Fejk av E Lockhart

 
 
Jag har läst en hel del om denna och hört en del om den i diverse poddar - allt har inte varit så smickrande, kanske. En förbannad podd lyfte fram hur lik den är The talented Mr. Ripley, till exempel - på gränsen till plagiat om jag minns rätt - och jag läste Ripley ganska så nyss och tyckte riktigt bra om den så jag har varit lite skeptisk. Men så stod den på hyllan på Stadsbiblioteket för ett litet tag sedan och jag plockade med mig den ändå. Det värsta som kan hända med en bok är ju trots allt att man inte riktigt gillar den. 

Så blev ändå inte fallet här. Den är absolut inget mästerverk à la hennes tidigare Kanske är det allt du behöver veta eller Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, men det är helt okej underhållning under en bussresa, så kan jag sammanfatta det. Det är dock ganska rörigt också, eftersom berättelsen är allt annat än kronologisk. Oftast är den helt enkelt bakvänd, men om jag förstod det hela rätt (vilket jag kanske inte alls gjorde) så är det inte riktigt så enkelt heller. Nåväl. 
 
Det handlar om två unga kvinnor, Imogen och Jule. Båda är på sätt och vis på rymmen - den ena från en stor ärvd förmögenhet, den andra från sitt förflutna. Så småningom blir de bådas identitet på sätt och vis en och densamma, genom alla möjliga strapatser, flykter och äventyr i Europa, på Marthas Vineyard, i Karibien och i Mexiko. Det är rafflande, det är det, men som sagt - det är allra mest rörigt. 
 
Lockhart är dock en skicklig författare och jag kommer att fortsätta att följa hennes författarskap - men detta var inte helt och hållet något för mig. Blir du sugen ändå finns boken att köpa här eller här

Tre saker jag inte vet om dig av Julie Buxbaum

Flera vänner i engelskspråkiga länder har hyllat denna ett tag, och jag har varit sugen på att läsa den länge - och blev såklart hemskt glad när jag såg att fina Lavender Lit bestämt sig för att ge ut den i Sverige. Och ännu gladare när jag fick ett recensionsex - tack snälla. 
 
Vid sidan om hyllningarna har jag läst en del kritik om hur förutsägbar boken är. Och ja, visst. Vi som läsare förstår ganska tidigt vad det är som pågår. Men det gör ingenting! Det är ljuvligt ändå. 
 
Jessie är sjutton år och har nyss förlorat sin mamma i cancer. Hennes pappa träffar ganska snabbt en ny kvinna i en stödgrupp på nätet för sörjande och de flyttar från Chicago till Kalifornien för att flytta in hos henne och hennes lagom snorkige tonårsson Theo. 
 
Redan första dagen i skolan går det mesta fel för Jessie - men när hon kommer hem upptäcker hon att hon har fått mail från en främling. Någon som uppenbarligen vet vem hon är, men som egentligen kan vara precis vem som helst i den stora nya skolan. Hen erbjuder sig att hjälpa till och guida Jessie, och de blir goda vänner - men det är fortfarande bara den ena parten som vet vem den andra är. 
 
Det är så fint och varmt beskrivet, men ändå med mycket humor och igenkänning. Sorg, nystart, att gå vidare, att inse att gräset inte alltid är grönare på andra sidan och att ge sig själv och livet en chans. Jag tyckte hemskt mycket om huvudpersonerna, och förstår verkligen Jessies känslor mot slutet - jag hade känt precis likadant! 
 
Det blir inte toppbetyg, men inte långt ifrån. Som sagt så tycker jag inte att det gör något att det blir förutsägbart för läsaren, men det hade varit roligt att ha blivit lite mer vilseledd ;-) 
 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Prickiga Paula, Fiktiviteter, Beas bokhylla
 
Boken finns att köpa här eller här

2016: 216 - Om jag var din tjej av Meredith Russo

Tack, Lavender Lit, för recensionsex och ännu en underbar läsupplevelse! Lavenders utgivning är verkligen helt otrolig, jag har inte reflekterat över detta förrän nu men jag har läst flera av deras titlar under senaste året och verkligen älskat dem. Dumplin', som jag skrev om i förmiddags,var inget undantag och det är sannerligen inte Om jag var din tjej heller. 
 
Amanda föddes och uppfostrades som Andrew, men visste tidigt att hon inte var kille. Redan i småskolan skrev hon berättelser där hon blev flicka och slapp bli vuxen som föräldrarna fick läsa, men det krävdes betydligt värre saker för att hon skulle tas på allvar, få börja med hormoner och till slut genomgå en könskorrigering. 
 
När vi först träffar henne har hon flyttat till sin pappa i Tennessee efter korrigeringen, för att få börja om på ny kula. Hon och pappan har inte haft så mycket kontakt de senaste åren, efter skilsmässan, men han vill gärna att hon kommer. Och det funkar relativt bra - Amanda träffar nya vänner i skolan och blir snabbt populär. Hon träffar dessutom sin första pojkvän, Grant, som kommer ifrån blygsamma förhållande och bor med sin mamma och sina syskon i en husbil, och bollar tre-fyra deltidsjobb för att försörja familjen. 
 
Vissa av de nya vännerna är mer lämpligt sällskap än andra, kanske man kan säga, och naturligtvis blir det konflikter och annat. Det förbereds inför skolbalen och det smygröks, ni vet. Det är en ganska vanlig amerikansk tonårsberättelse och jag ska villigt erkänna att jag flera gånger glömde bort varför Amanda är annorlunda. 
 
Man kan tänka sig, om man vill vara cynisk, att allt är lite för "lätt" i boken. Detta får sin förklaring i efterordet, som är otroligt starkt. Författaren har baserat berätelsen på sina egna erfarenheter som transperson, och har medvetet inte krånglat till det för att få berätta de viktiga bitarna inom ett rimligt antal sidor. Jag tycker att det var ett bra val och jag hoppas att denna kommer att nå ut till många personer, unga som gamla. 
 
Det är så fint. Så ängsligt, så vackert, så skört och samtidigt så starkt. Ett viktigt tema i hela romanen är rädsla och det skildras otroligt väl. 
 
Kulturkollo konfererade om boken för ett litet tag sedan, och jag rekommenderar verkligen att man läser den "chatten" - det gjorde jag innan jag läste boken, och jag upplevde inte att det blev spoilers av det - jag ville gärna veta