Tre saker jag inte vet om dig av Julie Buxbaum

Flera vänner i engelskspråkiga länder har hyllat denna ett tag, och jag har varit sugen på att läsa den länge - och blev såklart hemskt glad när jag såg att fina Lavender Lit bestämt sig för att ge ut den i Sverige. Och ännu gladare när jag fick ett recensionsex - tack snälla. 
 
Vid sidan om hyllningarna har jag läst en del kritik om hur förutsägbar boken är. Och ja, visst. Vi som läsare förstår ganska tidigt vad det är som pågår. Men det gör ingenting! Det är ljuvligt ändå. 
 
Jessie är sjutton år och har nyss förlorat sin mamma i cancer. Hennes pappa träffar ganska snabbt en ny kvinna i en stödgrupp på nätet för sörjande och de flyttar från Chicago till Kalifornien för att flytta in hos henne och hennes lagom snorkige tonårsson Theo. 
 
Redan första dagen i skolan går det mesta fel för Jessie - men när hon kommer hem upptäcker hon att hon har fått mail från en främling. Någon som uppenbarligen vet vem hon är, men som egentligen kan vara precis vem som helst i den stora nya skolan. Hen erbjuder sig att hjälpa till och guida Jessie, och de blir goda vänner - men det är fortfarande bara den ena parten som vet vem den andra är. 
 
Det är så fint och varmt beskrivet, men ändå med mycket humor och igenkänning. Sorg, nystart, att gå vidare, att inse att gräset inte alltid är grönare på andra sidan och att ge sig själv och livet en chans. Jag tyckte hemskt mycket om huvudpersonerna, och förstår verkligen Jessies känslor mot slutet - jag hade känt precis likadant! 
 
Det blir inte toppbetyg, men inte långt ifrån. Som sagt så tycker jag inte att det gör något att det blir förutsägbart för läsaren, men det hade varit roligt att ha blivit lite mer vilseledd ;-) 
 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Prickiga Paula, Fiktiviteter, Beas bokhylla
 
Boken finns att köpa här eller här

2016: 216 - Om jag var din tjej av Meredith Russo

Tack, Lavender Lit, för recensionsex och ännu en underbar läsupplevelse! Lavenders utgivning är verkligen helt otrolig, jag har inte reflekterat över detta förrän nu men jag har läst flera av deras titlar under senaste året och verkligen älskat dem. Dumplin', som jag skrev om i förmiddags,var inget undantag och det är sannerligen inte Om jag var din tjej heller. 
 
Amanda föddes och uppfostrades som Andrew, men visste tidigt att hon inte var kille. Redan i småskolan skrev hon berättelser där hon blev flicka och slapp bli vuxen som föräldrarna fick läsa, men det krävdes betydligt värre saker för att hon skulle tas på allvar, få börja med hormoner och till slut genomgå en könskorrigering. 
 
När vi först träffar henne har hon flyttat till sin pappa i Tennessee efter korrigeringen, för att få börja om på ny kula. Hon och pappan har inte haft så mycket kontakt de senaste åren, efter skilsmässan, men han vill gärna att hon kommer. Och det funkar relativt bra - Amanda träffar nya vänner i skolan och blir snabbt populär. Hon träffar dessutom sin första pojkvän, Grant, som kommer ifrån blygsamma förhållande och bor med sin mamma och sina syskon i en husbil, och bollar tre-fyra deltidsjobb för att försörja familjen. 
 
Vissa av de nya vännerna är mer lämpligt sällskap än andra, kanske man kan säga, och naturligtvis blir det konflikter och annat. Det förbereds inför skolbalen och det smygröks, ni vet. Det är en ganska vanlig amerikansk tonårsberättelse och jag ska villigt erkänna att jag flera gånger glömde bort varför Amanda är annorlunda. 
 
Man kan tänka sig, om man vill vara cynisk, att allt är lite för "lätt" i boken. Detta får sin förklaring i efterordet, som är otroligt starkt. Författaren har baserat berätelsen på sina egna erfarenheter som transperson, och har medvetet inte krånglat till det för att få berätta de viktiga bitarna inom ett rimligt antal sidor. Jag tycker att det var ett bra val och jag hoppas att denna kommer att nå ut till många personer, unga som gamla. 
 
Det är så fint. Så ängsligt, så vackert, så skört och samtidigt så starkt. Ett viktigt tema i hela romanen är rädsla och det skildras otroligt väl. 
 
Kulturkollo konfererade om boken för ett litet tag sedan, och jag rekommenderar verkligen att man läser den "chatten" - det gjorde jag innan jag läste boken, och jag upplevde inte att det blev spoilers av det - jag ville gärna veta 

2016: 214 - Dumplin' av Julie Murphy

 
Åh, vad jag har längtat efter Dumplin', ända sedan jag fick höra talas om den. Och åh, vad glad jag blev för recensionsexemplar från Lavender Lit
 
Willowdean bor i en liten stad i Texas tillsammans med sin mamma. Hon är tjock - hon säger gärna att hon är just tjock, varför hymla? - och hon är helnöjd med hur hon ser ut. Har alltid varit. Det är så befriande att det är inte klokt att läsa om hennes inställning till sin kropp, även om man får en lite besk smak i munnen när hon beskriver andra som är tjocka som en "sämre sorts" tjock. 
 
Men hon är tonåring. Det är så tonåringar resonerar ibland. Det jag gillar är ju att för en gångs skull får någon tycka att det är okej att inte vara smal. Det är ju normalt inte det som skildras. Jag tror att väldigt många tror att alla som är tjocka inte vill något hellre än att bli smala. Think again, liksom. Det finns många som är nöjda med sig själva fast de inte drar storlek 38. 
 
Hennes mamma har aldrig kallat henne för något annat än Dumplin' - därav titeln. Jag väljer att inte tolka det som nedsättande. Vem älskar inte dumplings? Mamman vann hur som helst en skönhetstävling i staden där de bor innan Willowdean föddes, och hon är numera smått besatt av tävlingen. Hon projektleder hela schabraket varje år och har många gånger föreslagit att Willowdeans bästa vän Ellen ska ställa upp... dock aldrig att Willowdean själv skulle göra det. 
 
På jobbet träffar Willowdean privatskolekillen Bo, och de fattar tycke för varandra - men Will är rädd att han vill hålla henne hemlig, när det egentligen är något helt annat han har i kikaren. Och i skolan träffar hon Mitch, fotbollsspelaren som har hedervärda avsikter. Innan hon vet ordet av är hon mitt i en kärlekstriangel - ja tänk, till och med tjocka tjejer kan få älskas och åtrås! Dubbelt upp! Hur som helst känner hon sig osäker och som om självförtroendet vacklar... 
 
Willowdean bestämmer sig för att visa vad hon verkligen går för och tillsammans med några vänner som inte heller följer idealen dyker hon upp på registreringsdagen. För det är inte hon som ska behöva ändra på sig. Det är tävlingen. 
 
Jag älskar denna boken. Helt otroligt bra. Sund, varm, vettig, rolig, ärlig, ömsint och kärleksfull. Willowdean är min nya idol och jag önskar att hon blev alla tonårstjejers förebild. 
 
Ett par citat ur den engelska utgåvan: 

“I hate seeing fat girls on TV or in movies, because the only way the world seems to be okay with putting a fat person on camera is if they’re miserable with themselves or if they’re the jolly best friend. Well, I’m neither of those things.” 
 
“This is me. Back me up or back the fuck out.”
 
Extrapoäng för det fantastiska svenska omslaget! Jag gillar det engelska också - se nedan - men det svenska är så otroligt snyggt att jag skulle vilja ha det på väggen.