The princess saves herself in this one av Amanda Lovelace

 
Det var Camilla som tipsade om denna, som så mycket bra jag kommit över. Jag har nog inte lyssnat på så mycket lyrik som ljudbok tidigare, men eftersom den råkade finnas i en app nära mig tänkte jag försöka. Den är lagom lång för två bussresor, så varför inte - och det blev väldigt bra. 
 
Detta är första boken i en samling som heter Women are some kind of magic. Andra heter The witch doesn't burn in this one och den tredje, som snart kommer ut, heter The mermaid's voice returns in this one. Om denna sätter temat för hela samlingen handlar det om - livet. Allt, från kärlek till sorg och liv till död, men med mycket jobbiga ämnen också, övergrepp och svåra förluster. Men det handlar även om läkande, om att ta hand om sig själv, om att vända det negativa. Det är fantastiskt bra. 
 
Några smakprov fanns på författarens sida på Goodreads, så jag antar att det är okej att dela med mig: 
 
 
==
 
 
==
 
 
 
 
==
 
Riktigt lysande, alltså. Somliga jämför Lovelace med Rupi Kaur, vilket jag kan förstå, men Lovelace är mycket bättre enligt mig. Boken finns, om du inte vill lyssna, att köpa här eller här

Peach av Emma Glass

För några veckor sedan skrev både Sincerely Johanna och Bibliotekskatten Annette om Peach på Instagram. Båda verkade ambivalenta till den men samtidigt eniga om att den inte gick att sluta läsa, och jag blev intresserad, på ett lite skräckblandat vis, för jag förstod att det inte var någon rolig eller lättsmält bok. 
 
Och det är det verkligen inte. Jag vet inte ens om jag tycker om den, såhär nästan två veckor efter att jag läste den. Jag lyssnade på den, vilket kanske gjorde den ännu mer märklig. Det var så absurt att sitta på en 16-buss som luktade blöta vinterkläder och lyssna på Peach
 
När vi träffar Peach själv är hon på väg hem efter att ha blivit överfallen och våldtagen. Hon blöder och mår fruktansvärt dåligt, men ingen märker något när hon kommer hem. Hon syr ihop sig själv (!) och äter middag med familjen - hennes föräldrar är helt absurda och jag antar att det handlar om någon sorts dissociation som Glass försöker beskriva. Alla i hennes omgivning beskrivs som omänskliga ting, gärna mat. Hennes pojkvän Green är ett träd, själv är hon förstås en persika, hennes lillebror är en Jelly Baby med florsocker på. En lärare är vaniljsås som flyter ut, och hennes förövare är en korv. 
 
Det är en sorts prosalyrik - jag vet inte hur det ser ut på papper, men jag funderar på att läsa om valda delar. Särskilt slutet, för jag vet verkligen inte om jag förstod det rätt. Dock verkar det nog som om jag gjorde det, och då är det så gräsligt hemskt. 
 
Kan jag rekommendera den? Jag har ingen aning. Jag vet verkligen inte om jag tycker om den eller inte, men det jag vet är att den inte har lämnat mig sedan jag läste klart. Det är antagligen ett gott betyg - men jag tycker att det är så obehagligt att ens tänka på den. Boken finns att köpa här eller här
 
När detta inlägg publiceras är jag på väg på läsretreat i Varberg, och hoppas att jag kan få chans att diskutera den där! 

Wintering: a novel of Sylvia Plath av Kate Moses

Jag har läst Linda Skugges roman Ett tal till min systers bröllop flera gånger om, men jag verkar inte ha skrivit om den här någon gång, konstigt nog. Får ta itu med det! Det är hur som helst en berättelse med viss inspiration från Sylvia Plaths liv - huvudpersonen heter Sylvia Svensson, lever ihop med en Kulturman (denna skrevs långt innan detta uttryck myntades) och kämpar med två små barn, med att skriva och leverera och hjälpa till med syrrans bröllop... ja, ni förstår. Hon refererar ofta till Kathryn Harrisons Att söka hänryckningen (som jag sedan jag läste boken har haft i hyllan då jag hittade den på Coop Forums bokrea) och Övervintring av Kate Moses. Även den har stått i hyllan i en evighet, jag vet inte varför jag inte har läst den - men det är tydligen numera så att jag funkar bäst med e-böcker, så jag köpte den som Kindlebok. Sådär ja! 
 
Detta är även del av TBR-fight-projektet, då denna låg högt på listan :-) 
 
Wintering - eller Övervintring - är alltså Kate Moses roman, en litterär fantasi, om Sylvia Plaths sista månader i livet - tillsammans med tillbakablickar på lyckligare tider, i Devon och Spanien och Frankrike. Jag har klyschigt nog varit smått tokig i Sylvia Plath sedan tonåren, när jag själv skulle bli poet (jojomen) - har läst Glaskupan hundratals gånger, samt hennes brev och hennes dagböcker och troligen större delen av hennes lyrik. Gjorde specialarbeten om hennes dikter på universitetet, och söker mig nästan alltid till henne när jag letar efter ett citat eller en aforism. En så otroligt fascinerande kvinna. 
 
Hon får komma fram i ljuset hos Moses. Ofta minns man endast att hon var amerikan, gift med Ted Hughes och tog livet av sig genom att stoppa huvudet i gasugnen i lägenheten i Primrose Hill mitt i smällkalla februari efter att ha brett en smörgås åt barnen som låg i rummet bredvid, med blöta trasor kring dörren så att gasen inte skulle ta sig dit in. Det är så tragiskt - och så sant, förstås. Men här får vi veta mer, även om allt förstås inte är verifierat. Om hur hon bad om hjälp hon inte fick, om hur Ted betedde sig (svinpäls, reds anm) och om hur hopplöst och fruktansvärt det måste ha varit, där under vintern 1963. 

Det är plågsamt att läsa, hjärtskärande vackert och väldigt, väldigt gripande. Alla som intresserar sig för Sylvia Plath måste läsa Moses bok - detta är ett mästerverk. 
 
Boken finns att köpa här eller här - den verkar tyvärr vara slut på svenska men jag tycker nog att den ska läsas på engelska, ändå.