2016: 56 - Cigarett av Per Hagman

 
 
Jag minns mina tonår, när jag tyckte att Linda Skugge var coolast i världen (ja, alltså, det är hon ju ibland fortfarande), och hon brukade skriva om Per Hagman i sina krönikor... trots det tog det väl närmare arton år innan jag faktiskt läste något själv. Förresten lyssnade jag på en eminent inläsning av Peter Öberg. 
 
Cigarett jämförs ofta med Lundells Jack, som jag inte heller kommit mig för att läsa ännu men har för mig att jag har i en sliten pocket någonstans. Sammanfattningen på Adlibris är "Livet är en fest, men en fest helt utan illusioner" och det är väl en ypperlig mening för att beskriva romanen. 
 
Huvudpersonen, Johan, jobbar i servisen på Hard Rock Café. När han inte gör annat, då. Hela romanen är liksom en svindlande resa genom fester, sprit, tjejer, droger och bakfylla. Och lite jobb. Restaurangbranschens eventuella romantik blir definitivt bortblåst efter att ha läst Hagmans bok. 
 
Trots detta flackande och flygande tycker jag väldigt mycket om den. Även om man får se till att läsa den utan att hoppas på någon sorts sonande känslor för Johan och hans entourage, för det lär man inte få. Eller ja. Får man det ska man nog tänka efter en gång till, för det är ganska svinigt rakt igenom faktiskt. 
 
Men bra är det ju. Definitivt. 

2016: 50 - Det är bara lite cancer - livet, döden och myten om mig av Klas Ingesson

 
 
Denna t-shirt har min pappa på väggen i mitt gamla flickrum. Och nog har jag velat läsa Klas Ingessons bok ett bra tag, men jag har väl dragit mig för det lite. Trodde att den skulle vara otroligt deppig hela vägen igenom, ni vet. 
 
Men tänk att det var den inte alls. Detta är faktiskt en väldigt rolig bok - på sina ställen, naturligtvis. Och för mig, som är ganska fotbollsintresserad, gillar IFK Göteborg allra bäst och var alldeles uppe i yran kring VM '94 då det begav sig var det ju helt otroligt spännande att höra det berättat av Ingesson - tyvärr hann han inte läsa in boken själv, men man tänker ändå på något vis att det är han som pratar. 
 
Så ja. De bitarna kring fotbollsgrabbarna - för att inte tala om när han berättar om sin svensexa, jag vred mig av skratt - är helt underbart roliga. 
 
Resten är naturligtvis mindre glättig. Det handlar ju faktiskt om - obotlig cancer. En ung kille, fru och två söner, och cancer som bara kommer tillbaks och kommer tillbaks och till slut visar sig vara obotlig. Såklart att det är fruktansvärt tungt att lyssna på. 
 
Men denna kämpaglöd! Även mitt i sjukdomens värsta tid verkar det som om han hade någon sorts inbyggd propeller som drev framåt, något som gjorde att han faktiskt lyckades "Keep the faith" och kämpa in i det sista, för det gjorde han ju. 
 
Fantastisk bok av en fantastisk man. Jag rekommenderar den verkligen till alla - vare sig man gillar fotboll något vidare eller inte för det har ingen betydelse alls.