Under det rosa täcket av Nina Björk

Jag skrev just i ett inlägg på bloggens Facebook-sida att jag är så glad att jag satte igång med mitt TBR-projekt, för det är så många riktiga pärlor som har kommit i min väg - och det är ju fantastiskt. Jag har sagt många gånger nu att det är en travesti att somliga böcker inte blivit läste förrän nu, och det är ju verkligen sant i detta fallet. HUR har jag inte läst Under det rosa täcket förrän nu? Vansinne. Men det är klart, jag kanske var något ung när den kom ut (1996, jag var 14) - fast det är väl ingen ursäkt egentligen. Den har i alla fall stått i hyllan i minst fem år och ja - nu har jag läst den! 
 
Dock lyssnade jag på en stor del av den, i bra inläsning av Gunilla Leining. Om ljudböcker räknas som läsning? Naturligtvis gör det det. 
 
Det är inte helt lätt att skriva en kommentar på en sådan här bok - förutom att den var fantastiskt upplysande och verkligen fick upp mina ögon för somligt som jag inte riktigt tänkt på. Ja, det är 22 år sedan denna kom ut - mycket har förändrats, mycket är exakt likadant. Jag hoppas att Björks texter används i skolor nuförtiden, för det finns så väldigt mycket här som förklaras på ett tillgängligt och självklart sätt. 
 
Ljudboken var som sagt mycket väl inläst, men en sak ska sägas - boken består av många citat och utdrag, ur tidningar och böcker och andra publikationer, och precis som i Jack Werners bok som jag lyssnade på i våras kan man bli lite tokig på alla "citat - slutcitat". Detta är inte kritik, det är mer en reflektion över hur irriterande det blev. Det kan ju liksom inte vara på något annat vis. 
 
Jag gillade särskilt några bitar mot slutet med jämförelser i populärkulturen, med film och skönlitteratur och är nu otroligt sugen på att läsa om Ta vad man vill ha av Louise Boije af Gennäs med nytt tankesätt. Har väl läst den fyrtio gånger, men varför inte en gång till med nyslipade icke-rosa glasögon? 
 
Boken finns att köpa här eller här

Frankenstein av Mary Shelley

 
 
Ett tema under årets upplaga av Göteborgs Romanfestival var Mary Shelleys Frankenstein, som fick särskild uppmärksamhet under söndagen. Jag har den i bokhyllan, en Wordsworth Classics-utgåva som jag köpte någon gång på gymnasiet, men har inte kommit mig för att läsa den. Nu blev det bråda dagar, så jag passade på att lyssna på en något förkortad version under söndagsmorgonen, och hann nästan klart lagom till att frukostsällskapet stod i dörren! Jag har lyssnat på ett par förkortade Penguinversioner av klassiker tidigare, nämligen Stolthet och fördom och Lysande utsikter och tycker att de är bra - så detta funkade fint för mig. Jag upplever inte att det var mycket som saknades. 
 
Jag behöver knappast gå in på handlingen - "alla" känner till Frankenstein och framför allt hans monster. En hjärtskärande berättelse om ensamhet och vänskap - eller companionship, skulle jag vilja säga - och om främlingskap och främlingsfientlighet. Det är otroligt att tänka sig att den är tvåhundra år gammal! Men somliga teman är förstås evigt aktuella och jag tror att vi kommer att fortsätta att läsa Frankenstein i tvåhundra år till. Den har beskrivits som den första science fiction-romanen, och det låter onekligen fullt rimligt. Nu skulle jag gärna vilja se den klassiska filmatiseringen också! 
 
Den förkortade versionen finns att lyssna på i en app nära dig - om du vill läsa boken i sin helhet kan du köpa den till exempel här eller här

Rakkniven av Eva Ström

 
Jag hörde Eva Ström berätta om Rakkniven på Bokmässan, och blev så himla sugen att jag blev tvungen att ställa mig i kö på biblioteket fort som bara den - och jag hade faktiskt tur, för det tog inte så lång tid att hinna få den. Nu är kön helt galet lång och det gläder mig för detta är en strålande roman!  
 
August Strindbergs Fröken Julie avslutas med att betjänten Jean räcker Julie en rakkniv - det är underförstått att hon ska ta sitt liv med denna, ty så stor är skammen och skulden över att ha haft ihop det med honom. 
 
Rakkniven tar vid efter att ridån gått ner, när en ung överklasskvinna läggs in på sjukhus efter ett förmodat misslyckat självmordsförsök. I garderoben bredvid sjukhussängen hänger hennes kappa - i fodret ligger rakkniven. 
 
Efter en tid på ett konvalescenthem ger Julie sig ut i Europa, till Birgittasystrarnas moderhus i Rom. Det visar sig att hon blivit gravid vid mötet med Jean, och hon föder sin son hos systrarna, assisterad av doktor Munthe, förstås med förlaga i Axel Munthe. Hon hamnar senare i Schweiz och blir entreprenör, startar pensionat och hittar kärleken. 
 
Det är ett fantastiskt kvinnoporträtt och det är fantastiskt att Julie får reclaima sitt liv och sin situation. Kvinnans liv och kropp får ta mycket plats och det är helt rätt. Dubbelmoralen i sekelskiftets Sverige lyfts fram på ett exceptionellt sätt och ja, jag sveps verkligen med i Ströms text. Så fantastiskt bra! 
 
Det enda negativa här är omslaget, som ser ut som något från en Instastory och inte nödvändigtvis på ett bra sätt. Otroligt vacker bild - täckt av en snedställd svart text? Nä, det var kasst. 
 
Boken finns att köpa här eller här