Juliet, naked av Nick Hornby

Nick Hornby är något av en husgud hos mig, men jag har inte läst något nytt av honom sedan 2007, när Slam kom. Såväl Juliet, naked som kom 2009, och Funny Girl som kom 2014 har funnits på min läslista, men det har inte blivit av. Som så ofta är fallet! Och så dök Juliet, naked upp i min TBR-lista, och den tryckta boken stod mitt framför näsan på mig i hyllan. 

Trots det valde jag att lyssna på större delen av boken - trevligt nog är den inläst av tre olika personer, vilket blir väldigt bra i böcker där berättaren skiftar tycker jag. Den passar väldigt bra för ljudboksformatet. 
 
Vi träffar Annie och Duncan först. De kommer ifrån den lilla staden Gooleness vid norra Englands kust - men just när vi möter dem befinner de sig på en offentlig toalett i Minnesota. Enligt legenden var det här som rockstjärnan Tucker Crowe upplevde något som gjorde att han drog sig tillbaka från musiken och offentligheten. Han har ett stort följe på nätet som gör allt för att få reda på så mycket som möjligt om Crowe, hans liv och leverne, men ingen vet säkert vad han håller på med idag. Både Duncan och Annie är fans, men Duncan är särskilt fanatisk och driver en av de största fansidorna på nätet. 
 
En dag, efter att Duncan och Annie kommit hem från sin pilgrimsfärd, landar en CD i deras brevlåda. Annie plockar upp den och lyssnar, och det visar sig vara en unplugged-version av Tucker Crowes största succé, skivan Juliet. Duncan blir vansinnig för att hon inte väntat på honom, men till slut skriver de båda varsin recension på Duncans fansida - och plötsligt tar Tucker Crowe mailkontakt med en av dem... 
 
Jag tyckte så otroligt mycket om denna bok! Det är mycket brittiskt, mycket musik, mycket passion och mycket Hornby. Charmigt, vasst, roligt och väldigt välskrivet. Köp boken här eller här

Mannen på Trinisla av Jerker Virdborg

Mannen på Trinisla utsågs till måndagens bok i en av mina bokcirklar, och förra söndagen träffades vi för att diskutera den. Jag har varit lite nyfiken på Jerker Virdborg, så det passade bra att läsa den nu. 
 
Boken utspelar sig under ett ångande hett dygn på ön Trinisla i närheten av Hamburgsund. (Det finns lite intressanta historiska detaljer i boken, för den som är intresserad av Bohuslän.) På och kring ön finns ett antal personer, alla med olika agendor och förutsättningar, och vi får följa några själar under dygnet. 
 
Tanken är intressant - att det kända möter det okända. Och miljöbeskrivningarna är fantastiska! Men jag förstår inte poängen här. Ofta tycker jag inte att det är nödvändigt att ställa frågan vad syftet är med en roman, eller vad författaren vill komma fram till eller få fram, men här undrar jag verkligen. Det kändes som poänglös, utdragen och allmänt tjatig läsning.
 
Stämningen har hyllats i diverse recensioner och detta kan jag delvis hålla med om - vi i gruppen som har spenderat somrar vid havet, som gillar att bada och fiska krabbor och har sältan i blodet kunde förstå vart Virdborg ville komma med den. Som en novell som skildrar semesterstämning i tung hetta hade den kanske gjort sig alldeles utmärkt. Den av oss som inte gillar varken båtar, hav eller bad tyckte snarare att det blev obehagligt. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Se på oss nu av Geir Gulliksen

Jag förstår verkligen inte hur detta har gått till - jag läste nämligen Se på oss nu i september, men det visade sig i något sammanhang nyss att jag faktiskt aldrig skrev något om den. Märkligt, för jag tycker mig till och med minnas att jag har gjort det. Nåväl - inlägget finns ingenstans, så jag skriver en rad nu för att åtminstone ha det hela dokumenterat ;-) Det kan vara så att jag fick nog av allt snack om boken (och bröstmjölk) och lyckades förtränga att jag skulle skriva något om den också... 
 
För visst blev det prat om Se på oss nu, när den kom i höstas. Berättelse om ett äktenskap väckte också känslor, men denna var något alldeles i hästväg. Fortfarande hör jag den tas upp i poddar och fortfarande pratas det om samma sak. Bröstmjölk! 
 
Varför bröstmjölk, undrar du, om du inte har läst den. Och det ska jag berätta, utan att spoila något eftersom denna bröstmjölk diskuterats överallt i ett knappt halvår nu ;-) 
 
Liksom Gulliksens förra roman möter vi en medelålders man, Hans. Han lever med Ingunn och har det väl ganska bra, jobbar med PR för politiker och lever gott på det. På ett bröllop träffar han den mycket yngre Harriet, som är konstnär och frisinnad (och kanske något av en förväxt Manic Pixie Dream Girl). Hon har nyss fött barn och har problem med onda bröst, och då erbjuder sig Hans att assistera henne med mjölkstockning genom att massera henne. Helt platoniskt, sägs det förstås, men innan vi vet ordet av är Hans och Harriet uppe i en karusell av känslor, där Hans känner sig tvingad att ta reda på vad det egentligen är som pågår. 
 
Det ställs frågor och görs jämförelser av saker såsom kärlek och begär - eller kan båda känslorna existera samtidigt? 
 
Jag tycker att detta är riktigt intressant och väldigt välskrivet. Många ställer sig negativa till boken och kallar Gulliksen gubbsjuk - jag tycker inte riktigt att man kan tänka så, även om jag vill ge Hans på nöten. Jag lyssnade på Gulliksen på Bokmässan, i ett fantastiskt samtal med Nina Lykke, och det är uppenbart att han ser på Hans som en delvis humoristisk figur, med alldeles för mycket fokus på sig själv. 
 
Fantastiskt välskrivet. Boken finns att köpa här eller här