En väktares bekännelser av Elin Säfström

Till Sommarbingot behövde jag läsa två böcker som inte faller i genrer jag egentligen gillar - både en dystopi och en med en alternativ verklighet. Ett drag när jag ska göra sådant är ofta att vända mig till YA-hyllan, och så även denna gången. På Stadsbiblioteket hittade jag En väktares bekännelser, fick något vagt minne av att ha hört talas om Säfströms böcker i positiva ordalag och plockade med mig den. 
 
Och åh, vad glad jag är att jag gjorde det för jag tyckte så himla mycket om den! 
 
Femtonåriga Tilda vet saker och ser saker som andra, förutom hennes mormor, inte ser eller vet. Till exempel att hela Stockholm är knökat med troll, vättar, tomtar och älvor. Och inte kan de uppföra sig heller - det är där som Tilda kommer in. Det är hennes uppgift som väktare att se till att vanliga människor och rådare - vättarna och de andra - kan fungera i någon sorts harmoni med varandra, även om det ibland betyder att hon får skälla ut ett troll eller två, eller sjunga glömskvisan för människor så att de glömmer vad de varit med om de gånger som gränserna blir för tunna. 
 
Vanligtvis är mormor på plats och hjälper till, men nu är hon i Norrland och hjälper en annan väktare som fått problem och när hemska saker börjar hända i Stockholm är det bara Tilda och hunden Dumpe, som är delvis vanlig hund och delvis rådare, tror man, som kan ta ansvar för att försöka ställa allt tillrätta. 
 
Det är roligt, spännande, drivet och lagom mörkt. Jag gillar när övernaturligheter inramas av "verklighet" - för mig blir det lättare att acceptera och koppla bort, då. Förstår att urban fantasy är baserat på just dessa principer och ska sluta gå omvägar kring dessa hyllor nu! Och såklart läsa de andra delarna i serien. Så himla bra. Och jag kryssar alltså "How to stop time - en bok med en annan verklighet än vår" på bingobrickan! 
 
Boken finns att köpa här eller här

Moxie av Jennifer Mathieu

 
 
Moxie togs upp i En förbannad podd för några veckor sedan och jag blev genast eld och lågor. Naturligtvis! När jag var i tonåren var jag med på ett par mailinglistor med flera tjejer som var eller hade varit riot grrls och har varit fascinerad av "subkulturen", eller vad man ska kalla det, sedan dess. Jag lyssnar fortfarande på musiken som jag fick tips om på den tiden och blir varm i hjärtat av blotta tanken på fanzines. 
 
Och naturligtvis troded jag att jag skulle få köa på biblioteket i flera månader för denna, men hade uppenbarligen någon vansinnig tur för jag fick den på nolltid - och läste den rätt omgående också, mycket för att jag ville lämna tillbaks den så att alla andra också får läsa. NU! 
 
Vivian bor i en liten stad i Texas tillsammans med sin unga mamma, som var just riot grrl på nittiotalet men numera jobbar stenhårt som sjuksköterska. Hennes gamla riot grrl-grejer finns bevarade i en skokartong med texten "my wasted youth" på, och Vivian tittar i den ibland. 
 
När orättvisorna i skolan blir värre och värre - killarnas fotbollslag prioriteras och de tuffa killgängen får göra vad de vill utan att få skäll - tar Vivian inspiration från skokartongen och börjar ta tag i saker. Hon gör ett anonymt feministiskt fanzine, Moxie, som hon sprider på tjejtoaletterna till en början och innan hon vet ordet av är fler och fler engagerade på alla möjliga olika sätt - men ingen vet att det är hon som ligger bakom det hela. En liten kärlekshistoria får vi också, men den är faktiskt helt okej ;-) 
 
En helt underbar berättelse som jag tycker att du ska sätta i alla tonåringars händer, särskilt tjejer, och självklart läsa själv också. Välskriven, viktig, rolig och oumbärlig. Läs läs läs! Finns att köpa här eller här

Hatar alla utom dig av Gaby Dunn och Allison Raskin

 
 
Allison Raskin och Gaby Dunn är tydligen amerikanska youtubers - jag har inget intresse av youtubers överhuvudtaget och har således aldrig sett dem i något. Nu har de då skrivit sin första bok tillsammans. Jag gillar formen - det är mail och sms och chattar och så - så nöp tag i den på biblioteket men det hade jag lika gärna kunnat strunta i. Banal bagatell som är alldeles för lång och så otroligt rörig - för det mesta visste jag inte vem som skrev vad. Den ena är fördömande och så naiv så det sprutar ut öronen, den andra ska nog verka cool och avslappnad men känns mest som en ögontänare för de "coola" kompisar hon träffar på college. 
 
Översättningen är märklig, ibland är det fantastiskt fina formuleringar med omsorgsfulla ordval, ibland är engelska ord (som inte jag vet används på svenska, i alla fall) inte ens översatta. 
 
Läs We are okay istället. Eller så kan du köpa denna här eller här :-)