Vattenänglar av Mons Kallentoft

 
Jag trodde att jag hade försökt lyssna på denna någon gång förra året - det visade sig att det var Vindsjälar jag tänkte på - jag måste alltså ha fått något om bakfoten eftersom jag brukar försöka läsa böcker i ordning där jag kan. Om jag inte redan har ställt till det, som med Mari Jungstedt där jag har läst allt i en salig röra. 
 
Hur som helst. Jag gillar Kallentoft, jag tycker att Malin Fors är en väldigt bra karaktär - men jag blev nog lite mätt efter årstiderna. Nu är jag redo för mer, för jag tyckte att Vattenänglar var riktigt bra. 
 
Malin kallas till en villa i ett av Linköpings finare områden, där ett gift par hittats döda - skjutna - i sin jacuzzi. Deras femåriga adoptivdotter Ella finns inte på platsen. Var är hon? Har mördaren fört bort henne, eller har hon försökt springa därifrån och gått vilse i skogen... eller kanske kommit för nära ån? 
 
Det blir en svår utredning med många facetter. Malin vet att hon måste kämpa för Ellas skull, men hon slåss fortfarande med sitt missbruk och sitt privatliv. Kommer hon att orka hela vägen? 
 
Jag är inte överförtjust i "den dödes röst" i Kallentofts böcker, det blir alltid lite högtravande och nästan onödigt poetiskt - men det var inte så irriterande i just denna. Det finns vissa paralleller till Kvinnorna på 10:e våningen av Karin Alfredsson som vi läste i bokcirkeln i november och som jag tydligen har glömt att skriva om? Mycket konstigt. Men väldigt intressant, jag vet alldeles för lite om Sydostasien. 
 
Så ja, läsvärt - den är värd sina fyra stjärnor. 
 
 
 
Boken finns att köpa här och här

Huset vid havets slut av Elly Griffiths

 
Första recensionen för året blir av en bok som jag läste förra året - det var inte genomförbart att skriva alla inlägg som låg som utkast, så jag sänkte ambitionerna och gör såhär istället. Jag har dessutom avskaffat numreringen, och tänkte börja ange mitt betyg i stjärnor också. Har stått och vägt mellan fem och tio stjärnor - egentligen känns det ju som om fem skulle räcka, men samtidigt känner jag mig ofta lite begränsad av skalan på Goodreads. Så det får bli sju! Så känner jag på det lite - och reviderar beslutet om det inte känns hundra. 
 
Jag ska även bli bättre på att länka till andras recensioner och var böckerna kan inhandlas :-) 
 
Nu kör vi, eller hur? 
 
En arkeologisk grupp kommer till Norfolk för att kartlägga kusterosionen, när de gör ett makabert fynd. Flera skelett hittas begravda i en svårtillgänglig bergsskreva. Alla sex har blivit skjutna i bakhuvudet. 
 
Ruth Galloway kallas åter in som expert för att vara polisen behjälplig. Man kan bestämma att skeletten är från 1940-talet och att de döda med all sannolikhet kommer från Tyskland. Men vad kan det vara som har hänt? 
 
Ruths liv har förändrats stort sedan hon blev mamma till lilla Kate - som ni säkerligen minns är det polisen Nelson som är pappan. Ruth behöver alltså anpassa sig till såväl livet som ensamstående mor som att inte på något vis komma emellan Nelson och hans fru och döttrar. Det är väldigt intressant att läsa om dessa förändringar och den nya dynamiken dem emellan. 
 
När man söker svar runtom i trakten kommer man i kontakt med Jack Hastings, vars avlidne far var ledare för hemvärnet under kriget. Fadern kan av förklarliga skäl inte svara på några frågor, men Hastings kan sätta dem i kontakt med några andra män som var unga när morden troligen skedde. Strax efter att de talat med en av dem dör han under vad som först verkar vara naturliga men som förstås sedan visar sig vara mystiska omständigheter. Ännu en dog strax före utredningen satte igång. Ledtrådar kommer fram och det blir en riktigt rafflande historia. 
 
Jag gillar berättandeformen med tredje person presens, det är inte så vanligt och det är en skön rytm. Dock tycker jag, såsom många andra, att denna översättningen haltar något. 
 
Men fem av sju stjärnor är den värd - jag tycker så otroligt mycket om Ruth! 
 
 
Andra som har skrivit om Huset vid havets slut: Carolina, Malins bokblogg, Erikas bokprat, Ewelinas bokblogg, enligt O, Fiktiviteter
 
Du kan köpa boken till exempel här eller här

2016: 351 - Ska vi skratta eller gråta? av Mia Skäringer och Klara Zimmergren

 
 
Jag ramlade över denna titel när jag satt och tittade på Mofibos utbud för några veckor sedan när jag var hemma och förkyld. Jag antar, med tanke på formatet, att det är en sorts "coffee table book" som kom ut lagom till julhandeln i december 2013 - den är härlig, vad den än är. Dels är det manusaktiga texter, dels får rollfigurerna själva berätta om sina liv och filosofier, dels får vi reda på hur de gjorde för att Klara skulle kunna fortsätta spela Rolle även i TV och, detta är fantastiskt, några små fantastiska låttexter som är långt från rumsrena och skitroliga. 
 
Passa på att läsa den om ni råkar ha ett abonnemang på Mofibo, eller om den kanske finns någon annanstans också. Gillar man Mia och Klara, och det gör man väl, så är detta ett måste. Gapskrattsroligt, sådär så att man sätter skrattet i halsen när t.ex stackars Gulletussan får komma till tals. 
 
Som grädde på moset är det min favorit Emma Hamberg som har illustrerat. Alltid bäst.