Jag ger dig solen av Jandy Nelson

Noah och Jude är tvillingar. De är otroligt olika - Noah är tillbakadragen och mest engagerad i konsten, Jude är populär och utåtriktad. De har en nästan magisk, telepatisk kontakt sinsemellan, som tvillingar ju "alltid" har i fiktionen. Men något har hänt, och förtrollningen är bruten. Vi följer Noah som 14-åring och Jude som 16-åring,  I Noahs berättelse flyttar en ny kille in i grannhuset, och man förstår ganska snabbt att det kommer att ha stor betydelse för resten av berättelsen. Men hur den ska utveckla sig - det kan jag inte räkna ut. Mycket skickligt av Nelson. 
 
Boken är fullknökad med visuell konst - och jag älskar det. Jag kan inte speciellt mycket om konst egentligen, jag lärde mig mycket när jag pluggade och jag gillar verkligen att gå på museum och gallerier, men jag kan inte så mycket. Därför googlade jag som en tok boken igenom och det är något väldigt speciellt med böcker som får mig att verkligen lära mig mer. Otroligt intressant. 
 
Detta är en helt fantastisk ungdomsbok. Den har visserligen somliga drag som jag kan störa mig på i andra böcker - som hur det nästan alltid finns någon karaktär som är så himla perfekt att det sprutar ur öronen - men jag kan förlåta det här, eftersom vederbörande på sätt och vis blir en kontrast, eller en sorts "foil" för Noah och Jude, som inte själva är sådär perfekta eller självsäkra. Dessutom tas missbruk upp på ett annat sätt än vi vanligtvis brukar se i ungdomsböcker. 
 
Strålande! 
 
Jag har även läst Himlen börjar här av Jandy Nelson, som jag tyckte mycket om. Läs gärna mer om Jag ger dig solen hos Prickiga Paula och Hyllan! Boken finns att köpa här eller här

Lite bilder från sista tiden...

Ja, som sagt har det varit fullt upp både med jobb och privat de senaste veckorna och jag har inte hunnit blogga särskilt mycket. Men här kommer en hel hög foton från de senaste veckorna som kanske kan roa en stund! 
 
 
Såhär tjusig var utsikten från kontoret häromveckan. Oerhört! 
 
 
Rostade kikärter som snacks för ett tag sedan. Skölj av konserverade små rackare och kör i ugnen på 250 grader i en kvart ungefär. De kan poppa, så var medveten om det. Blir som chilinötter, nästan - antagligen funkar varmluftsugn bättre. 
 
 
Fick biljetter till genrepet av Den Fule på Folkteatern förra fredagen av snälla Anne-Marie. Väldigt intressant och otroligt söligt - ser ni att hela scenen är täckt med brunt papper? 
 
 
Bakade frallor på rågmjöl förra helgen. De blev otroligt kompakta och "tunga", men mättande och goda! Var rädd att de bara skulle funka till kulstötningsövningar men nej då, det var gott. Rågsikt är nog lättare, i dubbel bemärkelse. 
 
 
Någon hade blivit lite hungrig på Ica på Axel Dahlströms torg förra lördagen. 
 
 
Vintern är på väg... 
 
 
Lagade 70-talsmat förra helgen. Kokt ris i botten, blandat med lite allt möjligt jag hade i kylen. Lite crème fraiche, lite rosépeppardressing, lite majonnäs. Kassler och kokt blomkål och broccoli ovanpå, och ost över det hela. Otroligt gott faktiskt. 
 
 
Söndagsmiddag. Glasnudlar, morötter julienne, mango och ugnsstekt kycklingbröst. 
 
 
I måndags åkte jag tidigt från jobbet för att åka och beställa nytt pass. alla vet ju att det tar flera timmar. Det tog en kvart ;-) Igår kom sms om att det är klart så jag får plocka upp det på måndag. 
 
 
Ni minns väl monsteramaryllisen från förra året? Nu gör vi ett nytt försök... hittills har det inte hänt sådär våldsamt mycket men jag lever i hopp - och har plockat fram en pinne. 
 
