En weekendtripp till Gränna

Det var längesen vi bestämde att vi skulle åka till Gränna i helgen som gick - närmare bestämt i januari när det var -14° ute. Nu blev det istället närmare +30° ;-) 
 
Sofia plockade upp mig vid niotiden i lördags morse, och vi styrde kosan mot Småland direkt. Ett kort stopp i Jönköping för att handla lite förnödenheter bara, men det tog ungefär två och en halv timme allt som allt. Och vilken vacker väg det är, ändå! Inte fram till Ulricehamn kanske, men efter det - helt otroligt. Jag har knappt varit vid varken Vänern eller Vättern i livet och blir så fascinerad av stora sjöar!
 
Vi hade tänkt oss Andréemuséet redan på lördagen, men kände att vädret var så otroligt vackert att det kändes tråkigt att gå inomhus. Så vi körde direkt ner till hamnen och hoppade på färjan till Visingsö istället! 
 
 
 
 
 
Tog en fika i solen och bara njöt! Men vi var inte där så länge - det finns ju de facto inte så mycket att göra ;) Så vi tog färjan tillbaks lagom till incheckningstid i stugan. Har inga bilder därifrån, men det var fullt funktionellt även om det var trångt och otroligt varmt på natten. Men bra att ha fått erfarenhet av vad en campingstuga kan tänkas innebära inför framtida eventuella kortare resor tycker jag - jag hade aldrig själv kommit på tanken att boka just på en camping så det är tur att inte alla är lika fördomsfulla och trångsynta som jag ;-) 
 
Efter bäddning och lite uppackning och skurande av trädgårdsmöbler (pollen och frömjöl frodades verkligen, jag har aldrig sett något liknande) knatade vi upp på "stan" och kikade in i diverse polkagrisbagerier. Och köpte med oss lite grann också! Helt otroligt så mycket det fanns. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Bland annat knatade vi in på ett ställe av en slump - och det visade sig vara huset Andrée föddes i! Butiksinnehavaren var mycket kunnig och tyckte nog att det var ganska kul att vi också hade lite koll. Så butikslokalen är densamma som Andrées fars apotek, och vissa saker - som dörrarna - är fortfarande desamma. 
 
 
På kvällen åt vi en riktigt god middag nere vid vattnet - som faktiskt inte ens var dyr - och gick och lade oss tidigt. Det behövdes! Värmen tar ut sin rätt alltså. Men först en liten sväng... kan ni tro att denna bilden är ofiltrerad? 
 
 
Polarcenter innefattar dels Andréemuséet, men även en del om Grännas historia och inte minst polkagrisarnas! 
 
 
 
 
 
 
Vi kände båda att vi blev ganska illa till mods av polarutställningen. Det blir lite makabert med deras gamla kläder med blodfläckar och annat på, på något sätt. Men de visade en väldigt fin kortfilm och nu har jag äntligen svar på hur stor ballonkorgen verkligen var. Inte stor, som ni ser, tänk tre fullvuxna karlar i den korgen, plus allt annat krafs de hade med sig! 
 
 
Kom hem mitt på eftermiddagen igår efter att ha tagit en kaffepaus hos Sofias kompis i Brämhult, det var mest att duscha och landa ett ögonblick och sedan kasta mig iväg på ovan konsert. Så fint! Ebbot var fantastisk och jag grät till Beatleslåtar. Det är väl så det ska vara ;) 

Glasmenageriet av Tennessee Williams

 
 
Ni minns att vi pratade om livslögner och Tennessee Williams igår? Det ska vi göra igen. 
 
Man tror att denna pjäs är baserade på Williams egen, dysfunktionella familj - och det var Glasmenageriet som gjorde honom riktigt berömd. Plågsamt, men briljant! 
 
Pjäsen introduceras av sonen i familjen, Tom - han berättar att den är baserad på hans mors och systers minnen, och att det kanske inte alls var riktigt detta som hände. 
 
Amanda är modern i familjen - en före detta debutant som blivit lämnad av sin make. Hon bor i en trång liten lägenhet i St. Louis med sonen Tom och den neurotiska dottern Laura (som är ägare till själva glasmenageriet, en samling små prydnadsdjur i glas som hon spenderar massor av tid på att polera), och är fullständigt besatt av att hitta en friare åt Laura. Tom å andra sidan arbetar på skofabrik och försöker bli författare - men han spenderar större delen av sin tid på bio. En kväll bjuder han med sig en kollega, Jim, hem - Amanda blir eld och lågor och tänker att nu kommer äntligen friaren! Så blir det förstås inte - Laura inser att Jim är killen hon var intresserad av i high school, och drabbas av en enorm blyghet, såpass att hon går till sängs. 
 
Så ja, ni hör. Dålig stämning här med! Men briljant och sorgligt - jag skulle gärna vilja se den på scen och hoppas få chansen att göra det någon gång! 
 
 
Inte heller denna hittar jag översatt, men man kan köpa den engelska texten från Penguin här. Jag fick just nys om att Radioteatern sände den för inte allt för längesen - får forska i det och återkommer isåfall med länk! 

Katt på hett plåttak av Tennessee Williams

 
         
 


Det var faktiskt när jag läste dagboksboken som jag fick ett sådant sug efter att läsa Tennessee Williams. I ett utdrag, jag tror att det var Lars Norén, nämns Glasmenageriet och just den har jag aldrig läst. Däremot hittade jag den i en samlingsvolym med Linje Lusta och Katt på hett plåttak, vilka jag läste på universitetet och fullständigt älskade. Just Katt på hett plåttak har jag faktiskt sett i West End också, i ovan produktion - första gången det var en helt afroamerikansk ensemble (vilket väl egentligen bara är intressant eftersom pjäsen utspelar sig på en bomullsplantage i amerikanska Södern). Känner ni igen James Earl Jones och Phylicia Rashad som spelade Clair Huxtable i Cosby
 
 
 
 


Och det är en riktig familjekrispjäs. Big Daddy fyller sextiofem och familjen samlas på plantagen - Big Mama, sonen Brick och hans nervösa hustru Maggie, andra sonen Gooper och hans också ganska labila fru Mae samt deras barn (ni kanske minns the no-neck monsters från häromsöndagen). Big Daddy är på gott humör - han har just kommit från läkaren där han fått reda på att han minsann är fullt frisk. Resten av familjen vet att det inte är sant - han är döende i koloncancer. Brick och Maggie får inga barn, av en naturlig anledning - och en stor del av familjen tror att det har med att göra att Brick egentligen är gay, eftersom han började supa som en tok när vännen Skipper dog. 
 
 
 
 
Alltså - livslögner! Oj, vad de ljuger - praktiskt taget så att de tror på sig själva. Konfrontationer! Drama! Försök till återförening! Och ännu fler livslögner. 
 
 


Låter det tråkigt? Det är det inte - det är faktiskt ganska rafflande. Det är ju över 10 år sedan jag läste den och sisådär 8 sedan jag såg den - vissa bitar mindes jag helt klart, andra inte alls. Det är en helt fantastisk pjäs - jag ska försöka få tag på filmen från 1958 med Liz Taylor och Paul Newman, också. 
 
 

 


Tyvärr verkar det inte att få tag på den översatta texten - men här kan man köpa den på engelska :)