Ännu en dag i paradiset...

Ja, min sista dag som 34-åring blev riktigt bra! Läste en hemskt bra bok på förmiddagen (Snart är jag borta av Hanna Jedvik), sedan lunch och sedan en promenad. Hade tänkt vara ute en tjugo minuter sådär men det blev närmare 1½ timme, skönt! 
 
 
Turkisk yoghurt med hallon och blåbär går inte av för hackor. 
 
 
 
Hittade dessa i grannområdet, mycket exotiskt för att vara mitt i betongen. 
 
 
Utanför mitt hus, åt ett håll jag sällan går. 
 
 
Och upp i skogen vid Frölundaborg. 
 
Hem en stund, fixa lite mail och grejer och sedan ner på stan igen. Först för att lyssna till Stewe Claeson (oerhört intressant och inspirerande) och Elis Burrau på Stora Teatern, sedan en snabb varmkorv på Seven Eleven eftersom jag glömde allt vad middag hette och sedan Kulturkalaskonsert på Operan med smakprov ur den kommande säsongen. Mycket bra, det var nog nästan fullsatt! 
 
Imorgon fyller jag år, säger de - mamma och jag gör en utflykt till Hönö, där har jag inte varit sedan jag var liten (jag lärde mig knyta rosett i bilen på väg dit så vad kan jag ha varit, tre?) och jag tänkte att det kan vara skoj med en utflykt. Käka lite lunch och utforska. På kvällen blir det nog Viktoria Tolstoy på Valand! 
 
Men nu blir det läggdags med nya Rosengädda - mycket lovande hittills. Förstås! 

Eld och djupa vatten av Camilla Grebe och Åsa Träff

Jag är väldigt förtjust i böckerna om Siri Bergman, men det verkar som om detta kan vara den sista så jag har hållit på denna ett bra tag. Men förra veckan när jag var i Hunnebo och det regnade så kändes det som om det var dags. 
 
Jag har skrivit förut om hur imponerad jag är av att Camilla Grebe och Åsa Träff (de är systrar, för övrigt) lyckas skriva böckerna så sömlöst. Ofta när en bok har två författare så skriver de ju varsin karaktär, eller så blir det hackigt (som i Kepler) - det blir det inte här och det är fint. 
 
När två syskon försvinner från sina respektive fosterhem blir mamman genast misstänkt. Hon har en labil bakgrund och motiv för att försöka få tillbaka sina barn, men när hon visar sig ha alibi får de tänka vidare. Siri Bergman och hennes kollegor får leta annorstädes. Och det finns många möjligheter - dock verkar allting leda till återvändsgränder. 
 
Plötsligt dyker bilder av barnen upp på internet, tillsammans med en ung kvinna. Strax därefter hittas kvinnan död och efter ett tag ersätts hon av en annan ung kvinna. Var kan de vara? Och vem är kvinnan? 
 
Det är verkligen spännande hela vägen igenom. Jag är inte alltid överförtjust i "förövarens berättelse" i historiska segment, men det fungerar här, det är intressant och ger lagom mycket ledtrådar åt rätt håll. Jag hade mina aningar, men de visade sig inte stämma. Det är ju positivt i en deckare, förstås! 
 
Jag hoppas verkligen att detta inte är sista boken om Siri, även om mycket pekar på det - hon är en intressant, mänsklig och stark karaktär som skiljer sig från de flesta andra deckarhuvudpersoner. Bra! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Before I go av Colleen Oakley

Jag vet inte vad som fick mig att ladda ner denna - oftast brukar det vara att någon vän på Goodreads har gillat den, eller att jag läst något blogginlägg om den, men det verkar inte vara det den här gången. Kanske bara en rekommendation på Goodreads under Contemporary Fiction? Jag vet faktiskt inte, men det var en ganska underhållande roman ändå. 
 
Daisy är tjugosex år och har just fått cancer för andra gången. Hon firade överlevnad och tillfrisknande från bröstcancer för två år sedan och nu lever hon och maken Jack ett harmoniskt liv med sin hund, Jack jobbar på en veterinärklinik och håller på att bli legitimerad, Daisy pluggar, just nu genusvetenskap. Cancern fick dem att bli starkare tillsammans och känna att de kan övervinna allt. 
 
Tills nu, när det visar sig att cancern är tillbaka, i ett sent stadium med metastaser praktiskt taget överallt, inklusive i hjärnan. Det finns inget botemedel - eventuell behandling kan bara ge henne lite mer tid. 
 
Så hon bestämmer sig för att innan hon försvinner måste hon ha fixat en ny fru åt Jack. Hur ska han annars klara sig? 
 
Det är mörkt, förstås, men med en hel del humor ändå. Jag höll på att bli tokig på Daisys pedanteri, men vi får en förklaring till det och då kan jag acceptera det. Vad jag inte kan acceptera är uppenbar, onödig fat shaming - flera gånger om, om den enda karaktären som egentligen är helt och hålet sympatisk i hela boken. (Ja, jag förstår att folk inte beter sig som vanligt i sådana här situationer, men författaren har ju ändå makten över hur irriterande de faktiskt ska vara - och då menar jag inte Daisy.) 
 
Lättläst, annars, och den är helt okej. Jag kan tänka mig att den kommer att bli översatt till svenska - ser nu att en bok av henne kommit ut här i år, Inte för nära, och om den går hem här kommer säkert något förlag att plocka upp denna också. Den säljs in som "något för dig som gillar Jojo Moyes", och hon har ju verkligen gjort succé här.
 
 
Boken finns att köpa - på engelska - här eller här