(M)ornitologen av Johanna Thydell

Moa har vuxit upp med sin pappa, bonusmamma Susanne och halvbror Lucas och är helnöjd med det. Hennes mamma Hedvig stack när Moa var två år och har aldrig hört av sig - och Moa har egentligen inte saknat henne heller. Mest undrat lite grann ibland. Men hon har det bra, tack så mycket, det går bra i skolan och hon har ju sin bäste vän Otto... 
 
Så en dag berättar hennes pappa att Hedvig har hört av sig. Hon har flyttat till en liten håla i skogen och om Moa vill så vill hon gärna komma i kontakt med henne, kanske till och med träffas? 
 
Först är Moa väldigt avogt inställd - vad ska hon lägga ner tid på en morsa som stack för? Men sakta men säkert ångrar hon sig och känner att jo, hon kan visst tänka sig att åka dit över midsommarhelgen. För att ha ännu ett bra skäl hittar hon på ett biologiprojekt om fågelskådning, som hon kan låtsas pyssla med när hon egentligen spionerar på Hedvig och hennes liv, var hon kan ha varit och vad hon gör nu... 
 
Moa är en fin huvudperson, hon är skriven med mycket värme och en stor skopa humor som tyvärr ibland känns lite forcerad. Men 17-åringar kanske pratar så numera? Om inte annat så fungerar det bra som en markör för den där svåra tiden mellan barndom och vuxenhet, när livet vare sig du vill eller inte kommer att förändras och när vissa beslut måste fattas. Jag gillar resten av persongalleriet också och tycker om att läsa om en fin relation mellan bonusmamma och bonusdotter - det är ju inte alltid självklart. 
 
Jag gillar även återblickarna på det senaste året för Moa, med ex-pojkvännen Vispen - de bitarna blir otroligt roliga på sina ställen. Ännu en gång känner jag inte alls igen mig i gymnasiedynamiken, men min gymnasieskola och kanske framför allt min klass var inte som kidsen verkar vara idag - det är underhållande, i alla fall. 
 
 
 
Boken kan du köpa här eller här

Det nionde brevet av Catrin Ormestad

Det nionde brevet var senaste cirkelboken i den digitala bokcirkeln Kulturkollo läser! Mycket trevligt format som fungerar väldigt bra, tycker jag. Nästa bok blir Sommaren utan regn av Maggie O'Farrell förresten, haka på du med! Jag har inte läst något av henne tidigare, men har hört mycket gott. 
 
Nåväl. Det nionde brevet var en ny titel för mig, men den kom ut för några år sedan. Boken utspelar sig på Gräsö i Upplands skärgård, dels i en inte så distant dåtid, dels i nutid. Byns matriark Lea Höjer ska begravas, och hemmasonen Walter går på den numera olönsamma gården och funderar på framtid och dåtid. En mystisk, mörk man dyker upp på begravningen, men vem är han och vad vill han? 

Walters dotter Juliana kommer hem från New Delhi, där hon numera är bosatt och arbetar som frilansjournalist, för att övervara begravningen. Hon och den mörke främlingen som slagit upp sitt tält på deras mark finner hastigt varandra - men Walter är skeptisk. Han får dåliga vibbar av Orlando, som han heter, och av någon anledning bringar hans närvaro tankarna till den där sommaren på femtiotalet när ett tivoli kom till Gräsö, och de underbara och ödesdigra händelserna då... 
 
Det handlar mycket om hemligheter och lögner, om familj, kärlek, att släppa taget och kanske att ta nya tag. Men mest av allt handlar det nog om glesbygd och klaustrofobi - som jag skrivit om tidigare blir jag oerhört stressad av tanken på små samhällen där alla känner alla och vet allt om vem som gör vad - hela tiden. Där rykten går och blir sanning för någon, där misstankar frodas och fördomar blomstrar. Dock gillar jag som alltid miljöer vid havet, och berättelsen om skärgården och dess avtagande liv är fin. 
 
Jag tyckte om boken, men var ändå inte helt såld. Vissa bitar är lite för uppenbara, vissa kanske jag inte förstår. Men personskildringarna är fantastiska, särskilt den av Walter tycker jag... som liksom inte kan komma ifrån sina rötter och på något vis känner sig tvingad att ta hand om familjegården, även om den inte längre lönar sig och knappast kommer att göra det framöver. 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Västmanländskan, Boklysten, Fru Es böcker, Boktanken
 
Boken finns att köpa till exempel här eller här

Det du inte vet av Anna Jansson

 
 
Artonde boken om Maria Wern. Håller det verkligen fortfarande, undrar du? Ja, jag tycker faktiskt att det gör det. Jag gillar Anna Jansson (utom att hon envisas med att skriva "mej" och "sej" och "dej"), jag är förtjust i miljöerna och jag tycker att hon bygger upp en bra historia med lagom mycket relationsroman som möter deckare och spänning. Det är bra. 
 
Thomas Hartmans dotter Sofi har kommit till ön för att presentera ett arbete inför eventuella borrningar efter gas på Gotland. Hon bor i familjens sommarstuga, men får besök av en mystisk man som utger sig för att vara journalist, men som visar sig vara någon form av bedragare. 
 
Maria Wern och hennes man har köpt en sommarstuga i samma område, och redan första kvällen blir de bjudna på en fest i grannskapet. Feststämningen förstörs hastigt av en stor brand i ett närliggande hus där en person omkommer. Strax efter denna händelse försvinner Sofi Hartman spårlöst när hon går och badar en tidig morgon. 
 
Naturligtvis får Thomas inte vara med i utredningen, men han kan naturligtvis inte hålla tassarna borta. Marias styvson råkar också i bråk och det finns anledning att tro att killarna som misshandlade honom även är inblandade i bortförandet av Sofi. Men var kan hon vara? 
 
Underhållande, väl uttänkt och ett fint återseende. Det är imponerande att upprätthålla intresset efter arton böcker tycker jag! 
 
PS: I dagarna kommer en Wern-novell ut, Blod på dansgolvet, som är skriven till förmån för Blodomloppet. Ett litet tips, bara! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här - och att läsa eller lyssna på både Nextory och Storytel.