Starter for Ten av David Nicholls

 
Jag älskade En dag men har inte kommit mig för att läsa mer av Nicholls - förrän nu. Jag lyssnade på denna i otroligt rolig inläsning av Dave John. Finns på Storytel! 
 
Brian Jackson, plågad av acne är uppvuxen i Southend, Essex, med en ensamstående mor och inga särskilda medel. Han är dock smart, och har läshuvud, och har därför lyckats få stipendium för att gå på universitetet. (I boken tror jag inte att det nämns vilket universitet det handlar om, men i filmen, som jag ännu inte sett men vill, är det Bristol.) Han har en dröm med sin universitetstid - att få vara med i University Challenge. Året är 1985 och det märks med all önskvärd tydlighet - vilka fantastiska tidsmarkörer! 
 
Så fort han lyckas komma med i gruppen som planerar att utgöra det tävlande laget blir han vansinnigt kär i rikemansdottern Alice Harbinson. Hon verkar dock skämmas lite för honom - han måste se till att vinna hennes hjärta. Och alla vet ju att allmänbildning är vägen dit - han måste alltså se till att vinna University Challenge
 
Parallellt med detta följer vi en massa allmänt vansinnigt studentikost leverne, besök från Essexkompisar, vänskapen med den sarkastiska skotskan Rebecca - och kulturkrockar, såväl de traditionella som dem emellan klasserna. Tänk på att det är Thatcherland vi befinner oss i... 
 
Just det här med klass är ett viktigt tema och det är bra att det tas upp i en humoristisk kontext, tycker jag. Det engelska samhället är mycket mer klassbetonat än det svenska, men nog kan vi se glimtar av det även här. Sådana frågor behöver diskuteras, tycker jag, men det skadar inte att det görs i en lättillgänglig miljö, så att säga. Annars - det är vänskap, kärlek, dråpligheter, skämskuddar och visst igenkännande om vartannat. Underbart! Och mycket, mycket engelskt. Jag får Adrian Mole-vibbar och det är alltid ett bra betyg. 
 
Jag kryssar "En som beskriver en värld som skiljer sig från din" i Sommarbingot! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! Andra som har skrivit om boken är Noll kroppskontroll och Pantalaimone

2016: 270 - Is it just me? av Miranda Hart

                         
 

Jag behöver inte bli särskilt långrandig här - om du gillar Miranda Hart, och det gör du väl? - ska du absolut läsa denna samling av hennes funderingar på ett antal ämnen - i dialog med sitt artonåriga jag, som vill plugga politik på universitetet och bli politiker. 


Och skrattar du inte så att du håller på att dö åt berättelsen om när den tonåriga Miranda tror att hon lyfter upp ett gråtande barn men istället lyfter upp en kortvuxen förälder, så vet jag inte vad det är för fel på dig. 

Vansinnigt roligt. Vansinnigt! 

2016: 2 - Mrs Fry's Diary av Mrs Stephen Fry

Herregud, vilken vansinnig läsupplevelse! 
 
Okej. 
 
Så Mrs Stephen Fry är antagligen inte Stephen Fry. Men det vet vi inte. Han har hur som helst skrivit ett väldigt lustigt förord till boken. Det verkar som om Mrs Stephen Fry är någon okänd person, som startade som en Twitterpersona och blev oerhört populär (jag har a
 
ldrig hört talas om henne) och därmed lyckades skriva en bok - sin dagbok om sitt liv som gift med Stephen Fry. 
 
Hennes Stephen Fry är fönstertvättare som främst gillar att ligga på soffan och dricka öl. Typ. Med andra ord ganska raka motsatsen till riktiga Stephen Fry. De bor i samma område som familjerna (Graham) Norton, (Dale) Winton och en till känd homosexuell kulturpersonlighet som jag inte kommer ihåg vem det var, nu. I detta parallella universum är dessa kända bögherrar alltså gifta familjefäder. 
 
Och det är rätt roligt. Väldigt småstadsbrittiskt åt white trash-hållet. Stephen och Mrs Fry åker på kärlekssemester till "Paris" (egentligen Blackpool), spelar rollspel i sovrummet på söndagsmorgnarna och äter fasansfulla mängder Spam. 
 
Och på den vägen är det. Underhållande - men väldigt överarbetat. Det är väl största anledningen till att man inte rimligtvis kan tro att det faktiskt är Stephen Fry som skrivit. 
 
Vissa bitar är dock riktigt lyckade - särskilt när Mrs Fry börjar läsa Stephens Twitter och undrar varför han ljuger om resor och kulturella evenemang - som såklart är på riktigt fast... ja, ni fattar. Det blir ganska stökigt. 
 
Hur som helst, en rätt kul och lagom rafflande dagbok som underhöll ett par kvällar. Mer än så är det inte - och mer än så behöver det kanske inte vara heller :-)