Boken om Blanche och Marie av P O Enquist

 
 
Jag har just nu nästan trettio böcker i mina utkast här och ska försöka komma ikapp lite grann. Därmed blir det inte världens längsta texter här det närmaste, om jag inte har något alldeles särskilt att berätta om... hösten har flugit förbi, på ett bra sätt, och nu är det ju nästan jul! Och denna helgen är jag bortrest fredag kväll till söndag förmiddag, dessutom. Men det kommer! 
 
Nåväl - jag behövde en bok till rutan om eller av nobelpristagare till Höstbingot, och fick tips om Boken om Blanche och Marie av P O Enquist. Jag trodde aldrig att jag skulle röra något av honom igen efter Liknelseboken som jag tyckte var otroligt påfrestande, men nu blev det såhär och det är jag glad för. 
 
Detta är en form av litterär fantasi om Blanche Wittman, hysterikornas drottning som vårdades av Charcot och Freud på sjukhuset La Salpêtrière i Paris i slutet på 1800-talet. Vad det egentligen var för fel på henne har väl ingen riktigt kommit fram till - man trodde först att det handlade om epilepsi, sedan det något mer diffusa hysteri. Hon blev dock frisk, och började arbeta tillsammans med Marie Curie. Somligt är fakta, somligt definitiv fantasi. 
 
Jag är mest intresserad av faktum i detta fallet och förfäras av att läsa om Blanches öde, som en sorts martyr för vetenskapen. Hon påverkades naturligtvis otroligt negativt fysiskt av arbetet med radium, och när vi möter henne har hon bara högerarmen kvar efter omfattande amputationer på grund av strålningen, och lever i en trälåda på hjul. Helt otroligt. Tre av hennes anteckningsböcker återfanns tjugofem år efter hennes död, och det är dessa som format någon sorts bas till Enquists bok. 
 
Jag hade kanske föredragit att läsa om dessa kvinnor och händelserna kring dem i en mer faktisk och ordnad form - men jag tyckte väldigt mycket om detta också, och det har gett mig blodad tand för att läsa mer om Madame Curie och de omkring henne. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Krokas av Elin Olofsson

 
Till efterkrigstidens Krokom, strax utanför Östersund, kommer den unga tyska kvinnan Uli Hartmann med tåget. Hon har på sig en kappa som hon stulit av sin gamla arbetsgivare i Malmö, och en hel packe brev. Alla breven kommer från en Elsa Pettersson som ska finnas någonstans i Krokom, och alla breven är adresserade till Ulis älskade Hansi, som rapporterats död som desertör i Norge under kriget. 
 
Elsa själv arbetar i lanthandeln och vet inte vad hon ska ta sig till med den stora hemlighet hon bär på, alldeles ensam. När de två kvinnorna möts blir det snart tydligt att de måste hålla ihop framöver - annars kommer allting att rasa. 
 
Jag har inte läst något av Olofsson tidigare även om jag har minst en av hennes tidigare böcker i hyllan, men jag gillar Krokas. Lyssnade på den i inläsning av Angela Kovács, mycket bra. Det är finstämt och innerligt, porträtten av de båda kvinnorna och även de andra figurerna är väl utförda och även om jag inte kan säga att jag är så överdrivet förtjust i någon av dem fastnar de. Det är skickligt av författaren, tycker jag - det kan inte vara så lätt att få folk att få sympatier för relativt osympatiska personer. Nej, jag kanske är lite hård nu - men jag tyckte att de var lite irriterande, var och en på sitt sätt. 
 
Men samtidigt - vem är jag att döma? De lever i en svår tid och har varit med om svåra saker, patriarkatet är starkt, misstänksamheten mot tyskar stort och säkert är det så att nöd och särskilda omständigheter får oss att göra saker vi inte trodde oss kapabla till. 
 
Fantastiskt vackert språk och en riktigt bra och viktig roman. Jag kryssar "för att någon annan kryssat" i Höstbingot! 
 
 
Boken finns att köpa här eller här
 

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Jag har varit väldigt ambivalent kring om jag ville läsa denna eller inte. Dels blir jag ibland lite avtänd av sådant som "alla" läser på en gång, vilket definitivt var fallet med denna. Dels drar jag öronen till mig lite grann när det handlar om tidsresor och fantastik. Men så sa det pang i helgen som gick och jag bestämde mig för att ge den en chans. Och ja, det är jag väldigt glad för. 
 
Men det känns svårt att skriva om den, så jag ska inte bli så långrandig, faktiskt. 
 
I berättelsens mitt står en ung kvinna som befinner sig på en rättspsykiatrisk klinik i Göteborg. Hon var inblandad i ett terrordåd ett antal år tidigare, mot en seriebutik i stan som hade bjudit in en tecknare som karikerar islam. En författare kommer till kliniken då hon bett om att få tala med honom, och då ger hon honom en berättelse hon skrivit och förklarar att hon kommit från framtiden för att berätta om hur det kan bli. 
 
Berättelsen hon ger honom är en mycket mörk dystopi, där den som inte skriver på ett medborgarkontrakt och svär "trohet" till Sverige varje år sätts i reservat, där de tvingas äta fläskkött och se kränkande filmer. Alla med utländskt påbrå måste alltid bära pass på sig och mycket av det vi tar för givet idag är förbjudet i framtiden. 
 
Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt om jag förstår hela berättelsen. Antagligen gör jag inte det, och det kanske inte riktigt är meningen heller. Men något som är säkert är att den sätter igång tankarna och är nästintill beroendeframkallande. Det är skrämmande och så oerhört trovärdigt - vilket naturligtvis gör det ännu mer skrämmande. 
 
Många tippar på denna som vinnare av den skönlitterära kategorin av Augustpriset, och det skulle inte förvåna mig om det stämmer. Jag kryssar "nej, den vill jag INTE läsa" i Höstbingot - men nu är jag väldigt glad att jag gjorde det. 
 
 
Läs gärna mer hos till exempel enligt O, Fiktiviteter och Just nu, just här. Boken finns att köpa här eller här