2014: 115 - Stråk av rött av Elizabeth George

Ja. Hej 700 sidor! Herregud. Jag trodde att jag hade läst mer av Elizabeth George, men det verkar som om jag bara har läst Med svek i sinnet. Känns väldigt främmande för jag vet att jag har köpt flera stycken - tror att de står i Hunnebo dock och jag har väl inte kommit mig för att plocka upp dem. Kanske för att de är tegelstenar? 
 
I alla fall. Kommissarie Thomas Lynley är ute och vandrar i Cornwall. Hans fru Helen och deras ofödda son har mördats av en okänd tolvåring på gatan (?) och nu ska han vandra av sig. Eller något. Så hittar han liket efter en sextonårig klättrare, Santo Kerne, efter ett fall på 60 meter. Lynley har egentligen packat in jobbet på Scotland Yard, men nu blir han inte bara vittne utan även del av utredningsteamet som leds av Bea Hannaford - en karaktär jag gillade på en gång.
 
Och naturligtvis kommer radarpartnern Barbara Havers resande från London - delvis för att Lynley ber henne om hjälp, men även för att chefen på Scotland Yard har skickat henne att kolla upp hur Lynley mår. 
 
 
Miljöerna och karaktärerna är helt fantastiskt beskrivna - men ibland lite väl fantastiska kanske. Det tar ett opar tre sidor att beskriva ett hus, liksom. Sedan är det alldeles för många karaktärer. Vissa helt totalt onödiga - de fungerar inte ens som avledningsmoment. Den unga tjejen Tammy har absolut ingen betydelse för historien. 
 
Sedan är det lite småsvårt ibland att hålla isär personer som är väldigt lika varann i situation och sätt. För att inte tala om alla "konstiga" korniska namn - jag fick börja om när jag hade läst sex kapitel för jag förstod verkligen inte vem som var vem. Och herregud, vad tråkigt det måste vara att bo i ett litet samhälle i Cornwall för de är sexgalningar hela bunten. 
 
Det är jätteintressant att läsa beskrivningarna om surfing, som tar upp en stor del av handllingen. Typisk sak som man inte har en aning om om man inte gjort det själv, och det verkar som om det är rätt stor skillnad på att surfa i Cornwall och surfingen vi ser i såpor från Australien. Dessutom - Charlotta har ju redan övertygat mig om att jag måste åka till Cornwall, inte minst för sälarnas skull! - och nu är jag ännu mer sugen för det verkar så underbart. 
 
Men - man hade kunnat subtrahera minst 200 sidor från denna romanen utan problem. Det blir tungt, bokstavligt talat, med sådana här tegelstenar. När man knappt kan ligga ner och läsa en pocketbok utan att tappa den i ansiktet (obs - jag har faktiskt ett litet sår på ena näsvingen just av denna anledning) så är den för tjock. 
 
Men visst är den bra. Och spännande. Och välskriven. Något annat kan man inte säga. 

2014: 62 - Jag reser ensam av Tore Renberg

Ni minns väl Jarle? 
 
Nu är han tillbaks. Det är 1997, prinsessan Diana är död och han har just fått svar på ett blodprov som bevisar att han är pappa till Charlotte Isabel Hansen, snart sju år, efter ett one night stand i gymnasiet. 
 
Annars är han doktorand på universitetet i Bergen, har komplicerade förhållanden till ungefär alla i sin närhet och spenderar nog lite väl mycket tid på sina studier, eller i alla fall tankar därom. 
 
Jag menar. Jag skulle ju kanske inte välja att ha ett porträtt av Marcel Proust inramat på mitt skrivbord, även om jag nog gillar honom. 
 
I alla fall - Charlotte Isabel Hansens mamma Anette kontaktar Jarle för att förklara att nu när det är bevisat att han är pappan så ska hon komma och bo hos honom en vecka medan mamman åker på semester "söderut". Det är väl inte mer än rätt?
 
Det är asroligt och rörande och upprörande och ungefär allt det kan bli i en sådan situation. 
 
Men. Nu ska jag vara gnelkering igen - men det har egentligen ingenting med boken i sig att göra utan snarare att jag höll på att få ett sammanbrott under vissa kapitel. 
 
Nu är det så att Literary Theory INTE var min favoritkurs på universitetet. Jag är jätteförvånad över att jag klarade den, för två av de smartaste personerna jag vet underkändes två gånger var. 
 
Men jag kan inte hjälpa att det börjar klia lite när jag läser om Blanchot och hans vänner. Fy FAN vad jobbigt det var att försöka lära sig allt de hade för sig och fy FAN vad jobbigt det kan vara att läsa om dom när man inte måste. 
 
Men man kan ta det för både Jarle och Charlotte Isabel och Farbror Hasse och mamma Sara är så fina karaktärer. Jag upptäckte att detta tydligen är del tre av tre och jag har bara läst ettan hittills, men jag ska leta rätt på tvåan för jag är lite nyfiken på vad som hände med Helge och Andreas? 
 
Hur som helst. Läsvärd som bara den, men jag kan nog vilja rekommendera att man hoppar över vissa av de längre bitarna om litterär teori. Man får nämligen nässelutslag. 
 
Läser jag ordet "diskursteori" en gång till så tror jag att jag exploderar lite grann. 
 
 
 
 

Författarfemman 2014

 
En till, tänker du? Jajamensan! 
 
Författarfemman går ut på att läsa fler böcker av en författare man läst en del av och tyckt mycket om, där man är säker på att man skulle gilla deras andra verk men aldrig kommer sig för att läsa. Detta är jag i ett nötskal. Här väljer man förstås ut en rad att plocka ifrån, och de kan naturligtvis korrespondera med vanliga bokinlägg och Kaosutmaningen - dock inte Boktolvan, av naturliga skäl då de är nya författare allihop. 
 
Jag ser fram emot 2014 nu! ;-) 
 
 
☼ Joyce Carol Oates
☼ Anne Holt 
☼ Graham Greene
☼ Tore Renberg 
 ☼ Bo Balderson
☼ Mari Jungstedt 
☼ Karin Wahlberg 
☼ Mats Ahlstedt
☼ Elizabeth George