Tiden går så långsamt när man tittar på den av Josefine Lindén

Caroline och Jonas lever det perfekta livet. Ett par år över trettio, bra jobb, fin lägenhet... men inget litet barn. Efter flera misslyckade försök med IVF föds dock äntligen dottern Elsa. Nu ska väl allt vara bra? Men det blir allt annat än bra. Caroline blir mycket sjuk i någon form av psykos, och går slutligen över gränsen. Hon kommer inte ihåg vad som hänt - men hon hamnar i fängelse omgående, medan Jonas vakar över dottern på intensivvårdsavdelningen på sjukhuset. 
 
Lägenheten på Kungsholmen måste säljas och Jonas skaffar ett radhus i förorten. Caroline går med på allt han vill - hon måste ju få tillbaka sin man och sin dotter. Men han verkar vara på väg att gå vidare och gå in i en relation med en av sjuksköterskorna på intensiven. Hur ska nu detta gå? 
 
Först var jag inte imponerad, ska jag erkänna. Det kändes ganska ytligt och grunt, trots att det redan från start handlade om ett tungt ämne - ofrivillig barnlöshet. Men det blev riktigt spännande efter ett tag, och jag läste de sista sidorna med andan i halsen och gillade verkligen slutet. 
 
Jag fick mersmak av denna och läste ganska raskt ännu en bok av Lindén - dock i en helt annan genre. Mer om den snart! 
 
 
Läs gärna mer hos Feministbiblioteket och Mias bokhörna. Jag hittar inte boken i tryckt form hos någon av nätbokhandlarna, men den finns som ljudbok här eller här. Den finns alltså även att hitta på biblioteket. 
 

Pratar så fort jag kan av Lauren Graham

 
Jag var sen i starten med Gilmore Girls. Såg alla säsongerna inom loppet av ett halvår ungefär, från förra våren till efter att de sista fyra avsnitten sändes, när det nu var. Ganska exakt ett år sedan, kan jag tänka mig? Som med så mycket annat i livet hade jag förutfattade meningar och hade "bestämt mig" för att det absolut inte var min grej. Så gav jag det en chans och fastnade naturligtvis på en gång. (Lex Harry Potter, Gossip Girl, The Big Bang Theory, How I met your mother...
 
Lauren Graham är min favorit i serien - både som skådespelerska och karaktär, jag blir så lätt irriterad på Rory - och jag blev sugen på att läsa hennes självbiografi när jag såg att den kommit ut, laddade ner den på engelska och... ja. Glömde väl bort den, helt enkelt. Så plötsligt kom den på svenska och fanns på Nextory och då var det genast lite enklare - jag läste den på ett par dagar. 
 
Det är dels en självbiografi och berättelse om barn- och ungdomsår - Graham hade en ganska otraditionell uppväxt. Sedan är det dramakurser, college, auditions och rumpmodellande - och till slut, förstås, Gilmore Girls. Jätteroligt att läsa reflektioner kring serien, såväl de "riktiga" serierna som de som spelades in tio år efter seriens slut. Graham verkar vara en genuint varm och trevlig person - och rolig, också - och det är riktigt mysigt att hänga med henne under dessa sidor. Särskilt dagboksanteckningarna från inspelningen av A year in the life är riktigt mysiga. 
 
Babbligt och charmigt - liksom Gilmore Girls
 
 
Läs gärna mer hos Bokmumriken och Nilmas bokhylla. Boken finns att köpa här eller här
 
 

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman

Det är tveksamt om jag hade valt denna boken bland alla e-böcker som låter liknande på Nextory. Men så började fler och fler tipsa om den, många läste den till "En bok där en katt har en (helst) viktig roll" till Höstbingot. Just till den rutan visste jag absolut inte vad jag skulle välja då jag är helt ointresserad av alla dessa Gatukatten Bob och vad de heter... men här fick jag ju ett uppslag! 
 
Jag läste ungefär halva i tryckt form och lyssnade på resten i inläsning av Anna Maria Käll. 
 
Eleanor är i trettioårsåldern, bor i Edinburgh och jobbar som ekonomiassistent på en byrå för grafisk design. Dit går hon varje dag, arbetar sina timmar, har aldrig haft en sjukdag och tar aldrig all sin semester. På fredagarna köper hon en fryst pizza och två liter vodka, på onsdagarna talar hon med sin mor som befinner sig... någonstans, efter att ha begått ett förskräckligt brott. Fängelse? Sjukhus? Vi vet inte riktigt. Inte Eleanor heller. Hon vill inte tänka på det som hände den där gången, det som gjort att hon växt upp i fosterhem tills hon flyttade till sin egen lägenhet när det var dags att börja på universitetet och där hon fortfarande bor kvar. 
 
En dag på jobbet lägger datorn av, och Eleanor kommer i kontakt med IT-teknikern Raymond. och strax därefter blir det de två som av en slump en dag efter jobbet hjälper en gammal man som ramlat ihop på gatan. Efter det tar Raymond med henne utanför bekvämlighetszonen - hem till hans mamma på te, på 40-årsfest hos sonen till mannen de hjälpte... och snart börjar Eleanor rubba lite på sina rutiner och sitt kontrollbehov - och till och med sin garderob, som hittills bestått av två par svarta byxor och sju vita skjortor. 
 
Dessutom är hon förälskad. I en musiker, som hon bara sett av en slump, och aldrig träffat. Ivrigt påhejad av sin mor, som i alla andra fall är mycket negativ och elak, gör hon Johnnie Lomond till sitt Projekt... 
 
Berättelsen om vad som egentligen hänt Eleanor den där gången för längesedan vecklas så sakteliga upp och detta är något så ovanligt som en bok som faktiskt är oförutsägbar, inte bara i blurbarna på omslaget. Jag hade ingen aning om vad vi skulle få veta, eller hur relationerna skulle utveckla sig, och det är härligt att bli lite överraskad! 
 
En riktigt, riktigt bra bok som tar upp psykisk ohälsa på ett bra sätt - med mörk humor. Vissa bitar är verkligen dråpliga, men det är ju så att en sätter skrattet i halsen. Ett gott betyg från min sida, flera av mina favoritförfattare är experter på det där. Jag rekommenderar varmt Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt - det må vara en feelgood på sätt och vis, men den får dig att tänka också. 
 
 
Läs gärna mer hos Feministbiblioteket eller på Goodreads. Boken finns att köpa här eller här