Five feet apart av Rachael Lippincott

På vårt bokbingo på forumet där jag hänger finns en ruta för böcker som kommer på bio (eller som annan film, antar jag) under 2019. Jag hittade en lista på Goodreads där Five feet apart fanns med, och den råkade finnas som ljudbok på Storytel precis när jag behövde en ny bussbok, så jag bestämde mig för denna. Omslaget spelade in, det måste jag säga. Så otroligt vackert - och det har en betydelse för boken också. 
 
Boken säljs in som passande för den som gillade Förr eller senare exploderar jag - och visst finns det gemensamma beröringspunkter, främst då att båda huvudpersonerna är svårt sjuka ungdomar. 
 
Stella har cystisk fibros (och tungt kontrollbehov) och har bott på sjukhus av och till hela livet. När hon hamnar på sjukhus denna gången har hon egentligen inte alls tid att vara sjuk - hon tycker att hon behöver ta hand om sina föräldrar, som nyligen har separerat. Hon ber dem inte ens om hjälp för att ta sig till sjukhuset, utan fixar en Uber och tar sig dit själv. På sjukhuset finns personalen som har känt henne sedan hon var liten, och just denna gång finns även bäste vännen Poe inlagd. De har följt varandra genom sjukdomen sedan de var små, och nu börjar det bli kritiskt för Poe - han är från Colombia och hans föräldrar har blivit utvisade, men han får vara kvar i USA tills han fyller 18 eftersom han får livsviktig vård. Artonårsdagen närmar sig med stormsteg, och han vet inte vad han ska göra. 
 
En annan som räknar ner till 18-årsdagen är Will - men av andra anledningar. När han blir 18 får han lov att bestämma själv över sin vård och han är så trött, så trött på alla rutiner, mediciner och återfall - han har också cystisk fibros, men har dessutom åkt på en ytterligare infektion som gör att han petats från transplantationslistan. 
 
CF-patienter får inte komma varandra närmare än sex fot - 180 centimeter, ungefär. Smittar de varandra med infektioner kan det vara totalkört, för man får som sagt inte lov att få nya lungor om man inte håller sig så frisk som det går. 
 
Stella och Will träffas, naturligtvis, och fattar tycke för varandra, sina gigantiska olikheter till trots. Kan det funka att komma lite, lite närmare varandra? Fem fot, till exempel? 
 
Det är en fin berättelse, och jag tyckte om att lyssna på den - även om jag blir lite galen på huvudpersonerna. De berättar varsitt kapitel och ibland vill man bara ta den ena och slå den andra med. Men det finns humor i allt mörker och det behövs, annars vore det outhärdligt. Det är inte bara sjukdomen som är tragisk i boken, jag fastnar egentligen ännu mer för ett annat öde. Jag tror att detta kan bli en riktig dundersuccé och hoppas att filmatiseringen blir fin. 
 
En fråga dock, som någon kanske kan svara på - flera gånger under berättelsens gång berättas det om parfymer som personalen på lungavdelningen har på sig. Är det inte ganska jättekonstigt att personal på en sådan vårdinrättning har parfym på sig? Annars gillade jag att jag lärde mig mycket om cystisk fibros av boken. Jag har jobbat tillsammans med en kille som har cf, som blev tillsagd som ganska ung att han inte skulle se sin tjugoårsdag. När vi började jobba ihop var han 22 och nu är han 36, så det verkar ju funka ändå... :-) 
 
Boken finns att köpa här eller här - jag antar att den kommer att komma på svenska framöver, det känns absolut som något för den svenska marknaden.