Synd av Elin Lucassi

 
 
Detta var ett oväntat recensionsexemplar - men stort tack Kartago, det var jättekul att få den. Jag trodde ju fram till för något år sedan att seriealbum i olika former definitivt inte var något för mig, men det är inte alls sant, jag har blivit frälst! 
 
Här tar Elin Lucassi upp de sju dödssynderna i tur och ordning, och använder sig av strålande nutida exempel för att illustrera dessa. Jag älskar teckningarna! Och jag skrattade så att jag vek mig dubbel åt vissa bitar - Lucassi är otroligt vass och skarp och har en underbar svart humor. Sedan sätter jag skrattet i halsen på sina ställen också - serien om hennes söner som dissar tjejer trots feministisk uppfostran är ju hemskt sorglig. Att det fortfarande ska vara sådär! 
 
Jag gillar hennes "utredning" av skillnaderna mellan synd, skuld och skam också. Just distinktionen mellan skuld och skam är otroligt intressant och jag har nog aldrig kommit över en riktigt så konkret och lättförståelig avhandling av saken förut. Mycket bra! 
 
Jag njöt i fulla drag och ska gärna läsa mer av Lucassi. Toppen! 
 

Vilken vals, Lotta!, Festligt, Lotta!, Vilken tur, Lotta, Alla tiders Lotta och Rena karusellen, Lotta! av Merri Vik

                                  
 
                                                  
 
 
Här har vi delarna 21-25 i Lotta-serien! Jag har läst Vilken vals, Lotta! och Vilken tur, Lotta! förut, men det är många herrans år sedan - de andra var nog nya. Jag ska inte gå in sådär jättedjupt på någon av dem, men de två senare - Alla tiders Lotta och Rena karusellen, Lotta! var plötsligt 100 sidor längre än de tidigare i serien och de blev i ärlighetens namn lite för mycket. Särskilt i Rena karusellen, Lotta! - nog för att det inte alltid är realistiskt att läsa om alla missöden och grejer de råkar ut för, men här händer det helt enormt mycket på en och samma dag - man blir liksom trött på dem till slut. 
 
Men Vilken tur, Lotta! - när de reser till Köpenhamn med Giggis moster Kajsa - var en favorit när jag var liten (min kompis Louises mamma hade den och jag fick låna) och den höll nu med. Det är alltid roligt när de är ute och far lite grann. 
 
Böckerna finns nu i nytryck att köpa i en bokhandel nära dig, eller som e-böcker på Storytel. En sak ska sägas - jag vet inte om det kan vara så att de gamla böckerna på något vis blivit maskininlästa, för ibland blir det hemskt konstigt. På ett ställe blir "han" "flan", till exempel, vilket leder mig till tanken att de gamla typerna kanske inte är riktigt vassa nog för maskininläsning. Men - man förstår ju vad det ska stå, så det är ingen katastrof - bara lite konstigt att de inte blivit korrade. Liknande fel finns i nästan varje volym... 

(M)ornitologen av Johanna Thydell

Moa har vuxit upp med sin pappa, bonusmamma Susanne och halvbror Lucas och är helnöjd med det. Hennes mamma Hedvig stack när Moa var två år och har aldrig hört av sig - och Moa har egentligen inte saknat henne heller. Mest undrat lite grann ibland. Men hon har det bra, tack så mycket, det går bra i skolan och hon har ju sin bäste vän Otto... 
 
Så en dag berättar hennes pappa att Hedvig har hört av sig. Hon har flyttat till en liten håla i skogen och om Moa vill så vill hon gärna komma i kontakt med henne, kanske till och med träffas? 
 
Först är Moa väldigt avogt inställd - vad ska hon lägga ner tid på en morsa som stack för? Men sakta men säkert ångrar hon sig och känner att jo, hon kan visst tänka sig att åka dit över midsommarhelgen. För att ha ännu ett bra skäl hittar hon på ett biologiprojekt om fågelskådning, som hon kan låtsas pyssla med när hon egentligen spionerar på Hedvig och hennes liv, var hon kan ha varit och vad hon gör nu... 
 
Moa är en fin huvudperson, hon är skriven med mycket värme och en stor skopa humor som tyvärr ibland känns lite forcerad. Men 17-åringar kanske pratar så numera? Om inte annat så fungerar det bra som en markör för den där svåra tiden mellan barndom och vuxenhet, när livet vare sig du vill eller inte kommer att förändras och när vissa beslut måste fattas. Jag gillar resten av persongalleriet också och tycker om att läsa om en fin relation mellan bonusmamma och bonusdotter - det är ju inte alltid självklart. 
 
Jag gillar även återblickarna på det senaste året för Moa, med ex-pojkvännen Vispen - de bitarna blir otroligt roliga på sina ställen. Ännu en gång känner jag inte alls igen mig i gymnasiedynamiken, men min gymnasieskola och kanske framför allt min klass var inte som kidsen verkar vara idag - det är underhållande, i alla fall. 
 
 
 
Boken kan du köpa här eller här