Asterix och hans tappra galler av Goscinny och Uderzo

 
Välkomna till en ny inläggsserie på bloggen där jag ska skriva djupa analyser av alla Asterixalbum! Eller inte ;-) Men åh, vad roligt det var att återse Asterix och gallerna! Kolla här för länk till alla albumen, läsbara på dator eller platta! 
 
Albumen på sidan är alltså på engelska, och det var ju superroligt att läsa på ett annat språk - gallerna har mycket fyndigare namn här. Majestix heter Vitalstatistix, Miraculix heter Getafix och några av romarna heter Marcus Ginantonicus och Crismus Bonus. Mycket skojigt! 

Jag har inte läst så många Asterixalbum, faktiskt. Tio, kanske? Det fanns en hög där vi bodde i Hunnebo när jag var liten, och dem kan jag väl både utan och innan, men just detta första har jag inte läst förut. Man måste för all del inte läsa dem i ordning, men det är ju lite kul ändå. Här får romarna i ett av lägren i närheten nys om att de okuvliga gallerna är just okuvliga, och de skickar in en gubbe för att wallraffa lite och ta reda på vad deras knep är. Det spårar förstås ur när byn har en av sina stora fester och ska dansa någon sorts gallisk squaredance och rycka varann i mustascherna... :D :D :D 
 
Härlig avkoppling är det i alla fall! Det är bra att ha lite distans till dem, detta är från 1959. Nu innehöll väl detta inga särskilt stötande stereotyper men de kommer, jag har distinkta minnen av väldigt karikerade afrikaner, bland annat. Men en får ta det med en nypa salt, om man kan. Jag kan! 
 
Albumet finns att köpa här eller här

Tematrio: En tysk, en fransk och en spansk (och en Bellman)

 
Lyran skriverDottern ska välja språk och vi verkar inte alls tänka lika ... Ge mig en tysk, en fransk och en spansk så får vi se vad det blir. Blanda kulturformer som ni vill, läsbart, sevärt eller örongodis går lika bra. 
 
Jag är inte så vass på Tyskland. Har läst någon roman av Fontane och sådär men annars är jag inte så bevandrad i den tyska kulturen alls. Men för sisådär sju år sedan fick jag en bland-CD av en kär vän som innehöll en låt som jag fastnade fullständigt för. Det tog sin lilla tid innan jag fattade att det a) var en Eurovisionmelodi och b) var en tysk grupp - men så var det! Jag tycker fortfarande att det är en strålande låt, även om jag inte lyssnar på den sådär jätteofta längre... 
 
 
I Frankrike känner jag mig betydligt mer "hemma", även om jag bara besökt landet tre gånger. Alsace, Calais och Paris. Hoppas dock göra betydligt fler Frankrikeresor framöver! Jag har ju plockat upp mina franskastudier via Duolingo igen och jag älskar språket - så nu ska jag läsa min första franska roman på originalspråk på en arton år någonting. Går det som jag vill ska det bli mer, och då tänker jag att Anna Gavalda kan vara lämplig då jag verkligen gillar det jag har läst tidigare. Jag köpte Des vies en mieux på Charles de Gaulle när jag var i Paris för ett drygt år sedan, så den kan det nog bli! 
 
 
Jag är inte så vass på Spanien heller, men i höstas läste jag två spanska romaner ganska tätt inpå varann - Flykten av José Carrasco, och Den osynlige väktaren av Dolores Redondo. Båda var mycket bra, så jag gör en dubbeltipsning här. 
 
                                            
 
Med denna rubrik kan jag ju omöjligt låta bli att blanda in Bellman. Därför vill jag även dela med mig av Imperiets fina tolkning av Bellmans Fredmans Epistel no. 81, Märk hur vår skugga
 

Dags att läsa på franska: Bonjour Tristesse

Nu är jag inne på 57:e raka dagen av pluggande med Duolingo och 16 innan dess (tror jag det var, kanske 18). Det känns alltså som om det är dags att läsa något riktigt på franska. (Jag är alltså inte helt och hållet nybörjare, jag har läst franska i sex år i skolan varav tre av dem intensivt med en kortare vistelse i Frankrike och historia på franska i... två år? Ett? Minns inte.) 
 
Men - franskan har legat vilande. Jag minns mycket, till och med underliga verbformer kommer tillbaks till mig väldigt fort, och jag satte ett litet mål vid årsskiftet att jag skulle våga mig på minst en fransk roman inom någorlunda rimlig tid. 
 
 
Förra året köpte jag Bonjour Tristesse av Françoise Sagan på svenska. Och på engelska. Men nu har jag alltså köpt den även på franska, som e-bok, och tänker börja på den så snart som möjlig. Messade favoritfransklärarinnan Camilla för att kolla om hon tyckte att jag satte ribban för högt men hon tyckte att det var rimligt och då är det väl bara att köra? Den är bara 81 sidor lång som e-bok vilket också känns lagom eftersom jag antagligen bara kommer att orka med 10 sidor åt gången, eller så. 
 
Jag ser verkligen fram emot denna lilla utmaning! Det får förstås ta den tid det tar, jag kommer säkert att behöva slå upp en hel del ord fortfarande, men en liten bonus är ju att den har några år på nacken och alltså inte innehåller en massa modern slang som jag aldrig hört talas om. 
 
Löpande uppdateringar lär följa! Håll tummarna för mig :-)