Min morbror trollkarlen av C S Lewis

 
Jag kom aldrig i kontakt med Narnia som barn - kanske för att jag aldrig haft något större intresse för fantasy och sådant. Jag läste inte ens Mio min mio eller Bröderna Lejonhjärta som barn - jag var nog närmare 35 innan jag lyssnade på en av dem och nu minns jag inte ens vilken det var. Det här med drakar och trollkarlar och sådant är inte min melodi (förutom Harry Potter då, som krossade mina fördomar totalt). 
 
Men - ännu en gång detta vårbingo - jag behövde läsa något med overkliga inslag och då kändes Narnia ändå rätt lättillgängligt. Somliga säger att man ska läsa dem i den ordning de kom ut, somliga i kronologisk ordning och jag valde det senare alternativet, Min morbror trollkarlen, som ger bakgrundshistorien till det som jag sedan förstår är böckerna som bl.a blivit film. 
 
Och ja, det är väl gulligt och mysigt men jag är inte övertygad. Jag kommer säkert att försöka mig på Häxan och lejonet någon gång framöver för att även få en smak på hela garderobsgrejen, men jag är och förblir riktigt kass på fantasy.