Älgbarnet av Meg Rosoff

Jag plockade upp denna i farten när jag var på biblioteket under en lunchrast för några veckor sedan och läste den sedan under ett par bussresor. Och oj, vad jag skrattade! Detta är en riktig liten juvel, i lättläst format, av förrförra årets ALMA-pristagare Meg Rosoff. 
 
Jess är sjutton år och har blivit oplanerat gravid med Nick. När vi träffar dem har de just fått sitt barn - en tio kilo tung älgkalv, som förlösts med kejsarsnitt. Det är inte jättevanligt att människor föder älgar, förklarar man på sjukhuset, men inte helt ovanligt heller och just älgar är vanligast bland icke-mänskliga bebisar. Så är det med det. 
 
Somliga av problemen som Jess och Nick erfar är sådana som de flesta unga föräldrar kan uppleva, somliga är lite annorlunda. Som när älgbarnet (Moosey på engelska, Älgis på svenska) blir brunstig på motsvarigheten till öppna förskolan och försöker klä av ett annat älgbarn klänningen, och diverse andra problem väl i skolåldern, där de andra barnen tycker att det är läskigt att han brölar åt dem. Älgar åldras lite snabbare än vuxna, så det går fort på alla möjliga sätt. 
 
Man kan läsa Rosoffs bok som en rolig historia, eller som en sorts liknelse med barn med särskilda behov, om kompromisser och om hur det kan bli när saker och ting inte blev exakt som man hade tänkt sig från början. Den är verkligen helt fantastisk - missa för jösse namn inte! I Sverige finns den utgiven på Argasso förlag och kan köpas här eller här. Jag läste den på engelska vilket jag skulle vilja rekommendera, om du kommer över den på biblioteket. 

Veckans bokbloggsfråga - Lättläst och lättsmält

 
Veckans bokbloggsfråga sköts av Carola på Barnboksbloggen, som ju även håller i Temaläsning 2017 där månadens tema är Lättläst och lättsmält. Veckans fråga följer samma tema! 
 
Frågan lyder: Vad är lättläst för dig? Finns det någon i din närhet som har behov av extra lättlästa böcker? Vad anser du är lättsmält litteratur? Vid vilka tillfällen väljer du att läsa lättläst och lättsmält? 
 
Lättlästa böcker för mig är sådana där språket helt enkelt flyter på bra och där det är någorlunda lätt att hänga med i handlingen. En tegelstensroman kan vara lättläst, likväl som en B Wahlströms Flickböcker-titel kan vara det - men på ett helt annat sätt förstås. Sedan finns naturligtvis den traditionella definitionen av lättläst,  litteratur eller samhällsinformation som har producerats eller omarbetats för att bli lättare att läsa. Lättläst litteratur riktar sig till dem som kan ha olika svårigheter att läsa. 
 
Jag har mig veterligen ingen i min närhet som behöver extra lättläst litteratur på grund av språksvårigheter - däremot har jag ständig kontakt med människor som har svenska som sitt tredjespråk och därmed definitivt behöver lättillgänglig text på ett annat sätt än den som har svenska som modersmål och som inte har några svårigheter kring detta. Eftersom detta oftast sker i mitt arbete finns informationen nästan alltid på engelska, men när den inte gör det behöver texten vara klar, tydlig och utan risker för missförstånd eller svåra dubbelbetydelser. 
 
Lättsmält litteratur är sådan där ämnet eller temat är relativt "ofarligt". Roliga eskapader, kärlek, glada djur och god mat, till exempel. Sedan finns det ju t.ex deckare som är lättsmälta också - jag tycker till exempel att Agatha Christie och Maria Lang är betydligt mer lättsmält än Kepler eller Buthler Öhrlund, om man säger så. 
 
Just nu håller jag på och läser Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Den är underbar men fruktansvärd, och det är ett typiskt tillfälle när jag behöver lättläst och lättsmält. Jag blandar upp den med just Maria Lang och Merri Vik, eftersom jag inte fixar att läsa mer än max femtio sidor åt gången, det blir för tungt. Då passar ett gemytligt giftmord eller två och galna händelser i Lotta och Giggis sällskap mycket bra som slalomläsning! Jag väljer gärna lättsmält när jag är på resande fot också eftersom det ofta kräver lite mindre koncentration och fokus än mer komplicerade och jobbiga texter. 

2015: 204 - Lysande utsikter av Charles Dickens

Jag fattade ju ett beslut för ett tag sedan om att det är tillåtet att läsa lättlästa böcker om man nu händelsevis inte kan ta sig igenom klassikerna. Lysande utsikter var först ut! Alla känner till titeln men har man koll på vad som egentligen händer? Nä, det hade inte jag, insåg jag under läsningen. 
 
Philip Pirrip - Pip - är en ung pojke som bor ihop med sin elaka syster och hennes snälle man, som är smed, på landet i Kent. En dag träffar han en straffånge på rymmen, som han hjälper. Ungefär samtidigt träffar han för första gången Miss Havisham, den gamla damen som sitter instängd med gardinerna fördragna i alla lägen, iklädd en gulnad brudklänning - och hennes fosterdotter Estella, som han genast förälskar sig i, men som är elak och kall, och säger att hon aldrig kommer att kunna älska någon. 
 
Åren går, och Pip flyttar till London tack vare en anonym välgörare, där han får studera för en privatlärare och dela lägenhet med en ung man, Herbert Pocket. Han har mer pengar än han vet vad han ska göra med, och det slutar illa när pengarna tar slut. Estella hamnar också i London för att studera, och de börjar återigen träffas. Men det blir ju, som bekant, aldrig som man har tänkt sig... 
 
En Bildungsroman, if there ever was one - från barndomen till att Pip inser sanningen om livet, sin välgörare, kärleken - och främst och viktigast - sig själv. 
 
Härlig historia som är ganska rafflande på sina ställen. Jag är glad att jag valde en lättläst version, för då fick jag ju veta vad som hände snabbare! ;) Jag kan mycket väl tänka mig att läsa den riktiga berättelsen någon gång, men just nu var detta perfekt! Stolthet och fördom skall intagas på samma sätt, för det passade väldigt bra och den har jag ju försökt läsa i tjugo år nu...