White monkey av Adrian Perera

Peppe och Karin pratade om denna i ett avsnitt av Mellan raderna för några veckor sedan - jag blev genast väldigt nyfiken och plockade upp den från biblioteket i förra veckan. Och sträckläste samma kväll. En otrolig stor liten bok. 
 
Det finns många berättare i denna lyriksamling - det som är gemensamt är temat. Strukturell rasism, alltså. Det är modern från Sri Lanka som flyttar till kalla, mörka Finland med sina åkrar och granar. Det är fadern från Finland, mormor på Sri Lanka som inte kommer ihåg allt så väl som tidigare, morfar som kallar dottersonen för "white monkey" - och sonen själv, i Finland. Det som håller ihop berättelsen är en journalist som ställer slarviga, ogenomtänkta frågor till poeten. 
 
På första sidan står det: "Allt i denna bok är fiktion utom problemen" och det ger verkligen mig något att tänka på under läsningen. Boken är bara 60 sidor, det tar inte lång tid att ta sig igenom texten - men med denna tanke i bakhuvudet finner jag mig bläddra tillbaka, läsa om, läsa på ett annat sätt och fundera ett steg till flera gånger om. Jag blev verkligen tagen på sängen av dessa texter - har inte läst så mycket lyrik på sistone, men fick lite blodad tand nu. 
 
Oerhörd debut av Adrian Perera. Det är ett namn att hålla ögonen på, tro mig. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Livet och patriarkatet av Peppe Öhman

Peppe Öhman är en av skribenterna på Bokhora och poddar med Karin Jihde i Mellan Raderna-podden som är en stor favorit. Hon har dessutom en privat blogg, Livet och L.A, Jag har inte läst något i bokform av henne tidigare, men har varit sugen på denna ett tag och äntligen kom jag mig för att reservera den på biblioteket. Och sträckläste, praktiskt taget. Fantastiskt bra idé, det här. 
 
Dels får vi förklaringar på enklare frågor. Vad är feminism? Vad är patriarkat? Vad är en feminazi? (Och varför tyckte någon att det var en bra idé att kombinera feminism och nazism till ett uttryck när de står för väsenskilda ting?) 
 
Förklaringarna av dessa termer är, för någon som har någorlunda koll på feminism och jämställdhet, mycket enkla. Därmed utmärkta för den feminismskeptiske och den som tycker att hen har med fjäderfän att göra. 
 
Berättelserna ur det egna livet är hjärtskärande, hemska och viktiga och jag läser dem förstås mitt under #metoo-upproret. Nästan varje dag går nya grupper samman för att lämna sina vittnesmål kring sexuella trakasserier och övergrepp - låt oss hoppas att detta innebär ett skifte. (Men tänk även på alla dem som inte har någon att gå ihop med kring detta.) 
 
Dessutom kommer Öhman med handfasta tips till den som lever i tvåsamhet, om hur man kan nå jämställdhet på bästa sätt och fördela arbetet. I ett vanligt förhållande tycker båda parter att de gör ungefär 60% av det oavlönade hemarbetet. Bara det visar ju på så mycket skevhet. 
 
Det ska även sägas att en hel del av texterna är skrivna med en stor skopa humor. Det kan behövas i viktiga sammanhang och här fungerar det väldigt bra. 
 
(En extra liten bonus - jag har alltid undrat varför Peppe, som egentligen heter Jeanette, kallas Peppe. Nu fick jag reda på det också!) 
 
Rekommenderas varmt - och ge den till någon som inte förstår det här med feminism i julklapp för all del. Det kanske i förlängningen blir en present till dig själv också! 
 
 
Läs gärna mer hos Boksuddis, Feministbiblioteket och enligt O. Boken finns att köpa här eller här