2016: 321 - Oktober är den kallaste månaden av Christoffer Carlsson

 
 
Jag läste Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson för ganska precis ett år sedan och föll pladask, men har inte kommit mig för att fortsätta med serien ännu. Det är inte av någon särskild anledning, jag har bara inte hunnit med. Detta är Carlssons första ungdomsbok. 
 
Det är höstlov, det är ruskväder och det råder en sorts råkall stämning genom hela boken. Mycket skickligt. Vega är sexton år och den som öppnar dörren när polisen Viktor Franzén knackar på för att fråga om hon råkar veta var hennes bror Jakob befinner sig. Det vet hon inte, men hon förstår varför polisen är ute efter honom. Hon vet nämligen att Jakob har varit inblandad i ett brott... men hon vet inte exakt vad det är som har hänt. Bara att någon är död. 
 
Nu måste hon leta reda på Jakob, och få klart för sig vad det är som har hänt. Det gör hon genom att ta sig runt bygden, den lilla orten där de bor. Och det är så ödsligt, kallt, kargt och klaustrofobiskt. Jag har skrivit om mitt obehag inför glesbygd och småstäder förut - ni vet, där alla känner alla och vet allt om varandra - och det är verkligen aktuellt även här. 
 
En fantastiskt välskriven bok. Spännande, vacker, hemsk och kuslig. 

2016: 273 - Som eld av Sara Lövestam

"Redan på skärgårdsbåten ser de varandra. Lollo sneglar på henne, den fräkniga tjejen med jeansjacka och rufsigt hår. Hon ser ut som en del av havet, och hennes pappa har redan druckit tre öl. De liknar två tufsiga fåglar, en stor och en liten luffare.


Anna kikar på den nya tjejen, med mörkblå kavaj och glänsande hår i hästsvans. Hon är en av de rika, de som åker till skärgården för att de redan äger för mycket på land. När de båda familjerna kliver av på Sländö, går den rika tjejen med sin familj åt andra hållet.

Men en kväll står hon på Annas brygga. Hennes hand rör vid Annas när de tar sig ned i båten på nummer 16. Det doftar som eld." 

Åh, vilken underbar berättelse detta är. Omöjlig att lägga ifrån sig innan man får veta vad som händer!

Det är kärlek, vänskap, klass, skam, förväntningar och olikheter. Otroligt vackert skrivet om ung kärlek och vad som händer när Östermalm möter Rågsved. Ljuvligt! 

Detta är, bisarrt nog, min första Lövestam trots att jag har hur många som helst i TBR-högen. Skönt att ha kommit igång i alla fall, jag har inte blivit avskräckt :-) 

2016: 229 - Himlen börjar här av Jandy Nelson

Det finns en hel hög amerikanska YA-författare som jag inte kommit mig för att läsa ännu. Inte hunnit, helt enkelt. Det är ju inte så att jag har legat på latsidan vad gäller läsningen i år, men det finns så otroligt mycket! Jag har inte ens hunnit läsa alla böcker av David Levithan som jag har på plattan, och det säger en hel del... 


De jag tänker på särskilt som jag inte läst ännu är Sarah Dessen, Jenny Han och Jandy Nelson. Men så upptäckte jag av en slump att Jandy Nelsons böcker kommit till Nextory, och då var det ju ett mindre hinder att övervinna. Jag kastade mig över den första - Himlen börjar här - och läste praktiskt taget ut den på tåget till Malmö i lördags. Satt i förundran över att det finns såhär fantastiska författare. Åh, alltså. 

Lennon - Lennie - går på high school, brinner för sin medverkan i orkestern och älskar naturen. Hon bor med sin mormor och morbror Big. Och hon sörjer sin storasyster Bailey, som hastigt dog i en hjärtattack medan hon höll på att repetera skolpjäsen. Hon led av hjärtarrytmi och hennes liv gick inte att rädda. 

Bara det! Så hjärtskärande. 

I sorgen möts hon och Toby, Baileys pojkvän, och de inleder ett förhållande. Samtidigt träffar Lennie Joe Fontaine i skolan - en riktig snygging som är musikvirtuos, och som försöker göra allt för att hjälpa Lennie med sorgen och med att komma vidare. Hennes eget sätt att arbeta med sorgen är att skriva dikter och små lappar med texter om Bailey och samtal de hade innan hon dog. Hon får under sitt sorgearbete reda på mer om Bailey, och om hur desperat hon var att få tag på systrarnas mamma som rymde hemifrån för sexton år sedan, när Lennie var bebis. 

Lennie förälskar sig i Joe, men fortsätter att klamra sig fast även vid Toby. Till slut blir det naturligtvis en clash och Lennie måste välja - inte bara mellan de två killarna, utan även hur hon ska fortsätta att leva sitt liv. Hon inser till slut att det inte bara är hon som sörjer, och att hon måste ta ett steg mot acceptans och att fortsätta framåt med sitt eget liv. 

Så vackert, så välskrivet, så roligt (ja, faktiskt) och ja, helt underbart bra. Jag älskar persongalleriet, mormor med sin kärlek till naturen och morbror Big som är stadens casanova och som bara inte kan sluta gifta sig... och krukväxten som bor hos dem som mormor och Big är övertygad om speglar Lennies känsloliv. Så himla härligt. Fantastiskt bra.