Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

En bekännelse: jag har aldrig läst något av Margaret Atwood förut. Jag har såväl Kattöga som Den blinde mördaren i bokhyllan, och det var längesen som jag lade Oryx & Crake i hyllan i Nextory. Men det har helt enkelt inte blivit av. Dock blev jag väldigt nöjd när Tjänarinnans berättelse blev månadens bok i en av mina cirklar,  just för att jag verkligen tänkt läsa boken nu sedan serien kom ut. Och vilken läsupplevelse det är! Jag blev verkligen golvad. 
 
Vi befinner oss i en framtidsvision, en dystopi, där kristina fundamentalister har ombildat USA till den totalitära republiken Gilead. Här får kvinnor inte äga något, de får inte lov att läsa. De sorteras utefter färg - hustrur bär blått, jungfru Marias färg. De statliga barnaföderskorna, som tvingats lämna sina gamla liv för att bli avelskvinnor hemma hos rika familjer som inte kan få egna barn, bär rött. Kokerskor och hembiträden kallas Martor (efter Marta i Bibeln) och bär grönt, kvinnorna ur de lägsta klasserna bär randigt. Tjänarinnorna, avelskvinnorna, får nya namn, baserad på vem de "tillhör" - vår huvudperson heter Offred, en konstruktion mellan "of" och "Fred" men förstås även "offer", såväl på engelska och svenska. 
 
Barnaföderskorna har genomgått hjärntvätt på ett sorts seminarium, där Tanterna ska ta ur dem deras gamla liv och göra dem redo för sina nya uppdrag, ute i familjerna. Offred hamnar hos Anföraren och hans hustru Serena Joy, som liksom så många andra kvinnor inte kan få barn - antagligen på grund av miljöförstöring. Anföraren tar sig an Offred på ett lite ovanligt vis och regler börjar så sakteliga brytas... 
 
Kontroll och dubbelmoral spelar mycket stora roller i denna roman från 1985, där lite väl många paralleller till vår värld trettio år senare blir uppenbara. En ofantligt bra bok som alla borde läsa. Jag kryssar Valfri-rutan i Höstbingot! 
 
På Bokmässan i september var ett antal Norstedts-anställda klädda som kvinnorna i TV-serien. Det var otroligt effektfullt. Här kan du se en bild, samt läsa Atwoods nya förord. Men som alltid med förord råder jag till försiktighet - ibland ska de definitivt läsas i efterhand...
 
 
Läs gärna mer hos Feministbiblioteket, Med näsan i en bok, Carolina läser, Fiktiviteter och Läsfåtöljens bokblogg. Boken finns att köpa här eller här

Hägern av Lise Tremblay

Lise Tremblay är en ny bekantskap för mig - jag hade aldrig hört talas om henne innan Hägern blev månadens bok hos Kulturkollo läser.  Det är en liten liten bok, ungefär lika stor som Nya Testamentet jag fick när jag konfirmerade mig. Men den är tät! Oj, vilken bok. Kortroman? Novellsamling? Om detta tvista de lärde. För mig är den en novellsamling, jag läste de två första en kväll och de resterande tre på lunchen dagen därpå. Men jag tänker mig att om jag skulle läsa om den (vilket jag funderar att göra, men då på originalspråket franska) kanske jag skulle se den som en kortroman eller novelette. Vi får se! 
 
Hur som helst - Tremblay är Québec-fransyska och det är på landsbygden i just Québec som texterna utspelar sig - i en liten, fjärran by. Den är namnlös, avfolkad och på något vis övergiven. Kvinnorna sticker, männen förstår ingenting. Man skjuter fåglar för skojs skull. En man hittas mördad och alla vet att det finns skjutvapen överallt då jakten spelar en stor roll i byn och dess omnejd. 
 
Det är mörkt, vackert, stillsamt, skakande och nästan beroendeframkallande. Så oerhört mäktigt och kompakt att en nästan blir lite yr i huvudet. Fantastisk läsning! Jag drabbas som alltid av en viss klaustrofobi när jag läser om glesbygd och orter där alla känner alla och här är det ju sannerligen påtagligt. 
 
Ikväll ska jag lyssna på Tremblay på Stadsbiblioteket vilket jag ser mycket fram emot, och igår kväll började jag på en av hennes andra böcker, Chemin St-Paul som just kommit på svenska under namnet Huset på Saint Pauls väg - jag provar på franska och har faktiskt kommit en bra bit, får se om det finns tid att läsa lite till innan kvällens samtal. Hittills är den annorlunda men mycket gripande. 
 
 
Läs gärna mer hos Hanneles bokparadis, Kulturloggen, Lyrans noblesser, Ugglan & Boken, Fiktiviteter. Boken finns att köpa här eller här

Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman

 
 
En fullständigt galen men fullständigt underbar liten berättelse! 

Jag har, fram till nu, trott att det är Andy Kaufman, ni vet den knasige komikern som porträtteras av Jim Carrey i Man on the moon som har skrivit denna och The Tiny Wife och känt att nä, då är det kanske ingenting för mig. Nog för att filmen är bra, men det är ju så otroligt urflippat. Men när jag sedan läste på lite om denna och insåg att det ju inte alls stämde i tid så gav jag den en chans. Och det är jag glad åt! 
 
Tom är vår huvudperson. Han är själv ganska vanlig, men alla hans vänner är superhjältar. Han är till och med gift med en superhjältinna, Perfektionisten. Det är bara det att hennes ex Hypno hypnotiserade henne på bröllopet, och nu kan hon överhuvudtaget inte se Tom. Nu är det sista chansen - de sitter på ett plan till Vancouver och han måste komma på hur han ska lösa detta. Emellan dessa funderingar får vi berättelser om några av de andra superhjältarna omkring dem... 
 
Rörande, dråpligt och väldigt välskrivet. Läs! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här