Häxan av Camilla Läckberg

 
 
Jag är inte en av de alla som dissar Läckberg. Som jag säkert har skrivit förut så tycker jag att hon har många goda sidor och jag är ju särskilt förtjust i de bohuslänska miljöerna. (Och anser väl i många fall att de flesta som håller på att dö av hur dåligt hennes språk är bara är pretentiösa och vill vara griniga. För så farligt är det faktiskt inte.) 
 
Nu ska jag säga de negativa sakerna på en gång, då. Häxan är alldeles för lång och eventuellt var en av historierna överflödig. Men, i stort så gillade jag den. Det är spännande, det är väl uttänkt och det är absolut inget fel på det. 
 
Fyraåriga Linnea försvinner från en gård utanför Fjällbacka. Därmed väcks hemska gamla minnen till liv - för trettio år sedan hittades en liten flicka från samma gård mördad. Då dömdes två trettonåriga flickor för dådet men slapp fängelse på grund av sin låga ålder. Den ena av dem har levt ett relativt stillsamt liv sedan dess, den andra har varit hyllad skådespelerska men har just återvänt till Fjällbacka för att spela bygdens dotter, Ingrid Bergman, i en spelfilm. 
 
Polisen, med den ytterst redige Patrik Hedström i spetsen, måste till slut ge sig för faktumet att det kan finnas ett samband. Och tillsammans med en gammal historia från samma gård under häxprocessernas tid knyts berättelserna till slut samman. Ihopblandat med ett mycket nutida narrativ om flyktingar och främlingsfientlighet blir det en mycket intressant berättelse. Och ja, naturligtvis är den lika rediga Erica Falck, Patriks hustru, inblandad i upplösningen - hon planerar nämligen att skriva en bok om flickorna som dömdes för det där mordet på åttiotalet och det är remarkabelt vad en kan ramla över genom att göra research... 
 

Främlingsleguanen av Martina Montelius

I och med en kombination av "mycket att göra" i största allmänhet och bloggens lilla kollaps ligger jag långt efter med mina recensioner. Därmed kanske det blir lite kortare inlägg om diverse böcker jag har läst framöver - mest för att det känns jobbigt att ha dem liggande i utkasten ;-) Men - jag tidsinställer dem lite grann över veckan som kommer åtminstone, så får vi se var vi landar helt enkelt! Numera numrerar jag ju inte inläggen, så det spelar mindre roll i vilken ordning de dyker upp! 
 
Det är lustigt med Martina Montelius, för jag störde mig något ofantligt på henne när hon var med i På Spåret för några år sedan. Sedan läste jag Ulf gråter förra våren och lyssnade på Oscar Levertins vänner strax därefter och var ganska såld. Och så i höstas var det författarfrukost med henne på Mölnlycke Kulturhus och efter det, och ett antal avsnitt av Lunch med Montelius, är jag fullständigt förälskad på ett ganska platoniskt vis. 
 
Nåväl! Främlingsleguanen är hennes debutroman. Ett barn har sagt upp sig från förskolan. Hens föräldrar befinner sig på någon sorts avmagringsanstalt i Schweiz, och barnet är ensamt hemma tillsammans med sin leguan. Personalen har inte vidtagit åtgärder. Leguanen talar bara tyska och barnet får försöka upprätthålla deras gemensamma existens genom att leta efter pengar och chokladkex i lägenheten, och genom att gå omkring i grannskapet hos olika tanter, höghus och pissgubbar. 
 
Nog är det absurt, nog är det skälmskt och satiriskt och allmänt vansinnigt. Men hysteriskt roligt och fantastiskt välskrivet. Detta språk, mina vänner! Helt ljuvligt. Egensinnigt, oförutsägbart, brådmoget och alldeles underbart. Men var inte rädd för pretention - det lutar delvis åt det hållet. Liksom det något obegripliga. 
 
Främlingsleguanen har blivit pjäs som spelas på Montelius teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm. Av det jag har hört är även den lysande! 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

På andra sidan förlåtelsen av Thordis Elva med Tom Stranger

Jag satt och lyssnade på ett avsnitt av Mellan raderna med Jihde och Öhman häromveckan under en mycket administrativ eftermiddag på jobbet, och de pratade om just denna, På andra sidan förlåtelsen. När jag kom hem låg den i postfacket! Tack så mycket Forum för boken.  
 
Jag förstod av Peppe Öhmans beskrivning att det skulle bli en problematisk bok att läsa. Det stämde. Premissen är som följer: Thordis Elva blev våldtagen av Tom Stranger, som hon då var tillsammans med, när hon var sexton år och oerhört berusad efter en fest. Han är australiensare och var utbytesstudent i Reykjavik vid tillfället. Strax efter avslutade han förhållandet och flyttade tillbaks till Australien. 

Ett antal år senare tar Thordis upp kontakten med honom, de mailar fram och tillbaks i åtta år innan de till slut bestämmer sig för att ses, på neutral mark - halvvägs mellan Sydney och Island blir Kapstaden. Världens våldtäktshuvudstad, som de säger - ironiskt nog. 
 
Det är en sorts växlande form, dels Thordis beskrivningar av det förflutna, av brottet, och om nutiden, om hennes familj därhemma och om tiden de spenderar i Kapstaden. Dels är det Toms anteckningar ur hans resedagbok, samt en del mail och liknande. Allt väl så länge - det är jobbiga berättelser, förstås, och jag kan inte förstå resonemangen - men jag har inte tolkningsföreträde här. 
 
Viktiga saker som tas upp: det är aldrig kvinnans fel att hon blir våldtagen, även den snälle tjusige utbytesstudenten kan vara en våldtäktsman, våldtäkter handlar om makt, inte sex. Det är bra. Och kanske kunde det ha stannat vid resonemangen om brottet, om deras diskussioner, om de olika minnena och upplevelserna och om att förlåta och gå vidare. Nu är det uppblandat med otroligt poetiska miljöbeskrivningar och reseskildringar och jag förstår inte. Detta är inte en berättelse som bör fluffas upp tycker jag, snarare tvärtom. Den hade varit fantastisk om den var mer saklig och rak - nu är den delvis lysande och superviktig, delvis för flaxig. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här - eller så kan man lyssna på den på Storytel. 
 
Här finns Peppes recension på Bokhora, som jag faktiskt inte hade läst innan jag skrev detta men jag ser att vi reagerade på ungefär samma saker.