Cyankalium och champagne av Agatha Christie

 
Jag trodde att jag hade läst denna förut, fast under ett annat namn - men det visar sig att det var en annan Agatha Christie som innefattar cyankalium och champagne jag tänkte på. My bad! De bytte ju namn på en hel del titlar från utgåva till utgåva förr och ja, jag trodde inte att riktigt samma modus operandi skulle förekomma i två stycken. Men jodå! 
 
Här är varken Miss Marple eller Hercule Poirot inblandade, utan den räknas som en av Överste Race-romanerna - han spelar dock ingen större roll egentligen, men det var en trevlig bekantskap! Det är tydligen han som är "huvudperson" i Döden på Nilen också, som jag ännu inte läst. 
 
För ett år sedan, på Alla Helgons Dag, satte sig sju personer ner för att äta middag på The Luxembourg, en tjusig restaurang i London. En av de sju kom inte från bordet levande - man tror att den unga, vackra Rosemary Barton begick självmord på grund av depression efter en influensa. (Alltså va?) Hennes yngre syster Iris ärver hela förmögenheten som Rosemary i sin tur ärvt av en farbror. Rosemarys änkeman George är förstås förkrossad - och han tror inte att det var självmord. 
 
Därför sammankallar han till ännu en middag, exakt ett år senare, med en helt egen agenda och plan. Men kommer det verkligen att fungera? Kommer han att få reda på sanningen? 
 
Spännande hela vägen - med en tydlig Christie-touch och en ganska rolig ordlek som jag inte kom på förrän i efterhand... det är så befriande att läsa dessa gamla deckare tycker jag, utan en massa poliser och mobiltelefoner. Blir nu mycket sugen på att läsa mer Christie under min sista semestervecka! 
 
 
 
Boken verkar inte finnas i tryck på svenska just nu - min kom från en loppis - men den engelska utgåvan av Sparkling Cyanide finns att köpa här eller här

Händig man sökes av Jöns Hellsing

Jag blev snabbt väldigt sugen på denna när informationsmailet kom från HarperCollins Nordic - tack så mycket för recensionsexemplaret! Thatchers Storbritannien, Hebriderna, egensinniga glesbygdsbor och lite högadel på det. Det lät så intressant och mysigt! 
 
John lever som en sorts uteliggare på Londons gator, där han läser platsbilagor och tittar på bilder på Samantha Fox. En dag får han syn på en annons som gäller att arbeta som hantverkare på en liten ö i Hebriderna, där han får en liten stuga att bo i medan han arbetar. Han planerar att äntligen skriva sin roman, men när han kommer i kontakt med sin arbetsgivare, den svenska Lady Anna, hamnar fokus genast någon annanstans. Hon är uttråkad i sitt kärlekslösa äktenskap med Hector som sitter i House of Lords, och anlitar John för att uppfylla hennes mest hemliga fantasier. För besväret ska han få massor av pengar, bara han fullföljer alla fem. 
 
Det blir en enda soppa av hantverksbestyr, hemliga möten med mycket märkligt beskrivna erotiska scener - dels mellan John och Anna men även mellan Hector och eskortflickor som pratar om HIV, maktkamp och miljöbeskrivningar, mord och komplotter och en helt ofantligt långsökt beskrivning av ett fynd i taket på en offentlig toalett. Alla dessa bitar för sig (nåja, några) hade kunnat vara riktigt intressant och bra, just i Thatchermiljön - men tillsammans blir det något av det underligaste jag har läst på länge. Och jag är inte särskilt känslig... 
 
I stort tycker jag dock att språket är rätt bra, det finns små glimtar av humor och min inre anglofil, eller brittofil, gillar förstås beskrivningarna av det vardagliga livet på landsbygden. Men det håller inte hela vägen, tyvärr. 
 
Jag kan inte låta bli att undra om titeln var spikad och klar innan den katastrofala tv-serien kom på TV3 heller. Vi får väl hoppas det. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

2016: 352 - Post Office / Postverket av Charles Bukowski

 
 
Jag minns inte riktigt om det fanns något tema när vi valde just denna boken till bokcirkeln i december, men jag vet att jag röstade på just denna eftersom jag ofta behöver en spark i ändan för att komma igång och läsa klassiker. 
 
Just denna lyssnade jag på, i inläsning av skådespelaren och regissören Christian Baskous. Det tog ungefär fyra timmar och det är nog ungefär så mycket man orkar, åtminstone om man får för sig att lyssna i ett svep. 
 
Detta är Bukowskis debutroman. Han sade upp sig från Postverket vid 50 års ålder och skrev denna på tre veckor. Så sägs det, i alla fall. Det sägs även att den är självbiografisk, och då måste man fundera lite på om han var gjord av tyskt stål som överlevde till 74 års ålder. (Han föddes i Tyskland 1920, hans far var amerikansk soldat men hans farfar var tysk.) 
 
Detta är den första av tre självbiografiska romaner, förresten. Och det är en enda orgiastisk soppa av sprit, knark, bakfylla och sex. Vissa recensenter menar att man blir sugen på att dricka när man läser Bukowski, jag blir bara mer övertygad om att jag aldrig kommer att dricka en droppe igen. Fy, vad jobbigt det verkar! (Nej, de flesta som dricker alkohol gör det förstås inte på detta viset, missförstå mig rätt ;)) 
 
Jag har läst på lite grann och det här med det självbiografiska är förstås att tagas med en nypa salt. Joyce som i boken framställs som en rik nymfoman var i själva verket en timid kvinna som saknade två ryggkotor och alltså var något av en krympling, 
 
Vi var lite oense i diskussionen. Någon kände att hen inte alls kunde förstå varför boken skrivits, någon tyckte att den var väldigt jobbig eftersom den är så ofeministisk... och så vidare. Jag tog av mig feminismglasögonen efter bara några meningar eftersom jag insåg att det inte fanns någon poäng med att försöka läsa den på det viset, och jag tycker att det är en helt fantastisk bok. inte för att jag på något vis kan identifiera mig med huvudpersonen eller för att det är en spännande historia, utan för att den är så fantastiskt rik och mustig. Jag kan rekommendera att man lyssnar på den då jag tror att den kanske blir lite väl mättad i skrift. När man lyssnar kan man i alla fall engagera sig lite grann med något annat när Henry blir för jobbig ;-)