Brott och straff av Fjodor Dostojevskij

 
 
Jag har haft två, om inte tre, böcker av Dostojevskij i hyllan i många herrans år, men det har inte blivit av att jag har läst någon av dem. Har nog trott att jag inte är smart nog för att klara av sådant svårt. 
 
Men vet ni vad? Det var inte svårt att läsa Brott och straff. Inte alls. Lite jobbigt kanske eftersom allt är så smutsigt, gult och ångestfyllt - men så otroligt bra
 
Ni känner ju till berättelsen. Raskolnikov, en utfattig före detta student i St. Petersburg mördar en pantlånerska då han tänker sig att det ska lösa hans och familjens ekonomiska problem. Men det går inte riktigt som han tänkt sig då han blir påkommen av hennes syster och tvingas mörda henne också. Han kommer dock undan från brottsplatsen, och en stor del av romanen fokuserar på hans moraliska våndor. Dels anser han sig själv vara en sorts Napoleonfigur, som står över moraliska regler och lagar och som egentligen inte kan lastas för det han gjort. Dels blir han svårt febersjuk efter brottet då han drabbas hårt av minnena av mordkvällen. 
 
Långsamt inser han hur som helst vidden av vad han gjort, och jag tror inte att någon känner att jag spoilar något om jag berättar att han i slutändan bekänner och får sitt straff. 
 
Vid sidan om detta finns förstås en hel drös andra personer - det är trots allt rysk litteratur vi pratar om - men jag ska inte gå in så djupt på det. Läs själv! Det finns både kärlek och vänskap och förföljelse och intressanta vändningar och... ja, allt! 
 
Jag är så glad att jag vågade mig på något som jag inte trodde att jag skulle fixa - men inte bara fullföljde utan verkligen älskade också. Karaktäriseringen är helt otrolig, våndan och ångesten så väl beskrivna... ja, jag är såld. Det blir mer Dostojevskij för mig. 
 


 
Boken finns att köpa här eller här - eller som e-bok och ljudbok i diverse appar nära dig! Jag lyssnade på ett rejält stycke mitt i och det funkade bra. 

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

 
 
Det var ett litet tag sedan jag läste ut denna nu, men jag har dragit mig för att skriva om den av den enkla anledningen att dte inte riktigt går. Det är utan tvekan det bästa och starkaste jag har läst på väldigt länge - kanske någonsin. 
 
Boken följer fyra män, från college i Massachusetts och ungefär fyrtio år framåt. Det är dels en berättelse om deras vänskap och kärlek, dels en otrolig skildring av New York City dit de flyttar efter skolan, dels en oerhört smärtsam berättelse om psykisk ohälsa, om outsägliga övergrepp, om självskadebeteende och om att hur man än vrider och vänder på det så kan inte alltid kärleken övervinna allt. 
 
Den är lång, det är den, och det har Yanagihara fått kritik för. Jag vet inte - jag hade på sätt och vis velat fortsätta, men på sätt och vis var det en lättnad när den var klar. Den är tung på så många plan. Men trots det och trots att den väl får sägas vara ganska nedslående, så är det en sådan fröjd att läsa något såhär välskrivet och genomtänkt. Berättarperspektivet skiftar, ibland tar det flera sidor innan du förstår vem det är som beskrivs eller berättas om, vilket höjer spänningen i en berättelse som på sätt och vis är lågmäld och långsam, om än aldrig tråkig eller transportsträckig. 
 
En enorm läsupplevelse. Det tog mig två och en halv månad att bli klar, jag var tvungen att sticka in med en massa annat emellan - men den lämnade mig aldrig, även om jag inte läste på någon vecka. Och den har inte lämnat mig än och lär inte göra det på länge än. 
 
Så läs den. Gör det! Men låt den ta den tid den förtjänar. Helt fantastisk. 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Annika Koldenius, JoL på Bokhora, Kulturloggen, Bokmania
 
Boken finns att köpa här och här. Jag läste den på engelska från Amazon Kindle Store

Tiden är inte än av Elin Boardy

 
 
Jag hade pratat med en vän om denna samma dag som den låg i postfacket - tack Wahlström och Widstrand! Jag har tidigare läst och älskat Allt som återstår och Mot ljuset - Mary Jones historia har jag inte hunnit till ännu, men det kommer. Blev därför väldigt glad när jag såg att denna var på väg, och ännu gladare när jag fick chansen att läsa den så tidigt! 
 
Vi befinner oss i mitten av 1300-talet - huvudpersonen har inte haft någon större anledning att hålla ordning på vilket år det är på sistone. Hon flyr Sverige, flyr pesten, på en sillabåt från Falsterbo. Vi får följa hennes resa, främst till fots, över kontinenten där hon ser vad sjukdomen åsamkat världen. Nu skriver jag hon, men kvinnan blir man ganska snabbt genom att kapa av sig flätan och gå i hosor och kjortel för att vara mer tryggad i sin ensamhet. Därmed är vår huvudperson mycket flytande, lite likt Tintomara som någon skrev på Goodreads - en androgyn gestalt med många olika namn. 
 
Hen träffar alla möjliga människor, från medicinkunniga till gycklare, handelsmän och andra resande. Det finns ingen destination, förutom under korta perioder - det är resan och flykten som är målet. 
 
Det här med att mer eller mindre planlöst förflytta sig över den europeiska kontinenten beroende på var man kan och får stanna i sin flykt från faran kan vi ju känna igen. Det post-apokalyptiska tillståndet likaså - inte konkret, men faran i vad som sker i det politiska klimatet omkring oss, och om vad som eventuellt kan hända - även om det inte just är en pandemi som hotar oss utan en annan sorts bruna bölder... 
 
Språket är så vackert. Så delikat avmätt och på något vis anonymt, liksom huvudpersonen. Underbar bok, jag rekommenderar den verkligen.