De kallade mig Gud av Stefan Schwarz med Mats Olsson

 
 
Jag lyssnade på denna, i hopp om att den skulle vara någon sorts kombination av Det är bara lite cancer (utan cancerbiten, då, men berättelser, skrönor och sådant ur fotbollskarriären) och Ha de' gott  utan twittrandet. Typ. Till viss del är den ju det. Dock utan humor och med en plötslig, märklig attack av vaccinmotstånd då han är övertygad om att sonens autism beror på ett MPR-vaccin i Florens. 
 
Jag tycker väldigt mycket om Mats Olssons egen roman De ensamma pojkarna, där jag inte alls tänker på att han är journalist och skriver som en journalist. Missförstå mig rätt, det finns naturligtvis journalister som skriver mycket bra prosa också, men det är då inte alla. Här blir det väldigt tydligt, dock, att Olsson först och främst är sportjournalist. 
 
Så. Ganska tråkig, ganska dåligt skriven, ganska självgod (som titeln kanske hintar om) och ganska tjatig. Tyvärr! Några ljusglimtar dock, det var liksom inte slöseri med tid, men jag kan inte påstå att jag rekommenderar den heller. 

How to cope with Mitchell and Webb av David Mitchell och Robert Webb


 
Detta är, förstår jag i efterhand, ett utdrag av kapitel ur denna boken - just de kapitlen där David Mitchell och Robert Webb tipsar om hur man bäst handskas med, hanterar och står ut med diverse saker här i livet. En timmes lyssning, flera höga skratt och flera saker att fundera på. Gillar du Mitchell och Webb (och / eller Peep Show) kommer du att gilla att lyssna på denna! 
 
Finns i en app nära dig! 

Hannah Green and her unfeasibly mundane existence av Michael Marshall Smith

När denna valdes till bokbubblarbok för januari suckade jag lite grann. Jag är ju inget vidare på övernaturligheter, och sånt. Men detta är en underbart charmig liten historia som jag njöt av fullt ut. Jag lyssnade på den, den är inläst av en mycket animerad och härlig person - dock störde jag mig oerhört mycket på att en karaktär som är uppenbart brittisk (det är mycket tydligt i språket) får en märklig, grötig amerikansk accent. När det nu ändå är en inläsare som tar ut svängarna hade det ju inte gjort något om den här karaktären fått låta brittisk. 
 
Men det får väl anses vara en bagatell. 
 
Hannah Green är en ung tjej som med en "unfeasibly mundane existence" i Kalifornien. Hennes föräldrar har just skilt sig, hennes mamma har flyttat till London och själv bor hon kvar med sin pappa i Santa Cruz. Men när hon skickas iväg för att bo med sin nomadiske farfar ett tag korsas hennes vägar med ingen mindre än Djävulen själv. Det visar sig att hennes farfar har varit god vän med honom i sisådär 250 år, och nu behöver han hjälp. 
 
Det blir en rafflande historia, mörk som bara den men med massor av humor. Jag skrattade rakt ut på flera ställen - som sagt, fantastiskt charmig och skriven på ett mycket tillgängligt sätt. Jag tänkte mig att detta skulle vara en ungdomsbok, men jag tror verkligen att den kan passa för alla åldrar. Eller ja. Kanske inte riktigt små barn. Det finns en viss svampliknande demon som är lite väl ful i mun ibland... ;-) 
 
 
Boken finns att köpa här eller här