Foxfire - confessions of a girl gang av Joyce Carol Oates

Jag har läst väldigt lite av Joyce Carol Oates. Med tanke på hennes produktion nligger jag nog i enkelsiffriga procent, till och med. Men på Göteborgs Romanfestival talades det en hel del om just JCO, och jag känner att jag behöver förkovra mig lite grann. Först ut blev Foxfire - confessions of a girl gang.  
 
Jag började läsa den på svenska. Sedan började jag lyssna på engelska. Sedan läsa på engelska. Det gick liksom inte, det var så himla stökigt - jag fick inte ihop någonting. Men så tog jag mig samman och började om med lyssning på engelska - och då funkade det! Det har med ovana vid stilen att göra, tror jag - det är inte svårt att hänga med egentligen. 
 
Sisådär 40 år efteråt berättar Maddy Wirtz, nu 50-årig astronomiassistent, om Foxfire och vad som hände då, på 50-talet, i norra delarna av delstaten New York. Legs Sadovsky, gängets mittpunkt, startar gänget på nyårsdagen 1953. Deras mål är att bekämpa fattigdom och män - de två saker som hindrar dem i livet. De skaffar egna, hemliga tatueringar och sätter ganska snabbt igång sina aktioner. Det första - att peka ut och förödmjuka en lärare som trakasserar en av tjejerna sexuellt. Därefter blir det mer effektfullt, mer farligt, mer riskabelt. Snart vill fler och fler flickor gå med i gänget och oundvikligen kopplas polis och myndigheter in. 
 
Som sagt - jag hade riktigt svårt att komma igång, men när jag väl hade gjort det var jag fast. Det är några veckor sedan jag läste den nu, men jag tänker fortfarande på somliga av händelserna och inser att detta är riktigt smart och effektfullt. Mer JCO åt folket! Eller i alla fall åt mig. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här