Boken om Blanche och Marie av P O Enquist

 
 
Jag har just nu nästan trettio böcker i mina utkast här och ska försöka komma ikapp lite grann. Därmed blir det inte världens längsta texter här det närmaste, om jag inte har något alldeles särskilt att berätta om... hösten har flugit förbi, på ett bra sätt, och nu är det ju nästan jul! Och denna helgen är jag bortrest fredag kväll till söndag förmiddag, dessutom. Men det kommer! 
 
Nåväl - jag behövde en bok till rutan om eller av nobelpristagare till Höstbingot, och fick tips om Boken om Blanche och Marie av P O Enquist. Jag trodde aldrig att jag skulle röra något av honom igen efter Liknelseboken som jag tyckte var otroligt påfrestande, men nu blev det såhär och det är jag glad för. 
 
Detta är en form av litterär fantasi om Blanche Wittman, hysterikornas drottning som vårdades av Charcot och Freud på sjukhuset La Salpêtrière i Paris i slutet på 1800-talet. Vad det egentligen var för fel på henne har väl ingen riktigt kommit fram till - man trodde först att det handlade om epilepsi, sedan det något mer diffusa hysteri. Hon blev dock frisk, och började arbeta tillsammans med Marie Curie. Somligt är fakta, somligt definitiv fantasi. 
 
Jag är mest intresserad av faktum i detta fallet och förfäras av att läsa om Blanches öde, som en sorts martyr för vetenskapen. Hon påverkades naturligtvis otroligt negativt fysiskt av arbetet med radium, och när vi möter henne har hon bara högerarmen kvar efter omfattande amputationer på grund av strålningen, och lever i en trälåda på hjul. Helt otroligt. Tre av hennes anteckningsböcker återfanns tjugofem år efter hennes död, och det är dessa som format någon sorts bas till Enquists bok. 
 
Jag hade kanske föredragit att läsa om dessa kvinnor och händelserna kring dem i en mer faktisk och ordnad form - men jag tyckte väldigt mycket om detta också, och det har gett mig blodad tand för att läsa mer om Madame Curie och de omkring henne. 
 
Boken finns att köpa här eller här

I en förvandlad stad av Per Anders Fogelström

      
 
Jag är så glad för att jag hakade på Stadsbibliotekets cirklar om Fogelströms Stads-serie. Som jag så ofta upprepar behöver jag ibland en spark i baken - gärna i form av bokcirkel - för att komma vidare med viss litteratur och så är definitivt fallet med Fogelström. Inte för att jag inte gillade dem första gången jag försökte, men jag... tappade farten, helt enkelt.
 
Detta är fjärde och näst sista boken i serien och jag har redan lite separationsångest - fast samtidigt längtar jag verkligen efter att läsa den sista som utspelar sig in på 60-talet, alltså hundra år efter att Henning ställde kosan mot Stockholm i första boken. 
 
Nu är det 20-tal när vi återser Emelie och de andra. Det är arbetslöshet, strejker och ransonering, sjukdom och elände. Skotten i Ådalen skakar Sverige i början på 30-talet, och snart gör nazisterna framfart i Europa och kriget står för dörren. Fler och fler kvinnor kommer ut i arbetslivet, kjolarna blir kortare och Stockholm expanderar åt alla håll. Det kommer stadsbussar, man bygger om Katarinahissen och känslan av förändring och förvandling är verkligen påtaglig. 
 
Jag lyssnade faktiskt på hela denna - de andra har jag skiftat över till e-bok med efter ett tag, men denna fann jag av någon anledning lättare att hålla fokus på även i ljudform. Helge Skoogs inläsning är helt makalös! 
 
 
Läs gärna mer hos Boktanken, Hyllvärmarprojektet, Böcker i örat och Skrivande. Boken finns att köpa här eller här - men kom ihåg att jag rekommenderar inläsningen å det varmaste! 

White monkey av Adrian Perera

Peppe och Karin pratade om denna i ett avsnitt av Mellan raderna för några veckor sedan - jag blev genast väldigt nyfiken och plockade upp den från biblioteket i förra veckan. Och sträckläste samma kväll. En otrolig stor liten bok. 
 
Det finns många berättare i denna lyriksamling - det som är gemensamt är temat. Strukturell rasism, alltså. Det är modern från Sri Lanka som flyttar till kalla, mörka Finland med sina åkrar och granar. Det är fadern från Finland, mormor på Sri Lanka som inte kommer ihåg allt så väl som tidigare, morfar som kallar dottersonen för "white monkey" - och sonen själv, i Finland. Det som håller ihop berättelsen är en journalist som ställer slarviga, ogenomtänkta frågor till poeten. 
 
På första sidan står det: "Allt i denna bok är fiktion utom problemen" och det ger verkligen mig något att tänka på under läsningen. Boken är bara 60 sidor, det tar inte lång tid att ta sig igenom texten - men med denna tanke i bakhuvudet finner jag mig bläddra tillbaka, läsa om, läsa på ett annat sätt och fundera ett steg till flera gånger om. Jag blev verkligen tagen på sängen av dessa texter - har inte läst så mycket lyrik på sistone, men fick lite blodad tand nu. 
 
Oerhörd debut av Adrian Perera. Det är ett namn att hålla ögonen på, tro mig. 
 
Boken finns att köpa här eller här