Let it snow: magisk julhelg i tre delar av Maureen Johnson, John Green och Lauren Myracle

Jag var egentligen färdig med julböcker för i år - trodde jag. Men så hände det något när jag vaknade tidigt på annandagens morgon, jag satte igång med denna och innan jag visste ordet av hade jag läst halva första berättelsen och då var det ju bara att fortsätta! Jag har tänkt läsa denna sedan 2016 enligt Goodreads, så den kvalar även in i TBR-projektet vilket förstås alltid är roligt. 
 
Jag har läst mycket - kanske allt - av John Green, och en bok av Maureen Johnson som överraskade mig positivt då den inte alls är min grej egentligen men hon lyckades få mig att acceptera övernaturliga grejer - som jag sällan gillar - med östra London och Jack the Ripper - som jag verkligen gillar. Lauren Myracle är ett nytt namn för mig, men jag läser gärna mer av henne! 
 
Detta är alltså tre separata berättelser som hänger ihop - på ett väldigt mysigt sätt. Man kan säga att det är snön, i ymniga mängder, som binder samman berättelserna, som alla handlar om tonåringar.
 
Det är jättemysigt! Hade jag inte vetat att berättelserna är skrivna av olika personer hade jag nog inte gissat att de var det, för jag tycker att de är samstämmiga och i samma ton på ett imponerande sätt. Vissa författarpar som skriver böckerna ihop lyckas ju inte få dem att kännas sammanhängande (Kepler, I'm looking at you) - detta blir jättebra. Det är mysigt och trevligt och roligt och lite vasst - en jättejobbig huvudkaraktär får veta att hon är jobbig, till exempel! - det är verkligen jättelyckat. 
 
Om jag har förstått det rätt kom denna ut för första gången redan 2008, vilket jag inte alls förstått - men den verkar fortfarande vara populär och det är jätteskoj och välförtjänt! 
 
Boken finns att köpa här eller här

Centralgången av Storytel Writers' Room

 
 
Centralgången var en av flera "ljudkalendrar" som fanns tillgängliga på Storytel under december i år, där ett avsnitt släpptes varje dag mellan 1:e och 24:e december. Alla avsnitt kom även ut som e-bok, även om det inte alltid fungerade helt smärtfritt. Jag tog mig igenom det hela men det var inte direkt så att jag längtade efter nästa avsnitt - det blev alldeles för rörigt. Ett antal personer med ett antal historier skall vävas samman, men det blir ett enda kryll av komplotter, historiska grupper, surrogatmödrar, förutsägbarhet, slarviga otrogna män och förvisso en väldigt trevlig hund. 
 
Denna kan du ha och mista, enligt mig. Någon annan som läste eller lyssnade och tycker annorlunda, eller kanske lika? 

Berättelser från Engelsfors

 
 
Jag visste ju att denna fanns - men hade på något vis glömt bort den. Dessutom trodde jag ju till ganska nyss att jag absolut inte under några omständigheter kunde läsa serieromaner, så det har väl lite med det att göra. Dock önskar jag verkligen att jag hade läst den närmre inpå Cirkeln-trilogin, för jag får villigt erkänna att jag har glömt lite vem som är vem och hur de är relaterade och vem som dör när, och sådär. 
 
Men med det sagt - nog kunde jag uppskatta berättelserna ändå! De är distinkt Strandberg-Bergmark-Elfgrenska och teckningarna av Kim W Andersson, Karl Johnsson och min favorit, Lina Neidestam, är såklart fantastiska. Kul med lite nya perspektiv på några av de berättelser som är fräschare i minnet också. Så himla kul idé! 
 
 
Albumet finns att köpa här eller här