Låt oss prata lite film!

Jag är egentligen inte jättebra på film, men nu har jag varit på bio tre gånger på sex dagar och även frekventerat min första Göteborg Filmfestival, så det kanske börjar vända? Jag skulle egentligen vilja se mycket mer film, men jag är dålig på att koncentrera mig så länge som det krävs... men jag ska öva. 
 
Låt oss prata kort om filmerna jag har sett i år, shall we? Bra! 
 
 
Första föreställningen jag såg på Filmfestivalen var Un Amour Impossible, eller En omöjlig kärlek, på Chalmers. En fransk dramafilm som är alldeles fantastisk. Gräsligt hemsk, men ett riktigt mästerverk. Och så väldigt fransk! Underbart. 
 
 
Samma kväll var det dags för High Life på Handelshögskolan. Det är väldigt speciellt tycker jag (på ett bra sätt!) att Robert Pattinson, som ju spelade Cedric i Harry Potter och Edward i Twilight, nu gör smalare grejer och indiefilm. Detta var kanske ingenting för mig, direkt, sci-fi och sen söndagskväll var inte bästa kombinationen till att börja med, men den var lite flummig. En av tjejerna som var med sa "But what do they WANT with this movie" och jag förstår lite vad hon menar. Tanken är intressant, ett antal dödsdömda fångar skickas ut i rymden och på rymdskeppet finns en läkare eller vetenskapsman (Juliet Binoche, underbara kvinna) som experimenterar på resten av besättningen. Nåväl, det var ganska underhållande ändå. Men ja. Inte min genre. 
 
 
Can you ever forgive me? visades en onsdagskväll på Draken och jag tyckte att den var fantastisk. Melissa McCarthy har jag nog bara sett i Gilmore Girls och Bridesmaids där hon är hysteriskt rolig, och hon är rolig här också, fast filmen är allvarlig. Den är baserad på den sanna historien om den stora förfalskerskan Lee Israel och det är en fantastisk film som verkligen förtjänar all uppmärksamhet den fått. 
 
 
Sista visningen på hela festivalen var The man who killed Don Quixote av Terry Gilliam, som varit på gång i tjugofyra år eller något sådant. Det var lite orättvist mot filmen att det var groteskt dåligt väder ute och att jag av oförklarlig anledning hade hemskt ont i magen, för jag ville bara därifrån och hem till sängen. Men det var en stökig film, visst är det äventyr som gäller men det var för mycket. Hela tiden när det kändes som om det måste räcka nu så kom ett nytt spår. Och jag gillar inte Adam Driver. Men det är kul för Gilliam, som ju ändå är något av en hjälte, att filmen blev gjord! 
 
 
Förra onsdagen bjöd min kompis Line med mig på förhandsvisningen av Eld & Lågor som Interflora körde på Bio Capitol. Jag har aldrig varit där förut så bara det var spännande! Och jag gillade verkligen filmen, den var pampig och färgglad och romantisk och sorglig och musikalisk och härlig - överträffade mina förväntningar! Dessutom var det extra trevligt att det bjöds på popcorn, Ramlösa Granatäpple och en bukett tulpaner ;-) 
 
I lördags var vi på Bergakungen och såg Sune vs. Sune. Sune har varit med mig i närmare trettio år och det är ju otroligt kul att det håller, för det gör det! Jag har förstått att böckerna har blivit lite mer anpassade till tidens anda, och det är ju skönt, för de var väl inte så fräscha förr. Och tänk hur många inkarnationer av familjen Andersson vi sett - från tecknade pappersdockor till Peter Haber som Rudolf, via Morgan Alling, och nu Fredrik Hallgren. Och fantastiska Sissela Benn som mamma Karin! Detta var en otroligt rolig film, men även tänkvärd för vuxna, vad gäller saker såsom avundsjuka och god kommunikation ;-) 
 
 
Det var meningen att vi skulle ha sett Help! efter middagen i torsdags, men då blev jag så gräsligt förkyld och mådde som en rishög, så den fick vänta till i söndags. Vilket var perfekt, faktiskt, alldeles lagom! Jag kände såklart till filmen, men hade ingen aning om vad den handlar om - en rafflande historia om människooffer... med massor av insprängd musik, förstås. Jättefin! Och dessa frisyrer... vi spekulerade ganska mycket kring om grabbarna hade egna fönansvariga som fixade till dem varje morgon... 
 
