Månadens språk: Middagen av Herman Koch

 
 
 
Jag deltar i utmaningen Månadens språk hos Ugglan och Boken för första gången i år! Jättespännande och jag ser verkligen fram emot det. Somliga språk kommer förstås att bli svårare än andra...! 
 
Först ut i januari var hur som helst holländska, vilket inte var så hemskt svårt att hitta intressanta titlar på. (Vi läser alltså inte på originalspråket, om man inte absolut vill...) Jag har fortfarande ett par stycken som jag vill läsa även om det inte kommer att bli i januari, men den jag landade på var alltså Middagen av Herman Koch. Jag förstod efter att jag hade börjat att den även blivit film med Richard Gere, bland annat. Det kanske vore intressant att se den, för jag tyckte om boken, som är intressant så tillvida att den egentligen utspelar sig under en enda middag. 
 
Bröderna Paul och Serge Lohman möts tillsammans med sina fruar på en fashionabel restaurang i Amsterdam. Serge är en framstående politiker, och Paul roas av hur servispersonalen fjäskar, och hur övriga gäster sneglar på dem. Kanske ska någon våga sig på att be om att få ta en bild? 
 
Samtalet cirkulerar kring trivialiteter - kultur, resor, vardagsliv - men det visar sig snart att anledningen till att de träffas är betydligt allvarligare än bara en trevlig middag. Deras tonårssöner har begått ett gräsligt brott tillsammans, och nu måste man bestämma hur detta ska hanteras. Särskilt som Serge är just en framstående politiker och alltid i blickfånget. 
 
För hur långt ska en förälder gå för att skydda sitt barn, om barnet gjort något fruktansvärt? Samspelet mellan familjemedlemmar - syskon, svägerskor, föräldrar och barn - målas upp på ett fascinerande sätt och boken väcker intressanta frågor hos mig. Är det alltid bäst att vara ärlig? 
 
Jag tycker att Middagen var underhållande, med en definitiv udd av seriositet och etiska dilemman. Paul, som är berättarröst, har humor och skärpa och läsningen flyter på fint. Det var extra kul att läsa något holländskt just nu, när jag ska resa dit hyfsat snart. Det är snart femton år sedan jag var i Amsterdam sist, och det ska bli trevligt att återse denna fantastiska stad. 
 
Boken verkar inte finnas i tryck på svenska just nu, men den finns att köpa här eller här och den finns som e-bok i en app nära dig! 
 
 

Eldpojken av S K Tremayne

Jag tyckte riktigt mycket om Tremaynes senaste, Istvillingar, och har gått och hållit på Eldpojken sedan den kom ut - ni vet, ibland vill man inte börja läsa något för man vill inte att det ska ta slut. Något sådant trodde jag, förväntningarna var altlså skyhöga, men jag kan inte påstå att de infriades. Tyvärr, för tanken är nog god. Men boken blev för lång och invecklad, det blev för svårt att hålla reda på verklighet och vanföreställning och det hela kändes nog lite... gjort. Till exempel i du Mauriers fantastiska Rebeccadär författaren garanterat hämtat mycket inspiration. 
 
Rachel hankar sig fram som fotograf i London. Hon är uppvuxen i stadens fattigare områden och när hon gifter sig med änklingen David och flyttar till hans gods i Cornwall, som ligger ovanpå släktens gamla gruvor, gör hon en gigantisk klassresa i ett svep. 
 
Davids före detta fru Nina dog under något märkvärdiga omständigheter, och hennes och Davids son Jamie finns förstås kvar på godset och han och Rachel kommer bra överens. Men inom kort börjar Jamie säga märkliga saker, se syner och berätta för Rachel om vad han ser - bland annat att hon ska dö på julafton. 
 
Kapitlen är därmed en nedräkning till just julafton och det är mer långsamt uppbyggd spänning som dagarna går. Och det är ganska spännande - det är bara alldeles för utdraget. Jag förstår poängen med det, det är suspense som författaren är ute efter och det lyckas, men det hade kunnat vara lite rappare för att hålla läsaren vaken också. 
 
Men miljöerna är helt fantastiska. Jag har bara spenderat fem dagar i Cornwall men blev djupt förälskad och vill gärna återvända inom en ganska snar framtid - det var trevligt att komma dit i litteraturen, så länge! 
 
Boken finns att köpa här eller här

Ole Dole av M J Arlidge

 
Jag kom på ganska snabbt efter att  jag börjat läsa denna att jag hade blandat ihop M J Arlidge med S J Bolton, vars serie om Lacey Flint jag hade tänkt börja på. Men när jag hade kommit igång kändes det väl som om jag lika gärna kunde fortsätta - särskilt som jag blev lite nyfiken eftersom omdömena bland mina vänner på Goodreads var så otroligt varierade. 
 
Huvudpersonen är Helen Grace - ja, ni läser rätt, ännu en polis som heter Grace på Englands sydkust. Känns lite overkill, faktiskt. Helen Grace arbetar dock i Southampton snarare än Brighton, så det är ingen större risk att hon och Roy Grace är släkt. Märkliga saker börjar hända när människor tillfångatas i par - flickvän+pojkvän, mor+dotter, två kollegor, två prostituerade - och tas på platser där de inte kan komma undan förrän den ena dödar den andra. 
 
Helen Grace och hennes kollegor får en hel hög svåra fall på halsen - och de har det inte så himla lätt annars heller. Helen försöker bota en kollegas alkoholism genom att bara låta honom dricka när hon är med (??) och ägnar sig åt att bli piskad av proffs med jämna mellanrum, tydligen för att straffa sig själv för sitt tidigare liv. Mycket märkliga inslag. 
 
Storyn kunde ha varit ganska originell, men boken är så märkligt sammansatt att den goda idén går förlorad. Den är dock inte dåligt skriven, men jag är rädd att den inte är särskilt bra heller. Boken finns att köpa här eller här