Ordbrodösen av Anna Arvidsson

Trots att detta med magisk realism och lättare fantasy egentligen inte riktigt är min genre eftersom jag har sådana problem med att koppla på min suspension of disbelief blev jag så himla sugen på denna så fort jag fick nys om den - och lagom till påsk fanns en bok tillgänglig på biblioteket. Och jag blev inte besviken. Sannerligen inte! Vilken fantastisk roman. 
 
Alba ska just fylla arton år, och eftersom hon är dotter till en ordbrodös - en kvinna ur en uråldrig värmländsk släkt som kan styra andra människor med det skrivna ordet - förväntas hon gå igenom och klara invigningsprovet, eller riten, utan problem. Men när hon sitter inför släkt och vänner och ska genomgå provet misslyckas hon. Det har bara hänt en enda gång någonsin förut, och alla står handfallna. Hennes föräldrar är döda sedan ett längre tag och hon är uppvuxen hos sina morföräldrar. 
 
Istället för att börja sitt läroår med en äldre ordbrodös skickas hon strax efter invigningsritualen till Stockholm för att bo hos en avlägsen släkting som också är ordbrodös, och hennes dotter som ännu inte fått kraften - om hon överhuvudtaget kommer att få den. Det finns nämligen olika kriterier för att en ung kvinna ska bli ordbrodös, och Alba med hjälp av sina släktingar sätter igång med att försöka ta reda på vad det är som saknas hos just henne. Men det finns människor som vill stoppa henne, som absolut inte vill att hon ska få reda på vad det är som gjort att hon inte fått kraften. 
 
Alltså - det är så spännande. Så välskrivet och väl uttänkt. Fantastiskt bra.