Harry Potter and the Philosopher's Stone av J K Rowling

 
 
Det är sisådär fjorton år sedan jag läste denna för första gången - just utgåvan ovan faktiskt, jag köpte den för 35p i en second hand-butik på Camden High Street eftersom jag redan då försökte åtminstone ge hajpade saker en chans, särskilt som en kompis tjatade på mig varenda gång vi sågs. 
 
Naturligtvis fastnade jag! Och jag har läst serien ett par gånger hela vägen igenom, ett par av böckerna flera gånger. 

Jag ska därför inte gå in på något djup här - det behövs inte eftersom jag är ganska övertygad om att ni som läser redan är så bekanta med Harry Potter som ni känner att ni vill vara. Men - Storytel har, för några veckor sedan, släppt ljudböckerna på engelska med Stephen Fry som inläsare. Jag lyssnade på den första och det är så otroligt bra! Hans röst, intonation, dialekter - det är helt fantastiskt. Missa inte detta! 
 
Sedan har förresten Storytel gjort egna nya svenska inspelningar som kommer snart-ish. Det är fortfarande hemligt vem som läst in dem, men de kommer säkert också att bli utmärkta. Men lyssna på Fry, vad du än gör, det är den bästa inläsning jag någonsin hört. 

2016: 242 - Flickorna i parken av Lisa Jewell

 
Jag läste denna på engelska - The Girls heter den i UK, The Girls in the Garden i USA. Det är mycket girls denna våren, inte sant? Emma Clines The Girls är ju också en stor snackis, och så var det ju en till med girls som jag inte för mitt liv kan komma ihåg vad den heter nu som jag blivit rekommenderad att läsa från alla håll och kanter. 
 
Jag skrev lite grann om min relation till Lisa Jewell i recensionen av Fågelburen häromsistens, så jag behöver inte gå igenom det där igen. Sensmoralen är ju att jag är glad att hon, liksom Jenny Colgan till exempel, har mognat i sitt författarskap. Jag är imponerad! 
 
Flickorna i parken cirkulerar kring en gata med en "crescent", alltså en svängd gata mittemot, med en delad trädgård eller park emellan. Här är ett exempel på en sådan, jag valde en slumpmässig bara: 
 
 
Trädgården, eller parken, är vanligtvis endast till för boende på gatan, men det är lite olika hur det är med säkerheten. Jag har till exempel blivit inlåst i en sådan en gång utan att förstå att det var en privat trädgård som någon kom och låste utan att kolla om någon hade råkat vandra in av misstag. Det ordnade sig, men varken jag eller mitt sällskap kommer ihåg hur det gick till. 
 
Nåväl. Denna parken är barnens domän. Här kan föräldrarna låta dem leka fritt i Rosenträdgården, Djungeln och på den lilla lekplatsen. Här finns barn som vuxit upp i trädgården, och andra, nyinflyttade - som Pip och hennes syster Grace, som flyttat dit med sin nervösa mamma Clare. Pappan har inte flyttat med, vi förstår av Pips brev till honom att han befinner sig på någon form av sluten anstalt eller sjukhus, men det tar ett tag innan vi får reda på varför. 
 
Den andra flickfamiljen är Adele, hennes man och deras tre döttrar som är "home schooled" och verkar i det närmast ferala. Passande nog har de namn efter träd. Och så är det Tyler, den arketypiska ledartjejen, och ett par andra barn. Alla i perfekt harmoni och symbios där ute i trädgården. Eller...? 
 
På midsommarafton hålls en stor fest i trädgården. Sent på kvällen, efter att ha fått stoppa sin mamma i säng, hittar Pip Grace i ett hörn av trädgården, svårt skadad och medvetslös. Vad är det som kan ha hänt? 
 
Detta utgör prologen till boken, och sedan får vi reda på vad som hänt innan festen. Och det är otroligt intressant - och spännande - att nysta i det hela. Jag förstod ganska tidigt vem det var som var ansvarig, men inte hur... och när jag läste epilogen förstod jag att det visste inte Jewell heller. Jag gillar att läsa sådana epiloger, där berättelsen verkligen vuxit fram även för skaparen av den. 

2015: 219 - Attachments av Rainbow Rowell

Detta är Rainbow Rowells debutroman, men den tredje jag läser. Jag var inte överdrivet imponerad av Fangirl men älskade Eleanor & Park som var helt fantastisk! 
 
Attachments faller någonstans mittemellan, tror jag. 
 
Först och främst var det väldigt härligt att läsa på engelska! Ja, Will Grayson, Will Grayson var också på engelska men jag började med denna först. Kanske borde jag börja översätta recensionerna, nu när jag hamnat på det spåret? 
 
Så. 
 
Detta är växelvis en mailroman, växelvis vanlig prosa. Mailen utväxlas mellan Beth och Jennifer som arbetar på en tidning, prosabiten berättas i tredje person om Lincoln, som också arbetar på tidningen - men som någon sorts vakthund för webben och mail. Det är år 1999 när vi börjar, millenniumbuggen är ett stort hot, och det är allt elektroniskt - även mail och surf. Någon måste sitta på tidningen och läsa medarbetarnas mail ifall programmet flaggar för något otillbörligt... och det gör Jennifer och Beths mail mest hela tiden. 
 
Lincoln blir väldigt fäst vid tjejerna och kan inte låta bli att läsa när han sitter och jobbar på nätterna - och innan han vet ordet av inser han att han är förälskad i Beth. 
 
Det är en riktigt rar berättelse, faktiskt. Hade det inte varit för att det faktiskt var hans jobb att läsa alla flaggade mail hade det naturligtvis varit riktigt ruskigt beteende, men det var annorlunda förr. Min favoritdel är dock Lincolns vänskap med kvinnan som fyller på varuautomaterna och som han brukar käka middag med på nätterna, helt underbart. 
 
Så jodå! Det är en helt okej roman. Inget mästerverk, men den är trevlig och lite mysig sådär. Man vill liksom karaktärerna väl, och det är ju alltid en trevlig känsla. Tre tummar upp! 
 
==
 
This is Rainbow Rowell's debut novel, but the third one for me. I wasn't overly impressed with Fangirl but I adored Eleanor & Park. Attachments falls somewhere in between, I think. 
 
First of all, it was really lovely to read in English! It's been a while. 
 
The narrative switches between e-mails and normal prose. The e-mails are sent back and forth between Beth and Jennifer, who work for a newspaper. The prose parts are third person stories about Lincoln, who also works at the newspaper, but as some sort of watchdog for the internet and e-mail. It's 1999 when we begin, the millennium bug is a massive threat, and everything electronic too, it would appear - including e-mail and the web. Someone has to sit at the newspaper's offices and read their co-workers' e-mails - if the programme flags for something unsuitable... and Jennifer's and Beth's e-mails constantly end up being flagged. 
 
Lincoln grows very attached to the girls and can't help but read when he's working nights - and before he knows it, he realises that he has a crush on Beth. 
 
It's a very sweet story, in fact. If it hadn't been for the fact that Lincoln is actually doing his job when reading the e-mails it would have been massively creepy but things were, of course, different then. My favourite part must be the friendship which grows strong between Lincoln and the older lady who refills the vending machine and who he has his dinner with at night, it's wonderful. 
 
So, yes! It's a perfectly fine novel. It's no masterpiece, but it's nice and quite cosy. You want the best for the characters, and that's always a pleasant feeling. Three thumbs up!