Einsteins nya fru av Liv Strömquist

Liv Strömquist är en av mina idoler. Hon är så otroligt rolig, arg, insiktsfull och vass - det är helt fantastiskt att läsa hennes seriealbum - och, förstås, att lyssna på henne tillsammans med Caroline Ringskog Ferrada-Noli i En varg söker sin pod
 
Einsteins nya fru är en omarbetad utgåva av Einsteins fru som kom redan 2008 och som jag skrivit lite kort om här. Det handlar förstås om kvinnor genom historien, om kända män och deras flickvänner och fruar - hur var det egentligen att vara gift med Stalin eller Marx? Och hur kändes det att stå i skuggan bakom Einstein, fast man egentligen var den som kom på en massa bra grejer? 
 
Dessutom träffar vi barnen som är konservativhöger (de gillar kärnfamiljer och traditioner, ni hör ju!) och de naturliga djuren, som givetvis borde bestämma hur vi lever. Det ska ju vara naturligt! 
 
Helt underbart - och jag gillar detta med uppdaterade utgåvor av klassiker, det gör jag. Liv Strömquist är ett geni. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Alltid fucka upp av Moa Romanova

Jag tycker att det är väldigt roligt med ordvitsiga titlar, särskilt på grafiska romaner. Sara Granérs Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera är en fantastisk titel, och Alltid fucka upp som en passning till Jens Lapidus Aldrig fucka upp är också väldigt kul. Och det är ett fantatiskt bra album! 
 
Man får tänka sig att detta är autofiktion, efetersom huvudpersonen heter just Moa. Hon befinner sig i en gräslig livskris - hon bor i kollektiv med en massa gubbar efter att ha blivit utslängd av sin kille, hon har fått panikångest, hon är sjukskriven och, får jag lov att gissa, kämpar med en bipolär diagnos. Ena dagen ligger hon platt, andra dagen är hon manisk och i full färd att leta efter Något som ska Hända. 
 
Mitt ibland detta finns kompisarna som hon inte förstår sig på, sjukvården som inte hjälper och Mediamannen, som hon hittat på Tinder och som pendlar mellan att verka vilja vara pojkvän och mecenat.
 
(Ja, det är svårt att inte försöka ägna för mycket tid åt att gissa vem Mediamannen är. Han har papperspåse på huvudet i hela albumet vilket är ett underbart drag.) 
 
Det mesta är alltså rätt så gräsligt - men Romanova berättar med humor, och jag får på något vis känslan av att det hela handlar om hur viktigt det är att nyttja sitt sinne för humor även när allt suger och man fuckar upp det mesta. För i slutändan så måste man ju faktiskt tro på att det löser sig. Det kommer att ordna sig.  
 
Läs! Boken finns att köpa här eller här

Hej hej vardag av Louise Winblad

Jag har följt Louise Winblad på såväl blogg som Instagram så länge jag minns, men det har aldrig blivit att jag har läst hela albumet - men jag kom att tänka på det när jag var på jakt efter lite annat på den avdelningen på biblioteket och lånade hem det. 
 
Och det är ju så roligt! Och träffsäkert. Dock trorjag att det är tio gånger roligare för den som har barn och familj därhemma, för det är i den sfären det mesta cirkulerar. Men jag funderar mest kring detta med att jämföra sig. Vi pratade om det i ett sammanhang i förra veckan, hur jämförelse med andra på något vis aldrig är bra. 
 
Antingen tänker man "Ja, men jag är i alla fall bättre än HENNE på det här" eller "Okej, jag är sen men inte lika sen som HONOM!" och så vidare - alltså ger sig själv någon sorts högmodig position. Eller så tittar man på andra, som är bättre eller snyggare eller har det mysigare eller dricker godare smoothies, och sänker sig istället. Det blir ju aldrig bra, det där, och sådant tycker jag att Winblad sätter huvudet på spiken kring. Det ligger väl i människans natur, men det verkar bli extra nära till hands för föräldrar, där det alltid finns folk som anser sig vara bättre... 
 
Albumet verkar vara slutsålt, men kanske kan man bevaka till exempel här