Barn av sin stad av Per Anders Fogelström

 
                   
   
 
 
Jag är ganska säker på att jag läste denna för tre år sedan ungefär - men när det var dags att diskutera den på biblioteket i förra veckan kände jag att det hur som helst var dags för en uppfräschning. Första boken hade jag någorlunda koll på, men denna var jag mer osäker på. Sagt och gjort - en omläsning blev det. Jag började med att lyssna på den i Helge Skoogs strålande version, men kände att jag tappade koncentration och fokus och övergick till att läsa i tryckt form någonstans ungefär halvvägs igenom. Tänk, vad bra det är att man kan göra så! 
 
 Vi startar år 1880 och tar oss fram till sekelskiftet. Det är Hennings änka Lotten och dottern Emelie (och till viss del sonen August) som får vara huvudpersoner - det är på något vis extra fint med kvinnliga perspektiv. Jag blev visserligen väldigt tagen av och förtjust i Mina drömmars stad, men denna är på något sätt ännu mer gripande och intagande. Fantastiskt. Stockholm är en stad i förändring, Katarinahissen byggs och spårvagnar börjar gå - och det är jubileumsutställning i staden, för Oscar II:s 25-årsjubileum på tronen. (Läs gärna mer här!) Utställningen i sig var ju bokstavligt talat en uppvisning i industrialism och den spelar en stor roll i berättelsen. 
 
Vid sidan av detta fortsätter arbetarrörelser och nykterhetsdito att växa fram - det är ett otroligt porträtt över den arbetande klassen, den växande staden och det explosiva som på något sätt finns i hela berättelsen, trots att den är stillsam och lågmäld. 
 
Helt underbar. Jag ser verkligen fram emot att nu läsa resterande delar! 

Smakebit på söndag, 1 oktober 2017 - Barn av sin stad av Per Anders Fogelström

 
Jag ska (såklart) till Mässan idag också, men måste faktiskt tvätta lite också - tydligen är det vanlig vardag igen imorgon? Mycket märkligt. Och en liten Smakebit ska vi förstås få in också! Länksamlingen finns inte uppe hos Flukten fra virkeligheten ännu, men jag får försöka kika in under dagen och länka... 
 
Veckans Smakebit kommer ur Barn av sin stad av Per Anders Fogelström. Jag läste denna och den föregående för några år sedan, men nu kör Stadsbiblioteket en serie bokcirkelträffar om dem så det var dags att läsa om denna till träff på tisdag. Helt fantastisk, jag läste just ut den och vill genast kasta mig över nästa - men får väl tygla mig...! 
 
 
 
 "Han trodde inte att vagnar utan hästar hade någon framtid, det var bara en modenyeck. Det pratades om något som kallades automobiler, utomlands hade man visst till och med anordnat tävlingar för sådana. Men var och en kunde förstå att de där maskinerna aldrig allvarligt skulle kunna tävla med hästarna. Det fanns ingenting säkrare, starkare och vackrare än ett par ståtliga hästar. Han var stolt över att vara kusk. 
 
De gick över bron och Mosebacketorg, passerade det nya vattentornet som stod så högt att det kunde trycka upp vattnet i de högsta husen på Söder. Men i småkåkarna runtomkring hade man ingen vattenledning, här var det inte lika välordnat som i Sibirien. 
 
Söder har ändå sin fina utsikt, sa Gertrud. Den har inte vi. 

Vi slipper backarna också, sa Rudolf kort. Han tyckte inte om att Gertrud saknade den gamla hemtrakten. Den som flyttade skulle glömma det gamla, åtminstone inte tala väl om det. Det var att nedvärdera det man nu hade, kunde låta som om man ångrade sig. De hade flyttat för att få bättre. De hade fått bättre, annars skulle de ha begåt ett misstag. Men han gjorde inga misstag, han planerade noga. 
 
Ändå tyckte han inte riktigt om att komma tillbaka till Söder, trots att han väl borde gå här och glädjas över alllt de sluppit." 
 
Ur Barn av sin stad av Per Anders Fogelström, Bonniers: 1962 
 
 
Tänk, att det är oktober! Trots att jag försökte boka tvättid 31 september... jag räknade ju bara sju snäpp framåt! Som tur är är det inte direkt rusning om tiderna mellan 8 och 11 på söndagar så det gick bra ändå. Nu ska jag ner och slänga in det som tvättats i tumlaren och sedan börja göra mig i ordning för dagen! Packa matsäck och kolla lokaler, det är väldigt mysigt. 

Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (när jag var sex-sju år) och halva Gösta Berlings saga (tre gånger) - där slutar min erfarenhet av Selma Lagerlöf. Ja, för läser man sin littvet i England får man sig inte så mycket skandinaviskt till livs, förutom Strindberg och Ibsen som en av mina professorer var besatt av. Jag har nog haft förutfattade meningar och trott att det är styltigt och lite tråkigt... 
 
Men så visade det sig att Stadsbiblioteket skulle hålla i ett föredrag kring Charlotte Löwensköld, andra boken i trilogin som startar med Löwensköldska ringen, plus att jag fick höra att mina farhågor nog inte stämde... så jag bestämde mig för att i alla fall försöka mig på den första! (Jag hann inte läsa Charlotte innan föredraget, men det kommer.) Dessutom fick jag i och med detta chans att kryssa "En bok om/med någon form av övernaturliga (o)knytt" i Höstbingot. 
 
Vadå, säger du, om du har lika dålig koll på Lagerlöf som jag hade - hon skrev väl realistiska och naturalistiska romaner om Värmland, eller nåt? Nä! Detta är nämligen en fantastiskt spännande och skicklig spökhistoria. General Bengt Löwensköld är bygdens starke man, som fick en ring i gåva av självaste Krigarkonungen, Karl XII. När han dör är det hans sista önskan att begravas med ringen, men på väg till den sista vilan försvinner den och generalen hemsöker den som - kanske ovetande - har ringen i sin ägo med fruktansvärda predikament. 
 
Jag är inte den som älskar övernaturligheter, men här gör jag det. Otroligt spännande på ett ganska lågmält vis, och jag ser verkligen fram emot att läsa de följande två böckerna - efter Charlotte Löwensköld kommer Anna Svärd. Nu avslöjades förstås vad som händer i resten av serien under Ulrika Knutsons föredrag, men det gör verkligen ingenting - jag ser SÅ fram emot att läsa om när Karl-Artur krälar i krusbärsbuskarna...! 
 
Boken finns förstås i massor av utgåvor, men e-boken jag läste finns att köpa här eller här. Här finns boken på Goodreads!