Dead if you don't av Peter James

Äntligen, mer Roy Grace! Jag hade hoppats kunna köpa denna när vi var i Brighton i våras, men den kom ut några veckor efteråt. Jag gjorde inköpsanmodan på biblioteket och väntade tålmodigt - tills jag kom på att jag kunde ju faktiskt köpa den som Kindlebok och läsa på iPad. Ibland står det bara stilla! 
 
Det är väldigt svårt att skriva om dessa böckerna utan att säga för mycket, eftersom jag vet att det är sidoberättelsen som vi följt sedan bok 1 som är en stor del av lockelsen med dem. Därför får jag vara så god att hålla truten kring det, och fokusera på handlingen i kort. 
 
Vi återser en person från förra boken, som har försatt sig i stora skulder genom spel. Han försöker rädda sin situation med att spela mera, och vi kan ju själva räkna ut hur bra det brukar gå. Hans företag gör stora siffror och det finns massor av pengar på klientkontot, men själv är han nästintill barskrapad - något hans fru absolut inte får få nys om. 
 
Parallellt med detta har en ny stadion byggts för Brighton & Hove Albion, som till råga på allt ska spela sin allra första match i högsta fotbollsligan, the Premiership. Ett bombhot kommer in, och det blir några svåra timmar för arenans ledning och säkerhetspersonal. Hur bör man agera? Roy Grace ska gå på matchen, liksom vår vän med spelskulderna, Kipp Brown, och det blir ingen vanlig lördag för någon. Kipp tappar bort sin son Mungo i myllret av människor, och när de lämnar stadion hittar han honom ingenstans. Senare på kvällen kommer sms:et varje förälder fasar för: "We have your son. If you wish to see him alive again you will not contact the police and you will follow our instructions very carefully." 
 
Det blir, som vanligt, en rafflande historia med mycket koppling till den albanska gruppen som befolkar Brighton och Hove. Tidvattnet, som jag nu upplevt på nära håll i somras, spelar en stor roll och det är ju så otroligt spännande - det är helt omöjligt att påverka och har sådana oerhörda krafter. 
 
Jag älskar böckerna om Roy Grace och hans familj och kollegor. Jag vet att många har tröttnat men jag är fortfarande helt med på tåget. Extra roligt att läsa böcker från Brighton också, när det inte var så längesen jag var där. Boken kan man köpa här eller här

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

Jag hade turen och äran att få ett förhandsexemplar av Pappaklausulen genom Kollektivet via SelmaStories och Bonniers, och läste den under min första semestervecka. Sedan var recensionsdatum långt fram i tiden, och mitt utkast har legat och väntat på att publiceras i ett par veckor, för jag har inte varit riktigt klar. Men nu är jag det, och här kommer alltså äntligen min text. Mitt exemplar fick resa vidare norrut, till Den läsande kaninen :-) 
 
Jag har inte läst så mycket av Hassen Khemiri tidigare - men det jag har läst har jag tyckt hemskt mycket om. Jag älskade Jag ringer mina bröder, till exempel, så till den grad att jag lyssnade på den två gånger efter varandra. Jag läser även gärna Hassen Khemiris inlägg i kulturdebatt och allmän debatt och tycker att han är fantastiskt intressant och kompetent. 
 
Pappaklausulen träffar vi flera komponenter av en och samma familj. Sonen som är en pappa. Pappan som är en farfar. Systern som är en dotter. Pojkvännen som tror att han är en pojkvän. Och fler. 
 
Pappan som är en farfar återvänder till Sverige, det land han övergivit, var sjätte månad för att pyssla med pappersarbete. Varenda gång blir det stort pådrag, och alla i familjen som han lämnat - inklusive ex-hustrun - tvingas med i karusellen som gäller att se till att han har någonstans att bo, att han äter, att han går till läkaren. Men nu måste det vara nog - den vuxne mannen måste lära sig att stå på sina egna ben, och den neurotiske sonen som är en pappa måste helt enkelt skriva om pappaklausulen. Det är lättare sagt än gjort. 
 
Runtomkring är någon gravid, någon kämpar med sin juristkarriär i kombination med att vara förälder. Sonen som är en pappa förstår inte hur hans liv numera handlar om våtservetter och lekland och kring alltsammans svävar en röst av ett spöke - av en dotter som aldrig blev vuxen. 
 
Det är, som ni förstår, en otroligt ovanlig roman. Helt fantastisk, ibland dråplig, ibland fruktansvärt sorglig. Alla karaktärer får prata, och alla får respekt. Även de som genom en annan berättares ord låter som förfärliga människor får berätta sin sida av historien och ge oss andra infallsvinklar. 
 
Jag är djupt imponerad av Hassen Khemiri, som definitivt är en av våra viktigaste och mest begåvade unga författare. Vilken roman han har skrivit! Om familjeband, om blod och vatten, om hemligheter, lögner och respekt. Och om att stå upp för sig själv, och för varandra, när det blåser. 
 
Boken finns att köpa här eller här. Missa för jösse namn inte. 

Röda rummet av August Strindberg

 
 
Jag tycker att jag har blivit lite bättre på att hålla reda på karaktärer i böcker, även i sådana där det är väldigt mycket folk inblandat, men kära nån, detta gick inte fort. Så mycket gubbar! Jag blir alldeles yr. 
 
Röda rummet kallas väl ofta för den första moderna svenska romanen, och det känns ju ändå som om man borde läsa den. Vilket jag har tänkt göra i minst tolv år eftersom jag hade en professor på universitetet som älskade Strindberg och var lite bestört över att jag bara läst en enda bok av honom, Hemsöborna, som han inte ens hört talas om (han är amerikan). Så visst skulle jag läsa. Sen. Och nu har jag faktiskt gjort det. 
 
Jag varvade Per Myrbergs inläsning med att läsa e-bok, och fick flera gånger gå tillbaka i båda sorterna för som sagt, så mycket gubbar. Men jag skrattade gott på sina ställen också och hade trots allt ganska stor behållning av boken, jag tänker fortfarande på somliga bitar och jag förstår varför inledningen är så känd för den är ju mästerlig. Men jag hade behövt någon sorts gubbkarta för att reda ur vem som är vem, vem som är arg på vem och vem som lånar pengar åt vem, och så. Med andra ord - ska jag läsa mer Strindberg ska jag läsa på i förväg! 
 
Boken finns förstås att få tag på lite varstans, till exempel i pocket här eller här. Om du inte har läst den och är det minsta intresserad av klassiker så ska du absolut göra det.