Puddin' av Julie Murphy

Jag tyckte så mycket om Dumplin' när den kom och har verkligen sett fram emot Puddin', som marknadsförs som en "companion novel" till Dumplin' snarare än en uppföljare. Uppfriskande! (Jag gillade hennes Ramona Blue också.) 
 
Puddin' har två berättarröster, vilket jag verkligen gillar. 
 
Det är Millie, som är väluppfostrad och lydig och har åkt till "fat camp", viktminskningsläger, vartenda år så länge hon kan minnas. Men i år tänker hon inte göra det - hon tänker ansöka till en sommarkurs i tv- och radiojournalistik på University of Texas i Austin istället. Och så tänker hon kyssa killen hon är kär i, också. 
 
Och Callie, som är en av stjärnorna i skolans danstrupp, The Shamrocks, liksom hennes mamma var i alla år innan henne. Populär och snygg med fotbollsstjärna till pojkvän - och ingenting gemensamt med Millie. 
 
Men naturligtvis korsas deras vägar, och innan de vet ordet av tvingas de jobba tillsammans och  inte minst tolerera varandra. Och kanske är det så att de har mer gemensamt än de kunde tänka sig? 
 
Det är mycket vänskap, värme, pyjamaspartyn och trevande tonårsförälskelse - men det är även mörkare än så. Anledningen till att Callie och Millie börjar arbeta tillsammans är allvarlig, liksom grupptryck, mobbing och hur jävliga tonåringar kan vara. Jag tyckte otroligt mycket om även denna bok, och blir så väldigt sugen på att åka till amerikanska södern! Roligt, varmt och underhållande. 
 
Boken finns att köpa här eller här
 
(Jag ser även nu att Dumplin' blivit film på Netflix, hoppas att den kommer till Sverige snart!) 

Stormvarning av Maria Adolfsson

Jag har längtat så efter nästa bok från Doggerland eftersom jag blev så storm(!)förtjust i Felsteg, men inte trodde jag att den skulle komma så snart! Men schysst tempo, det uppskattas! Och det är ju så härligt att komma tillbaka till Karens Doggerland. Jag är förtjust i henne som karaktär och även flera av de andra - men framför allt älskar jag miljöerna. Jag vill ju åka dit! 
 
Stormvarning börjar med ett julfirande hemma hos Karen. Hennes mamma med ny partner är där, samt vänner och utökad familj - det är stimmigt och varmt och Karen är fortfarande sjukskriven efter skadorna hon åsamkades i Felsteg. När chefen ringer och beordrar henne att bryta sjukskrivningen och åka till Noorö för att ta hand om ett misstänkt mord är känslorna blandade - men man får intrycker av att hon ändå tycker att det är ganska skönt att få komma åter i arbete och åka iväg tidigt nästa morgon. 
 
På Noorö är stämningen lite annorlunda än söderut. Mycket styrs av ett kriminellt gäng, och många har rykten om sig om att vara så att säga lindrigt laglydiga - vilket inkluderar somliga medlemmar ur Karens släkt. Kopplingar uppstår mellan mordet och ett lokalt whiskydestilleri, som är otroligt viktigt för befolkningen på ön. Ännu ett mord begås, och ännu fler kopplingar til destilleriet men även till Karens släktingar uppkommer och det blir riktigt rafflande. 
 
Jag blir sällan riktigt upphetsad av deckare men denna är så otroligt spännande mot slutet! Dessutom tycker jag att Adolfsson är väldigt duktig på att hålla oss på halster, det är väldigt svårt att genomskåda berättelsen och vilka saker som kan tänkas vara viktiga längre fram i berättelsen. Mycket bra! 
 
Jag hoppas verkligen på massor av fler böcker från Doggerland - jag älskar detta! Jag lyssnade på ljudboken som är inläst av en av mina favoriter, Angela Kovacs. Boken finns att köpa här eller här

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Jag började lyssna på denna, för jag gillar Lo Kauppi som inläsare och det kändes som en bok i behändig längd att lyssna på till stickning och annat. Dock förstod jag ganska snabbt att det var helt fel approach - man måste läsa denna för att förstå hur författaren har arbetat med språk och konventioner. Man måste åtminstone läsa en bit av det för att få se, avsaknaden av skiljetecken, versaler, mellanslag i namn... det är fantastiskt intressant. Jag lyssnade ändå på bitar då det passade bra just under läsehelgen i Varberg när jag även ville sticka och bada och sådant, men lite grann ska man åtminstone se till att läsa. 
 
Berättaren, Jana, eller janakippo som hon blir i författarens text, reser till Smalånger, där hon växte upp. Hennes bror, bror, håller på att supa ihjäl sig, och det finns plats för janakippo i äldreomsorgen. I Smalånger finns även harmynte John, med ögon som brunnar, och minnet av Maria, kvinnan som alla verkar ha haft en historia med, som hittades död ett kort tag innan janakippo anländer. Och här finns minnena. Av när fadern fick en högaffel genom kroppen och när modern bara blundade. Ja, modern finns också kvar, och en och annan gammal skolkamrat och fiende. 
 
Det är våldsamt, mörkt, klaustrofobiskt, svart, kladdigt, äckligt och sorgligt. Och samtidigt, på något vis, varmt, hoppfullt och fyllt av kärlek. Jag blir som bekant vanligtvis rätt stressad av glesbygd och småstäder i litteraturen, det verkar så himla jobbigt när alla känner alla och vet allt om alla, men även om Smalånger inte är ett speciellt trevligt ställe väcks någon form av värme hos mig. 
 
Det är helt otroligt att Karin Smirnoff är debutant! Detta är en så fantastiskt välskriven bok, så skickligt sammanknuten och så unik. Helt otroligt. Boken finns att köpa här eller här. (När jag letade fram dessa länkar inser jag att det verkar som om detta ska bli en serie, och det jublar jag åt!)