Sommar på den lilla ön i havet (The Summer Seaside Kitchen) av Jenny Colgan

På sätt och vis är det ju fullt begripligt att Massolit bestämt sig för att göra som man gjorde med Goldie Hawn och Mel Brooks på 80-talet (Tjejen som... och Det våras för...) och döpa om Jenny Colgans böcker till titlar som liknar varandra, och göra omslagen så att de liknar varandra... trots att de är vitt skilda. Strandpromenaden-serien hänger förstås ihop, men Den lilla bokhandeln på hörnet och Sommar på den lilla ön i havet har ingenting med varandra eller de tidigare att göra - och dessutom är ju originaltiteln på denna, The Summer Seaside Kitchen, så oändligt mycket trevligare än Sommar på den lilla ön i havet som mest påminner om en saga jag skrev i lågstadiet som heter Häxan i skogen
 
Men nog om det. 
 
Jenny Colgan skrev ett par riktigt förskräckliga romaner på 90-talet och det är ju alltid trevligt när saker och ting blir bättre. Numera berättar hon samma historia i olika böcker och det borde egentligen vara ruskigt tråkigt men det är det faktiskt inte. Jag köper det! Jag vet vad jag får och förväntar mig ingenting annat, och ibland är det precis vad jag behöver. Särskilt nu, när det har varit väldigt intensivt ett tag såväl professionellt som privat - då behöver inte precis allting jag tar in i bokform vara djupt eller tänkvärt. 
 
Vilken historia hon berättar? Den om tjejen som bor i storstan och gör lite halvhjärtad karriär men tvingas flytta till en mindre ort - i detta fallet ön Mure, långt ifrån ära och redlighet utanför Skottlandskusten - där hon börjar laga mat (eller baka eller göra godis eller...) och gör succé och hittar en stilig karl och återknyter relationer med familjen. 
 
Sån't ärn't, och sån't lär det förbli. Inte mig emot, för det fungerar faktiskt fortfarande. 
 
Boken finns att köpa här eller här. Jag lyssnade på större delen av den i inläsning av Kerstin Andersson. 

Tre önskningar av Liane Moriarty

Detta är Liane Moriartys debut - och det märks, på något vis. Vissa bitar känns igen från hennes senare böcker, men somligt är lite smårörigt. Jag hänger inte alls med bland alla barn och män, men sådär blir det för mig med ljudböcker ibland - så ingen skugga ska falla på Moriarty för den sakens skull. 
 
Våra huvudpersoner är trillingar - Cat, Gemma och Lyn. Cat och Lyn är enäggs, Gemma är från ett eget ägg. De är stiliga, vackra damer som drar till sig uppmärksamhet var de än är och vad de än gör. De är väldigt olika, och vi får följa dem under deras mycket turbulenta trettiotredje levnadsår, genom relationer, flashbacks, hantering av att deras skilda föräldrar plötsligt börjat dejta - varandra, nya relationer, barn, en mailande mormor... ja. Det är full rulle, helt enkelt. 
 
Underhållande? Ja, absolut. Men alldeles för lång! Det blir ruskigt tjatigt efter ett tag, även som ljudbok. Det är trevligt att Moriartys böcker utspelar sig i Australien - det är liksom viss igenkänning gentemot England, men ändå lite lagom exotiskt. Och ja - vissa bitar, även de lite småmörka, är väldigt roligt beskrivna på sina ställen. Det finns till exempel en fonduegaffel som spelar en ganska stor roll och som är utomordentligt väl beskriven. 
 
Boken finns att köpa här eller här. Lyssna kan du göra i en app nära dig! 

I fel sällskap av Viveca Sten

 
Jag blev otroligt förvånad när jag insåg någon dag efter att jag lyssnat klart på denna att boken redan bearbetats för och sänts på TV4 - med vissa modifikationer, visserligen: Trodde att det skulle ta ett tag! Men det var ju tur att jag hade läst ut boken innan jag såg avsnittet åtminstone, det hade kunnat bli tråkigt.  
 
Vi pratade igår om böcker som otvivelaktigt är vad man förväntar sig - just det samtalet handlade om chicklit, men jag tycker att det är lite likadant med somliga svenska deckarförfattare - de är lagom och wysiwyg och får allt som oftast treor på Goodreads :-) Viveca Sten är en av dessa för mig, och det är absolut ingen förolämpning. Jag vet varför jag läser Viveca Sten (och Anna Jansson och Mari Jungstedt och Sofie Sarenbrant...) - för att bli underhållen utan att behöva tänka alltför mycket, för att få lite spänning och för att jag gillar deras huvudkaraktärer. 
 
I fel sällskap har dock ett djup som inte alltid hittas i dessa deckare, då kriget på Balkan spelar en stor roll. Jag har en nära vän som flydde till England från Sarajevo 1991, hon har berättat en del och det är naturligtvis fruktansvärt - här kommer en annan infallsvinkel. 
 
Nora Linde arbetar som åklagare på ekobrottsmyndigheten och står nu inför ett fall mot ledaren för en av Sveriges största narkotikaligor, som står anklagad för skattebrott. Hans fru Mina är på flykt från honom efter att ha blivit svårt misshandlad upprepade gånger. Hon är samtidigt ett nyckelvittne för Nora - men då måste hon övertygas om att vittna mot sin man. Minas familj hamnar i fara vid sidan av henne själv och det blir en rafflande historia i Stockholm med skärgård. 
 
Som sagt, jag vet vad jag får och jag blir inte besviken - men jag blir lite irriterad när folk är så himla dumma i huvudet. Ja, jag vet att det finns en massa anledningar till att folk agerar på korkade sätt men ibland blir jag fullständigt vansinnig. Om jag fattar att det där inte är någon bra idé borde väl de här välutbildade och vassa människorna förstå det också... ;-) 
 
Detta är den nionde boken om Sandhamn och den finns att köpa här eller här. Jag lyssnade via Storytel och förstår nu varför folk blir galna på Katarina Ewerlöfs smaskande, snyftande, stönande och så vidare. Så var det sagt också.