 
Och igår - If Beale Street could talk på Aftonstjärnan på Slottsberget på Hisingen. Den sålde ut på nolltid på Filmfestivalen, så det var roligt att se att Aftonstjärnan skulle köra den. Jag har aldrig varit där förut, men kommer gärna tillbaks för åh, så charmigt det var. Och vilken underbar film! Jag blev så himla tagen av den. Så vackert, så mycket stämning, så mycket orättvisa. Och så himla väl skådespelat! Jag började på boken av James Baldwin som filmen bygger på när jag kom hem fast klockan egentligen var alldeles för mycket, och ser fram emot att spendera lite mer tid med Tish, Fonny och de andra - även om jag vet hur det går... 

Einsteins nya fru av Liv Strömquist

Liv Strömquist är en av mina idoler. Hon är så otroligt rolig, arg, insiktsfull och vass - det är helt fantastiskt att läsa hennes seriealbum - och, förstås, att lyssna på henne tillsammans med Caroline Ringskog Ferrada-Noli i En varg söker sin pod
 
Einsteins nya fru är en omarbetad utgåva av Einsteins fru som kom redan 2008 och som jag skrivit lite kort om här. Det handlar förstås om kvinnor genom historien, om kända män och deras flickvänner och fruar - hur var det egentligen att vara gift med Stalin eller Marx? Och hur kändes det att stå i skuggan bakom Einstein, fast man egentligen var den som kom på en massa bra grejer? 
 
Dessutom träffar vi barnen som är konservativhöger (de gillar kärnfamiljer och traditioner, ni hör ju!) och de naturliga djuren, som givetvis borde bestämma hur vi lever. Det ska ju vara naturligt! 
 
Helt underbart - och jag gillar detta med uppdaterade utgåvor av klassiker, det gör jag. Liv Strömquist är ett geni. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Pingvinlektionerna av Tom Michell

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men på någon vänster blev februaris tema hos Bokbubblarna något så härligt som pingviner. Fritt att tolka vilt, förstås! Det finns ju till exempel ett bokförlag man kan vända sig till, men vi kom allt på en del titlar också när vi brainstormade. Mazettis Mitt liv som pingvin till exempel, och förstås Pingvinlektionerna av Tom Michell, som funnits bland mina Storytel-titlar länge. Den blev det, för min del, och åh, så glad jag är för det. Jag lyssnade på den på originalspråk i inläsning av fantastiske Bill Nighy, men den finns även som svensk ljudbok i en app nära dig. 
 
Detta är en självbiografisk berättelse, om när Tom Michell som 23-åring fick jobb på en brittisk internatskola i Argentina, under det politiskt turbulenta 70-talet. Under en semesterresa till Uruguay räddar han en oljeindränkt pingvin ifrån en säker död - och efter det vägrar pingvinen att vika ifrån hans sida. Michell har således inget val, annat än att smuggla med sig pingvinen tillbaka till Argentina i en nätkasse. 
 
Pingvinen får namnet Juan Salvador, och blir inte bara en trogen vän till Michell utan även en kär figur på skolan. Vi får följa med när han blir maskot till rugbylaget, bästis med hushållerskan och extralärare i simhallen. Det är helt underbart! Så otroligt charmigt, rart och roligt - och välskrivet, inte minst. Jag var helt betagen under hela lyssningen - en underbar bok! Jag måste rekommendera att du lyssnar på Nighys inspelning, men den finns även att köpa som e-bok här eller här. (Men varför Brombergs valt att sätta ett citat ur Daily Mail på framsidan är ett mysterium...)