Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson

Jag läste denna för snart två år sedan - under en tripp till Stockholm, vill jag minnas - och jag har egentligen inte så mycket att tillägga till vad jag skrev då
 
"Ännu ett exempel på en ljuvlig ungdomsbok som jag önskar hade skrivts för tjugo år sedan. Så himla bra. 
 
Olivia är 17 år och från Byxelkrok på Öland. Fast hon har faktiskt bott i Kalmar sedan hon började gymansiet, så så himla farligt är det inte. 
 
Det är faktiskt rätt så bra. Tills hon blir dumpad av John, pojkvännen sedan tre år tillbaks - och allting ställs på huvudet. 
 
Först blir det skräck och panik, sedan kris - men sedan börjar hon träffa en massa andra killar. Och folk börjar prata. Och det är ju inget bra, så därför försöker Olivia rättfärdiga kontakterna med dessa andra killar för sig själv och för andra. 
 
Men - varför då, egentligen? 
 
Samtidigt pågår livet runt omkring - som är fullt av väldigt välskrivna karaktärer, situationer och känslor. Detta är en relativt lättläst bok, annat kan jag inte säga, men den tuschar alldeles lagom mycket på gravallvarliga saker mitt ibland bitar som är extremt roliga och fyndiga."
 
 
 
Du kan köpa boken här eller här
 

2016: 321 - Oktober är den kallaste månaden av Christoffer Carlsson

 
 
Jag läste Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson för ganska precis ett år sedan och föll pladask, men har inte kommit mig för att fortsätta med serien ännu. Det är inte av någon särskild anledning, jag har bara inte hunnit med. Detta är Carlssons första ungdomsbok. 
 
Det är höstlov, det är ruskväder och det råder en sorts råkall stämning genom hela boken. Mycket skickligt. Vega är sexton år och den som öppnar dörren när polisen Viktor Franzén knackar på för att fråga om hon råkar veta var hennes bror Jakob befinner sig. Det vet hon inte, men hon förstår varför polisen är ute efter honom. Hon vet nämligen att Jakob har varit inblandad i ett brott... men hon vet inte exakt vad det är som har hänt. Bara att någon är död. 
 
Nu måste hon leta reda på Jakob, och få klart för sig vad det är som har hänt. Det gör hon genom att ta sig runt bygden, den lilla orten där de bor. Och det är så ödsligt, kallt, kargt och klaustrofobiskt. Jag har skrivit om mitt obehag inför glesbygd och småstäder förut - ni vet, där alla känner alla och vet allt om varandra - och det är verkligen aktuellt även här. 
 
En fantastiskt välskriven bok. Spännande, vacker, hemsk och kuslig. 

2016: 273 - Som eld av Sara Lövestam

"Redan på skärgårdsbåten ser de varandra. Lollo sneglar på henne, den fräkniga tjejen med jeansjacka och rufsigt hår. Hon ser ut som en del av havet, och hennes pappa har redan druckit tre öl. De liknar två tufsiga fåglar, en stor och en liten luffare.


Anna kikar på den nya tjejen, med mörkblå kavaj och glänsande hår i hästsvans. Hon är en av de rika, de som åker till skärgården för att de redan äger för mycket på land. När de båda familjerna kliver av på Sländö, går den rika tjejen med sin familj åt andra hållet.

Men en kväll står hon på Annas brygga. Hennes hand rör vid Annas när de tar sig ned i båten på nummer 16. Det doftar som eld." 

Åh, vilken underbar berättelse detta är. Omöjlig att lägga ifrån sig innan man får veta vad som händer!

Det är kärlek, vänskap, klass, skam, förväntningar och olikheter. Otroligt vackert skrivet om ung kärlek och vad som händer när Östermalm möter Rågsved. Ljuvligt! 

Detta är, bisarrt nog, min första Lövestam trots att jag har hur många som helst i TBR-högen. Skönt att ha kommit igång i alla fall, jag har inte blivit avskräckt :-)