En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström

                                          
 
Efter att ha läst den fantastiska Ett jävla solsken ville jag såklart gärna läsa något av Ester Blenda Nordström själv. Jag trodde inte att det skulle vara alltför lätt att få tag på något - kanske är mycket på väg i nytryck efter Bremmers bok, men så fort kanske det inte går - så döm om min förvåning och glädje när jag upptäckte att En piga bland pigor fanns som e-bok på biblioteket! Riktigt rolig läsning över julhelgen. 
 
För ja - det är roligt. Dråpligt, på sina ställen! Även här kan jag dra paralleller till såväl Fogelström som Bricken-boken jag läste nästan samtidigt - och här är ju faktiskt en blandning! Ester Blenda själv är van vid Stockholm och livet där, men tar en månads semester och ger sig ut på landsbygden för att tjäna piga, naturligtvis under cover - för att skriva om livet som tjänsteflicka. Och detta är produkten! 
 
Och det är så intressant. Och som sagt, väldigt roligt. Mycket är skrivet på dialekt och det blir ju alltid lite extra skojigt då. Men som de slet, de stackars flickorna! Och bondmoran också för den delen, men det  behövdes väl med en försupen och lat make. Ja, bonden blev förstås förbannad när boken kom ut och skrev en egen bok, ett svar - Ett pennskaft till piga - men som jag förstår det togs den inte emot med några större öppna famnar utan verkade ganska generisk. 
 
Ett spännande historiskt dokument av en av de mest intressanta svenska kvinnor jag kommit i kontakt med på sistone! 
 
Boken finns att köpa här eller här

Som ett träd i skogen av Vibeke Olsson

Jag trodde nog att det var slut med Bricken-böcker nu, sorgligt nog - men så plötsligt dök denna, nummer sex i serien, upp i flödet! 
 
Det har blivit 1918 och Bricken fyller femtio. De stora barnen har flyttat hemifrån, men de yngsta finns fortfarande hemma. Det är nöd och brist på mat, men de klarar sig ändå - och nog lyckas Bricken duka upp till stort kalas för sin 50-årsdag. 
 
Sedan går det mest utför. Spanska sjukan slår till och det blir jämmer och elände, vägglöss, alldeles för mycket folk på liten yta... och så vidare. Det är så tungt, så tungt - men en av de saker jag alltid gillat med serien är ju värmen människor emellan och sättet de tar sig samman och kämpar vidare på. Så är det även här. 
 
Något som jag inte riktigt förstår är alla upprepningar - det är såpass att jag undrar om det är något fel på e-boken, som överhuvudtaget var väldigt märklig i utförandet. Jag vet inte hur många gånger jag läste en viss sak som en viss person eller en viss strejk - nog förstår jag att det kan vara medvetna grepp i somliga fall, men när nästan exakt samma mening dyker upp i två stycken efter varandra, med endast lite ändring i orden runt om kring, så vet jag inte om det faktiskt är meningen eller inte. Irriterande är det i alla fall. 
 
Något annat som är irriterande är att Bricken verkar ha blivit martyr på gamla dar. Hon tar allt på fel sätt och ältar på ett ganska ocharmigt sätt - men jag kan i och för sig förstå det också. Vilket liv, liksom, och än är hon bara femtio. 
 
Men visst är det bra. Otroligt väl utförd arbetarlitteratur! Sedan har jag ju just läst Fogelström och det är väldigt intressant att nu jämföra livet "på landet", vid sågverket, med livet i stan under samma period - särskilt just kring fackföreningar, organisation och rörelser. Jag fortsätter att hoppas på mer om Bricken! 
 
Boken finns att köpa här eller här

White monkey av Adrian Perera

Peppe och Karin pratade om denna i ett avsnitt av Mellan raderna för några veckor sedan - jag blev genast väldigt nyfiken och plockade upp den från biblioteket i förra veckan. Och sträckläste samma kväll. En otrolig stor liten bok. 
 
Det finns många berättare i denna lyriksamling - det som är gemensamt är temat. Strukturell rasism, alltså. Det är modern från Sri Lanka som flyttar till kalla, mörka Finland med sina åkrar och granar. Det är fadern från Finland, mormor på Sri Lanka som inte kommer ihåg allt så väl som tidigare, morfar som kallar dottersonen för "white monkey" - och sonen själv, i Finland. Det som håller ihop berättelsen är en journalist som ställer slarviga, ogenomtänkta frågor till poeten. 
 
På första sidan står det: "Allt i denna bok är fiktion utom problemen" och det ger verkligen mig något att tänka på under läsningen. Boken är bara 60 sidor, det tar inte lång tid att ta sig igenom texten - men med denna tanke i bakhuvudet finner jag mig bläddra tillbaka, läsa om, läsa på ett annat sätt och fundera ett steg till flera gånger om. Jag blev verkligen tagen på sängen av dessa texter - har inte läst så mycket lyrik på sistone, men fick lite blodad tand nu. 
 
Oerhörd debut av Adrian Perera. Det är ett namn att hålla ögonen på, tro mig. 
 
Boken finns att köpa här eller här