En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki

Detta är en titel från TBR-projektet, som jag var väldigt osäker på. Omslaget både tilltalade mig och avskräckte mig, men jag kan inte riktigt säga varför. Antagligen trodde jag att det skulle vara krångligt och japanskt, med en massa namn som liknar varandra och sånt som jag blir alldeles yr i huvudet av. 
 
Men, som så ofta handlar det ju bara om att sansa dig och läsa lite på baksidan och innan jag visste ordet av hade jag börjat, kommit en bra bit och var alldeles såld. 
 
På Vancouver Island utanför Kanadas västkust bor författaren Ruth, tillsammans med sin man. Hon hittar allt som oftast skräp vid sina promenader på stranden - så även den dag då hon plockar upp en plastlåda, insvept i fryspåsar. Hon tar med sig den hem för att slänga den i soptunnan, men när den blir liggande på bordet får hennes man syn på den och öppnar den - och i den rosa Hello Kitty-lunchlådan ligger en dagbok, en anteckningsbok och en packe brev. 
 
De börjar läsa dagboken, i vilken en ung japansk flicka vid namn Nao berättar om sitt liv. Om trakasserierna hon utstår i skolan, om sin gammelfarmor som är anarkistisk feministisk zen-buddhistnunna. Om hennes pappa, som om och om igen misslyckas med att ta livet av sig. Om hur det var när familjen bodde i Silicon Valley, och om hur det var när pappan blev av med jobbet och de fick flytta tillbaka till Japan, till en torftig lägenhet där alla måste sova i ett rum. Om franska hembiträde-kaféer och om Naos gammelmorbror, som var kamikazepilot och älskade fransk poesi. 
 
Det är en helt otrolig berättelse, jag fastnade verkligen stenhårt. Dels ger den en inblick i en värld jag inte vet speciellt mycket om - nämligen den japanska kulturen - dels svävar berättelsen mellan fantasi och verklighet, mellan allvar och humor och mellan öst och väst - och i gränslandet mellan dem alla. Underbar! Jag blir hela tiden påmind om hur bra det är att äntligen ta itu med alla dessa böcker som väntat - somliga är bottennapp men många visar sig verkligen vara fantastiska. 
 
Jag kan tipsa om att läsa lite om författarinnan också - hon är zenbuddhistpräst, bland annat! 
 
Boken finns att köpa här eller här

The wrong boy / Den andra pojken av Willy Russell

                                 
      
 
Detta boktips fick jag från Fredrik Strages Fans - ni vet hur förtjust jag är i intertextualitet - och det blev en lite skumpig resa att ta sig igenom. Den svenska biblioteksboken visade sig vara en gigantisk tegelsten som jag inte ens kunde läsa i sängen för den var så tung (ja, jag blir genast klen i armarna när jag lägger mig ner) - försökte få tag på en vettig e-bok men lyckades inte där heller, men hittade en ljudbok på Storytel, inläst av författaren. Hurra! Sedan insåg jag dock att det var en förkortad version, men resonerade som så att om författaren har läst in den är han nöjd med förkortningen, och även att det som är bortklippt antagligen är en massa fruktansvärt dåliga (men roliga) låttexter som huvudpersonen skriver. Därmed blev det alldeles ypperligt att lyssna på den förkortade versionen, som ändå var ganska många timmar lång. 
 
Men, det ska sägas - även jag, som bott i Storbritannien i ett antal år och hört och jobbat med de flesta dialekter, tyckte att det var en riktig utmaning att förstå Russells riktigt breda dialekt. Han pratar dessutom lite smågrötigt, så om du tycker att det är svårt med dialekt så lyssna sakta till en början. Men missa för all del inte, för detta är en riktigt bra bok. 
 
Liksom i How the trouble started möter vi en ung man, som en gång utpekats för att ha gjort något fruktansvärt. Och även här är modern ensamstående, då pappan blev förälskad i en banjo och drog när Raymond Marks, som huvudpersonen heter, var liten. Han har stort stöd och utbyte av sin mormor som önskar att hon gift sig med Jean-Paul Sartre - eller John Paul, som hon kallar honom - hon är änka, eftersom morfar ramlat ner från taket när han skulle ställa in parabolantennen för att få in porrkanaler. Som ni hör finns det definitivt ett stort mått humor här. Herregud, vad jag har skrattat åt vissa bitar. 
 
När vi träffar Raymond är han på väg till Grimsby, där han ska börja på sitt första arbete på en byggarbetsplats. Vi träffar honom helt och hållet genom breven han skriver till Morrissey (ja, den gamle svinpälsen men när boken skrevs var han fortfarande snäll), som han beundrar något alldeles gränslöst, och det är för Morrissey som han berättar om allt som händer och framför allt, om allt som har hänt. Det är snabba ryck och vansinniga svängar, det är väldigt mycket tidsmarkörer från 80- och 90-tal och det är väldigt brittiskt, särskilt nordengelskt. Jag älskar det, förstås. Rakt igenom. 
 
Boken verkar svår att få tag på (hittade en engelsk häftad här dock) men ljudboken är verkligen inte dum när man väl får ordning på huvudet. Värt att nämna här är även att det är Willy Russell som skrivit pjäserna Blodsbröder, Educating Rita och Shirley Valentine, som vi alla nog hört talas om. Jag planerar att åtminstone läsa Shirley Valentine snarast möjligt, då det inte är längesen den gick på Lorensbergsteatern med Maria Lundqvist (ni vet, Sally) i huvudrollen. 

Venusdeltat av Anaïs Nin

Anaïs Nin, född Angela Anaïs Juana Antolina Rosa Edelmira Nin y Culmell, är förstås mest känd för publikationen av sina dagböcker - men även för sin erotiska litteratur. När hon var gift med Henry Miller, blev de i en ekonomiskt pressad situation författare av erotisk litteratur åt en anonym uppdragsgivare för en dollar per sida - de skulle inte publiceras egentligen, men till slut kom de ändå ut på förlag som just Little birds och Venusdeltat. (Somliga menar att det var en anonym person som erbjöd Henry Miller 100 dollar i månaden för noveller, ser jag nu - jag vet inte vad som är sant men det spelar ingen större roll.) 
 
Jag tänkte mest att det skulle vara kul att läsa dessa berättelser ur ett klassikerperspektiv, väl medveten om att jag nog skulle vilja hoppa över diverse ganska osmakliga texter som innefattar barn och annat, och det var just så jag läste och det är så jag tar dem. Vissa av novellerna är fantastiskt bra ur ett litterärt perspektiv, vissa andra närmast fnissframkallande och vissa får mig att längta tillbaks till Frankrike. 
 
Venusdeltat fick utgöra krysset i Sommarbingot som handlar om värme för man kan lugnt säga att det hettar till hos de flesta karaktärer här. När jag skrev om den i gruppen var det många som kommenterade att de läst den för längesen, men om du inte har gjort det kan du köpa den här eller här. Jag måste ändå säga att jag rekommenderar den som modern klassiker - jag tycker att det är trevligt om klassikerkanon får innefatta alla möjliga genrer och denna hör hemma där. 
 
Som kuriosa - första gången jag kom i kontakt med Anaïs Nin var i Jewels fantastiskt fina Morning Song, någon gång på gymnasiet. Lyssna gärna här
 
 
"And you can be Henry Miller and I'll be Anaïs Nin
Except this time it'll be even better, we'll stay together in the end"