trots dåligt bloggande på sistone. Det ska bli ordning på torpet, det ska det... jag har bara så mycket annat att göra hela tiden ;-) Kulturkollo hjälper till med frågor till en lista, jag klipper och klistrar kanske lite grann... vi får se hur det går! 
 
Dessutom - det blir lite brainstorming över detta. Jag kan inte sitta och gå igenom varenda inlägg under året, det går inte - så jag missar säkert något uppenbart här och där. Påminn mig gärna, i så fall ;-) 
 
Årets mest oväntade: White Monkey av Adrian Perera är en stark kandidat - hade jag bara sett boken hade jag absolut inte trott att det handlade om en finlandssvensk ung man med rötter på Sri Lanka. Helt fantastisk. 
 
Årets klassiker: Åh, det är förstås Per Anders Fogelströms Stadssvit, som jag tack vare bokcirkeln på biblioteket nu läst i sin helhet och älskat. Första boken läste jag för nästan fyra år sedan men resten har jag läst nu under hösten. Här är mina texter: Mina drömmars stad, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad - Stad i världen har jag inte hunnit skriva om ännu men det kommer inom kort! Bubblare i denna kategorin är Ett rum med utsikt av E M Forster och Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf. 
 
Årets knock out: En bok som garanterat hamnar på många listor som sammanfattar året är även en som kunge ha passat på alla möjliga punkter, men jag väljer den som knock out - för det var den ju verkligen. En riktig käftsmäll och samtidigt något av det bästa jag läst - Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Jag läste den på engelska men funderar faktiskt på att läsa om och se hur översättningen blev. Det tog mig tre månader att ta mig igenom den, och det var inte bara för att det är en riktig tegelsten... ja, har du inte läst den så gör det. Nu. 
 
Årets kvinnokamp: Naturligtvis #metoo-kampanjen. Vilket genomslag! Jag är fortfarande i förundran. 
 
Årets gapflabb: Naturligtvis Ha de' gott av Glenn Hysén. Ja, och detta då. 
 
Årets historiska: Tiden är inte än av Elin Boardy. 
 
Årets dystopi: Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood. Att jag aldrig läst den förut! Tänk, vad en tv-serie eller film kan göra för en boks popularitet. 
 
Årets grafiska: Synd av Elin Lucassi. 
 
Årets nya bekantskap: Åh, det är så många! Den första jag kom att tänka på nu är Sara Baume. Jag skrev om hennes A line made by walking häromdagen. 
 
Årets utmaning: Kanske menar frågeställaren här en bok eller så som varit en utmaning, jag tolkar vilt och drar till med Sommarbingo och Höstbingo - båda har varit SÅ roliga och jag kan knappt tro att jag klarade av båda. 
 
Årets tegelsten: Ja - nu har ju den uppenbara tegelstenen redan nämnts som knock out ovan, så jag säger 365 dagar - utdrag ur kända och okända dagböcker redigerad av av Emelie Perland och Anders Bergman. Otroligt underhållande! 
 
Årets återseende: Menar vi omläsning så är det Expeditionen av Bea Uusma - det var alldeles i början på året som den gick som P3-dokumentär, jag fick Sofia (som älskade dokumentären) att ta med sig den som lektyr på skidresa och fram i maj åkte vi till Gränna över en helg för att bland annat besöka Andréemuséet
 
Årets kulturella höjdpunkt: Det har varit ett fantastiskt år för kultur, men Florens och särskilt Uffizierna gick ju inte av för hackor alltså. Jag har fortfarande inte riktigt smält det. 
 
Årets citat: Jag minns ju inte ordagrant, men något ur Malin Persson Giolitos "förlorartal" på Årets bok på Bokmässan. Jag tycker inte att Schulmans förstapris var icke-välförtjänt som sådant, men hon borde ha vunnit. Det tyckte hon också! 
 
Årets scen: GöteborgsOperan! Från att ha varit där kanske två gånger på tjugo år har jag varit där flera gånger om i år och det har varit otroligt spännande varje gång - såväl konserter som opera, musikal och balett. På söndag är det dags igen, denna gången Norma. Sedan vill jag slå ett slag för Bio Roy, inte som scen som sådan men som etablissemang. Här har jag sett såväl teater från National Theatre till sing-along till Rocky Horror Picture Show och animerad kortfilm i år. 
 
Årets titel: Naturligtvis Erotic stories for Punjabi widows! Recension kommer upp senare ikväll. 
 
Årets film: Jag har sett en hel del bra filmer i år - Jätten är en, Det en annan, Paddington 2 en tredje. 
 
 
 
Kanske fortsätter jag att fylla på här under dagen - något nytt lär jag säkert komma på. Gott nytt år på er, kära vänner! Jag har haft ett fantastiskt 2017 på ett personligt plan, ute i världen är det förstås en annan femma. Men låt oss åtminstone hoppas att 2018 har goda ting i sitt sköte.