 
Frukost, någon dag denna veckan. En allmän ögonblicksbild bara som får mig väldigt sugen på hallon. 
 
 
Typisk syn i mitt lilla hörn. 
 
 
I tisdags var det PAF-cirkel på bibblan. Kaffe, bibliotekariebakade pepparkakor och I en förvandlad stad. Alltid lika härligt. Och till våren blir det en serie med Selma Lagerlöf, ska bli hur kul som helst och en nyttig spark i ändan för mig. 
 
 
En busenkel pasta efter det. Gemelle rördes med crème fraiche franska örter. På med räkor och massor av dill. Mums. 
 
 
Blev påmind om att det var fyra år sedan mamma och jag hittade detta julkort och skrattade så vi höll på att dö. 
 
 
Första godiskorgen anlände kontoret i torsdags. Det blir jul i år igen! 
 
 
Alltså, jag är väldigt öppen kring detta - men behöver herrar verkligen särskilda läppstift? 
 
 
En hel del ljudinspelningar har gjorts denna veckan. Här monterar F upp mikrofonen i lilla telefonbåset där jag fick stå och läsa :-) 
 
 
Bio med delar av Bokbubblarna i torsdags! Mordet på Orientexpressen, jag gillade den. Särskilt Poirots mustaschskydd. Riktigt mysig kväll. 
 
 
Igår jobbade jag hemifrån innan festen och passade på att smälla upp adventsstakarna :-) 
 
 
Ica hade skickat brev om att jag hade en ljusslinga att hämta ut som julklapp, LED-lampor på en sorts ståltråd så jag köpte en liten en och laddade batterierna till lilla slingan och tja, här är min julgran! 
 
 
Vi har ju lärt oss av amerikansk tv att kycklingsoppa löser allt, och denna har jag faktiskt gjort helt från scratch. Ugnsstekte en hel kyckling igår, idag plockade jag av köttet och kokade buljong på skrovet. Delar av köttet tillsammans med purjolök, gul chili, röd och grön paprika, majs och äggnudlar blev en väldigt god soppa framför Morden i Midsomer
 
Annars har jag mest legat och läst idag och försökt återhämta mig på alla fronter. Det ska nog bli ordning på detta också! Imorgon hoppas jag orka gå på en föreläsning om Ishiguro på Stadsbiblioteket tidig eftermiddag och sedan åka hem till mamma och pappa och fira lite advent <3 

Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall

Åh, så hjärtskärande fruktansvärt detta är. Men så bra. 
 
Detta är Åsa Grennvalls nionde serieroman, har jag läst mig till. En självbiografisk berättelse om Jenny som växer upp på 70-talet i en familj som är fullständigt oförmögen att uttrycka känslor (förutom när mamman vill lägga skuldkänslor på andra) - och som har noll självinsikt eller uppfattning om hur stukat och skevt familjen lever. 
 
Jag läser med tårar i ögonen och även om det ibland kastas in drastisk humor sätter jag snabbt skrattet i halsen. 
 
Makt och destruktivitet skildras i mycket speciell bildkonst. Jenny älskar ju sina föräldrar, men om det på något vis är ömsesidigt bevisas det aldrig. Och det lilla barnet förstår ju inte ens att det är skevt och fel, inte förrän hon får komma hem till kompisen Sara och förstår hur dynamik människor emellan faktiskt ska fungera. 
 
När Jenny blir vuxen och får egna barn hoppas hon att en vändpunkt ska komma - men det gör den aldrig. År av terapi och fina övriga relationer hjälper, men naturligtvis sitter ärren kvar i själen efter denna kärlekslösa uppväxt. Fruktansvärt sorgligt - men alldeles, alldeles lysande. 
 
 
 
Läs gärna mer hos enligt O, Med näsan i en bok, Fiktiviteter, Hedvigs bokhylla och Romeo and Juliet
 
Boken finns att köpa här eller här