Åter till lägerelden

(null)

Om ljudboken, muntlig berättartradition och det ljudande mediets betydelse för litteraturen. 

Nattvakten av Sarah Waters

Jag hade någon sorts plan på ett Way out West-tema när vi skulle rösta om böcker för denna månadens cirkelträff, eftersom vi skulle ses dagen efter festivalens slut och just i Slottsskogen också. Men så blev platsen flyttad och jag lyckades egentligen bara komma på två förslag på böcker, så jag lyfte istället blicken mot EuroPride som skulle inta stan veckan därpå och valde böcker med mer eller mindre starkt HBTQ-tema - och det blev Nattvakten av Sarah Waters som valdes. Jag har bara läst Främlingen i huset av henne tidigare, men har tänkt läsa mer och nu blev det av. Som så ofta är det bokcirklar som får mig att välja "rätt" bland TBR-titlarna. 
 
Det visade sig under cirkelträffen att förvirringen jag kände inför somligt i boken var allmängiltig - det blir jättesvårt på sina ställen att förstå en prolog, som är så lång att man knappt vet om man ska anse att boken berättas baklänges eller om den är i två delar eller... ja. Jag tycker att det var svårt, och kanske särskilt som jag lyssnade på ungefär halva och läste resten som e-bok, i diverse omgångar. Men det är inget att hänga upp sig på. 
 
Som ni vet är jag svag för lyckade skildringar av städer och platser som jag känner väl, och London är ju absolut en av dessa platser. Jag älskar Waters London! Det är mästerligt bra. 
 
Och det är i Waters London som vi träffar persongalleriet, först 1947 och sedan 1942. Det är Kay, som körde ambulans under kriget och som nu går i herrkläder på Londons gator. Livet då var hektiskt och fullt av sorg och misär, livet nu är lugnt och stillsamt. Men minnena av krigsåren är henne nära, och hon skulle inte vilja vara utan dem. Deckarförfattarinnan Julia, och den vackra Helen, och Helens bror Duncan som suttit i fängelse, och Viv, som är intrasslad i en affär med en gift soldat. Det är mycket som pågår bakom mörkläggningsgardinerna - kärlek, svek, hemligheter, vänskap och hjältemod. 
 
En sak som jag tycker är väldigt speciell är att boken nominerats till så renommerade priser som Man Booker, medan jag tror att de flesta jag har pratat med tänker på den som en relativt lättsam underhållningsroman - inte feelgood eller chicklit just, men inte så tungt som jag vanligtvis skulle tänka mig om Man Booker. Själv vill jag placera den någonstans mitt emellan. 
 
Är den bra? Ja, det är den - men den är alldeles för lång. Vanligtvis när jag upplever det kan jag inte riktigt sätta fingret på hur jag skulle vilja förkorta en roman, men i detta fallet kan jag faktiskt det då jag tycker att en av personernas berättelse är ganska ointressant. Men det är välskrivet och som sagt älskar jag beskrivningarna. Skulle gärna ha läst mer om vissa av karaktärerna, men kanske i en annan roman. Elin kände igen ett par av namnen från Hyresgästerna men visste inte på rak arm om det var en slump eller om de faktiskt är sammanflätade så smått. Jag tänker ta reda på det :-) 
 
Boken finns att köpa här eller här

The wrong boy / Den andra pojken av Willy Russell

                                 
      
 
Detta boktips fick jag från Fredrik Strages Fans - ni vet hur förtjust jag är i intertextualitet - och det blev en lite skumpig resa att ta sig igenom. Den svenska biblioteksboken visade sig vara en gigantisk tegelsten som jag inte ens kunde läsa i sängen för den var så tung (ja, jag blir genast klen i armarna när jag lägger mig ner) - försökte få tag på en vettig e-bok men lyckades inte där heller, men hittade en ljudbok på Storytel, inläst av författaren. Hurra! Sedan insåg jag dock att det var en förkortad version, men resonerade som så att om författaren har läst in den är han nöjd med förkortningen, och även att det som är bortklippt antagligen är en massa fruktansvärt dåliga (men roliga) låttexter som huvudpersonen skriver. Därmed blev det alldeles ypperligt att lyssna på den förkortade versionen, som ändå var ganska många timmar lång. 
 
Men, det ska sägas - även jag, som bott i Storbritannien i ett antal år och hört och jobbat med de flesta dialekter, tyckte att det var en riktig utmaning att förstå Russells riktigt breda dialekt. Han pratar dessutom lite smågrötigt, så om du tycker att det är svårt med dialekt så lyssna sakta till en början. Men missa för all del inte, för detta är en riktigt bra bok. 
 
Liksom i How the trouble started möter vi en ung man, som en gång utpekats för att ha gjort något fruktansvärt. Och även här är modern ensamstående, då pappan blev förälskad i en banjo och drog när Raymond Marks, som huvudpersonen heter, var liten. Han har stort stöd och utbyte av sin mormor som önskar att hon gift sig med Jean-Paul Sartre - eller John Paul, som hon kallar honom - hon är änka, eftersom morfar ramlat ner från taket när han skulle ställa in parabolantennen för att få in porrkanaler. Som ni hör finns det definitivt ett stort mått humor här. Herregud, vad jag har skrattat åt vissa bitar. 
 
När vi träffar Raymond är han på väg till Grimsby, där han ska börja på sitt första arbete på en byggarbetsplats. Vi träffar honom helt och hållet genom breven han skriver till Morrissey (ja, den gamle svinpälsen men när boken skrevs var han fortfarande snäll), som han beundrar något alldeles gränslöst, och det är för Morrissey som han berättar om allt som händer och framför allt, om allt som har hänt. Det är snabba ryck och vansinniga svängar, det är väldigt mycket tidsmarkörer från 80- och 90-tal och det är väldigt brittiskt, särskilt nordengelskt. Jag älskar det, förstås. Rakt igenom. 
 
Boken verkar svår att få tag på (hittade en engelsk häftad här dock) men ljudboken är verkligen inte dum när man väl får ordning på huvudet. Värt att nämna här är även att det är Willy Russell som skrivit pjäserna Blodsbröder, Educating Rita och Shirley Valentine, som vi alla nog hört talas om. Jag planerar att åtminstone läsa Shirley Valentine snarast möjligt, då det inte är längesen den gick på Lorensbergsteatern med Maria Lundqvist (ni vet, Sally) i huvudrollen.