Before I go av Colleen Oakley

Jag vet inte vad som fick mig att ladda ner denna - oftast brukar det vara att någon vän på Goodreads har gillat den, eller att jag läst något blogginlägg om den, men det verkar inte vara det den här gången. Kanske bara en rekommendation på Goodreads under Contemporary Fiction? Jag vet faktiskt inte, men det var en ganska underhållande roman ändå. 
 
Daisy är tjugosex år och har just fått cancer för andra gången. Hon firade överlevnad och tillfrisknande från bröstcancer för två år sedan och nu lever hon och maken Jack ett harmoniskt liv med sin hund, Jack jobbar på en veterinärklinik och håller på att bli legitimerad, Daisy pluggar, just nu genusvetenskap. Cancern fick dem att bli starkare tillsammans och känna att de kan övervinna allt. 
 
Tills nu, när det visar sig att cancern är tillbaka, i ett sent stadium med metastaser praktiskt taget överallt, inklusive i hjärnan. Det finns inget botemedel - eventuell behandling kan bara ge henne lite mer tid. 
 
Så hon bestämmer sig för att innan hon försvinner måste hon ha fixat en ny fru åt Jack. Hur ska han annars klara sig? 
 
Det är mörkt, förstås, men med en hel del humor ändå. Jag höll på att bli tokig på Daisys pedanteri, men vi får en förklaring till det och då kan jag acceptera det. Vad jag inte kan acceptera är uppenbar, onödig fat shaming - flera gånger om, om den enda karaktären som egentligen är helt och hålet sympatisk i hela boken. (Ja, jag förstår att folk inte beter sig som vanligt i sådana här situationer, men författaren har ju ändå makten över hur irriterande de faktiskt ska vara - och då menar jag inte Daisy.) 
 
Lättläst, annars, och den är helt okej. Jag kan tänka mig att den kommer att bli översatt till svenska - ser nu att en bok av henne kommit ut här i år, Inte för nära, och om den går hem här kommer säkert något förlag att plocka upp denna också. Den säljs in som "något för dig som gillar Jojo Moyes", och hon har ju verkligen gjort succé här.
 
 
Boken finns att köpa - på engelska - här eller här
 

Cyankalium och champagne av Agatha Christie

 
Jag trodde att jag hade läst denna förut, fast under ett annat namn - men det visar sig att det var en annan Agatha Christie som innefattar cyankalium och champagne jag tänkte på. My bad! De bytte ju namn på en hel del titlar från utgåva till utgåva förr och ja, jag trodde inte att riktigt samma modus operandi skulle förekomma i två stycken. Men jodå! 
 
Här är varken Miss Marple eller Hercule Poirot inblandade, utan den räknas som en av Överste Race-romanerna - han spelar dock ingen större roll egentligen, men det var en trevlig bekantskap! Det är tydligen han som är "huvudperson" i Döden på Nilen också, som jag ännu inte läst. 
 
För ett år sedan, på Alla Helgons Dag, satte sig sju personer ner för att äta middag på The Luxembourg, en tjusig restaurang i London. En av de sju kom inte från bordet levande - man tror att den unga, vackra Rosemary Barton begick självmord på grund av depression efter en influensa. (Alltså va?) Hennes yngre syster Iris ärver hela förmögenheten som Rosemary i sin tur ärvt av en farbror. Rosemarys änkeman George är förstås förkrossad - och han tror inte att det var självmord. 
 
Därför sammankallar han till ännu en middag, exakt ett år senare, med en helt egen agenda och plan. Men kommer det verkligen att fungera? Kommer han att få reda på sanningen? 
 
Spännande hela vägen - med en tydlig Christie-touch och en ganska rolig ordlek som jag inte kom på förrän i efterhand... det är så befriande att läsa dessa gamla deckare tycker jag, utan en massa poliser och mobiltelefoner. Blir nu mycket sugen på att läsa mer Christie under min sista semestervecka! 
 
 
 
Boken verkar inte finnas i tryck på svenska just nu - min kom från en loppis - men den engelska utgåvan av Sparkling Cyanide finns att köpa här eller här

När svenska pojkar började dansa av Karolina Ramqvist

Detta är Karolina Ramqvists första bok - det är en essäsamling, och den kom ut 1997. Det handlar om musik, musik, musik - i ett antal olika kontexter, på ett antal olika platser. Vad de alla har gemensamt är att det känns som om du är med. Jag var inte i närheten av att vara med på den tiden, jag var 15 år och välartad och lyssnade på britpop och Beatles hemma i flickrummet. Men precis som med Alltings början så känns det så bisarrt... bekant. 
 
Fast... inte allt. Vissa bitar går precis rakt över mitt huvud - ibland kan jag knappt googla fram vem artisten som behandlas är. Men det är väl det som är det fina i kråksången - då får man hoppa över! Och så landar man någonstans där det känns alldeles hemma igen. Underbart! 
 
På sina ställen blir det lite pretentiöst och högtravande. Inte för att jag kan säga något om det, jag var också pretentiös när jag var 21 (okej, kanske lite när jag är 34 också) - men det gör egentligen inte så mycket. Det fina med textsamlingar är ju att det går att ta en bit i taget. 
 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här