How not to be a boy av Robert Webb

Jag har älskat och hatat Peep Show sedan första stund. Älskat för att det är så fruktansvärt roligt, hatat för att det är skämskudde hela vägen igenom vartenda avsnitt. Men mest älskat. Det finns inget som ens liknar denna fantastiskt pinsamma, plågsamma, hysteriska komediserie. (Kort re-cap - Peep Show är en serie av David Mitchell och Robert Webb som handlar om två killar i yngre medelåldern som delar lägenhet i Croydon. Mitchells karaktär Mark är pedantisk och ordningsam, Webbs karaktär Jeremy är en ganska misslyckad musiker som mest är arbetslös och jagar damer. Somligt filmas med kameror som sitter fast på huvudena, om man säger så, så man får ett väldigt speciellt perspektiv - hence Peep Show.) 
 
Nåväl. För ett tag sedan kom ett utdrag ur denna bok som publicerats i The Guardian upp i mitt Facebook-flöde. Webb är min favorit av de två och jag kände att jag måste ju läsa - och blev stormförtjust, lämnade genast inköpsförslag till biblioteket och efter några plågsamma veckor av väntan hade jag den i min hand. Och jag blev inte besviken. Kära nån, vilken fantastiskt fin självbiografi. Jag tänker på Nigel Slaters fina och hemska böcker om sin barndom när jag läser, jag skrattar hysteriskt åt somliga formuleringar och sätter sedan skrattet i halsen i nästa stycke. 
 
Robert Webb var inte så bra på att vara pojke när han var liten. Han höll inte på med sport och han var känslig och skör. Fadern var alkoholiserad och våldsam (dock försonas de längre fram i livet, det är så fint beskrivet) och hans mamma dog i  cancer i förtid. när Webb var i tonåren. Men Webb hade gett sig sjutton på att han skulle plugga på Cambridge, så trots att han misslyckas med sina examina får han chansen att ta dem om igen året därpå på grund av de särskilda omständigheterna, och han klarar sig och får ett erbjudande till Robinson College. 
 
I Cambridge finns Footlights - amatörteatergruppen där stora delar av Monty Python träffades, där Stephen Fry, Hugh Laurie och Emma Thompson fick sina första roller - och där Robert Webb träffar David Mitchell. Efter det blir ingenting som förut. 
 
Helt fantastiskt bra. Dels är det en intressant berättelse, som så ofta när ens idoler berättar om sina liv - dels är det en befriande berättelse om att utmana normer och att folk är olika. Alla pojkar är inte likadana, alla flickor är inte likadana. Man får vara precis som man vill. Ljuvligt. 
 
Och eftersom Netflix plötsligt gav mig en gratismånad funderar jag nu på att se om hela Peep Show från början... men bör jag verkligen utsätta mig för det? Har jag så många skämskuddar? ;-) 
 
 
Boken finns att köpa här eller här