Den gröna vägen av Anne Enright

Jag såg Anne Enright i Babel förra sensommaren, men glömde liksom bort att läsa boken förrän nu, när jag behövde en bok om en familj eller släkt till Sommarbingon. Den har fått fina recensioner och blivit nominerad till en hel rad prestigefyllda priser - och det är mycket välförtjänst, det kan jag avslöja på en gång. 
 
Jag gillar irländska författare - alltifrån de fantastiska historierna som Maeve Binchy berättar, till Brian Friels pjäs Translations som vi läste på universitetet, till mer lättsamma berättelser. Trots denna dragning till Irland har jag aldrig besökt landet, men jag hoppas att det kan bli av någon gång inom en inte alltid för avlägsen framtid. Jag blev ju inte mindre sugen på att se det fantastiska landskapet efter att ha läst denna fina roman. 
 
Syskonen Madigan växer upp på den irländska västkusten. De är fyra stycken - Constance, Ennis, Hannah och Dan. De växer upp med en nyckfull och labil mor, Rosaleen, och en snäll och beskedlig far ur bondesläkt. De lär sig leva med de något märkliga familjeförhållandena, och ger sig alla ut i världen. När de allesammans kommer hem en påsk och Dan berättar att han planerar att bli präst går modern till sängs. Där tänker hon förbli. 
 
Så blir det nu inte - till slut kliver hon upp, och vi får följa syskonens färd ut i världen. Det är 80-tal, en period då många irländska ungdomar flyttade ifrån landet för att söka lyckan annorstädes. Dan hamnar i New York, i konstnärskretsar där vännerna dör som flugor i AIDS omkring honom. Hannah flyttar till London för att bli skådespelerska (istället blir hon alkoholiserad), Ennis blir läkare och arbetar i olika biståndsprojekt världen över - och Constance blir kvar på Irland, där hon tar ansvar och bildar familj. 
 
Ännu en gång, efter många år, samlas alla hemma för att fira en högtid - julen, denna gången. Rosaleen har blivit änka och bestämt sig för att sälja barndomshemmet - nu är det dags att fira en sista jul tillsammans, som en familj. Men är de fortfarande en familj, efter allt som hänt och alla år ifrån varann? 
 
En otroligt fin roman om familjeband, vänskap, om att vara tvungen lämna något för att kunna återvända hem. Det är mörkt som natten på sina ställen, men trots det humoristiskt och väldigt lättflytande, utan att för den delen vara banalt. Jag är otroligt förtjust i denna fina roman och ser fram emot att läsa mer av Enright. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! Anna på ...och dagarna går har skrivit om den här

Sommaren utan regn av Maggie O'Farrell

Jag har hört talas om den stora värmeböljan i London 1976. Det är en sådan där sak som "alla vet", även de som inte var med om den. Lite som fotbolls-VM 1994 och snödagen i Göteborg i november 1995, som mina kollegor födda en bra bit in på nittiotalet gärna pratar om. Och jag vet såväl var vi befinner oss i boken, i Islington, och kan föreställa mig hur det känns i någorlunda centrala stan när det inte har regnat på flera månader och temperaturerna bara kryper uppåt... ja, jag är ju nu inte så förtjust i värme. 
 
En dag berättar den pensionerade Robert Riordan för sin fru Gretta att han ska gå ut och köpa tidningen. Det är bara det att han aldrig kommer tillbaks. Deras tre barn får flocka till London, Monica, Aoife och Michael Francis - alla med egna teorier om vad som har hänt, men ingen med någon aning om att modern kanske sitter på förklaringen... 
 
Jag gillar att O'Farrell lyckas hålla sin skildring ganska odramatisk och lågmäld. En familj i kris, i en värmebölja, hade kunnat bli rätt rörig och hetsig. Men det blir bra, jag gillar verkligen boken. Jag tyckte kanske inte att den var så våldsamt spännande - eller kanske är det snarare att jag inte blev så trollbunden att jag engagerade mig jättedjupt. 
 
Men det är en fin bok och jag ser fram emot att läsa mer av Maggie O'Farrell! Jag gillar det där typiskt irländska, särskilt när det förpassas till andra ställen - jämför eventuellt med ett par Marian Keyes som utspelar sig i London och New York. Läs gärna O'Farrell, du kommer inte att ångra dig :-) 
 
 
 
Du kan köpa boken till exempel här eller här

Rosie Potters lyckliga liv efter detta av Kate Winter

 
Det tog flera dagar för mig att lyssna på denna, vilket inte hör till vanligheterna med lättsamma ljudböcker - men nu gjorde det det, och det tog ännu längre tid innan jag satte mig ner för att skriva om den. Jag kommer inte riktigt ihåg alla namn, men det är knappast det viktigaste. 
 
Rosie Potter vaknar i Honeysuckle Cottage, den lilla stugan hon delar med sin bästa väninna Jenny, på den irländska landsbygden. Hon mår riktigt konstigt, men antar att hon bara är bakis. Tills Jenny kommer in, får syn på henne och gallskriker. Rosie förstår snart att hon faktiskt är död. Och för alltid fast i sin fula flanellpyjamas. Det är en förskräcklig röra i rummet också - antagligen har hon blivit mördad. 
 
Så nu ska Rosie, i sin nya döda skepnad, försöka få reda på vad det är som har hänt - vem kan det vara som har mördat henne? Genom hennes sökande får vi vara med under tiden innan hennes död, förhållandet med den tjusige Jack, jobbet på puben och vänskapen med Jenny - men även under tiden efter hennes död, när hon måste se sina nära och kära sörja utan att kunna göra något, och se saker hon egentligen inte hade velat se. 
 
Det är en sorts svart komedi med en härlig dos galghumor. Den är inte sådär särdeles välskriven eller djup, men helt okej ändå. Tyvärr är Anja Lundqvists inläsning inte så bra, hon har uppenbarligen kollat upp hur man uttalar somliga irländska namn (Siobhan och Sinéad - fast det sista kan hon ha lärt sig på radio) - men inte Séamus, som hon uttalar Sii-muss och som ni vet blir jag tokig på sådant slarv. 
 
Men tre stjärnor ska den få ändå, och jag skulle kunna tänka mig att läsa något annat av Kate Winter framöver. 
 
 
Andra som har skrivit om boken: I hyllan, Bokparet, Bloggbohemen, Tjalle läser
 
Boken kan man köpa här eller här