Jag var här av Gayle Forman

 
 
Sträckläsningsmaterial deluxe - en bra YA-titel! 
 
Cody får en chock när hon får reda på att hennes bästa vän Meg tagit livet av sig, på ett hotellrum i staden där hon gick på universitetet. När Megs familj ber henne resa dit för att packa ihop hennes tillhörigheter i huset där hon bodde under terminerna blir hon varse att det är mycket hon inte vetat om sin bästa vän. Om kollektivet där hon bodde och hennes rumskamrater, till exempel. Om människorna hon lärt känns i klubbsvängen. Och om forumsidan om självmord, där hon verkar ha spenderat mycket av sin nättid, och där särskilt en person verkar ha haft en stor inverkan på hennes slutgiltiga val. Cody måste få reda på sanningen. 
 
Det blir en lite lagom spännande berättelse, genom sorg och förskräckelse, uppgivenhet och romantik, innan vi får reda på svaret. Jag kunde bara inte sluta läsa, och det är ett gott tecken - särskilt för en YA, där jag tycker att det sker lite för ofta att den ena känns stöpt i den andras form. Riktigt bra och känslosamt utan att bli alltför sentimentalt, jag läser gärna mer av Forman. 
 
Jag kryssar glesbygdsskildring i Sommarbingo 2017 - för mig är en stad med ett par tusen invånare glesbygd och vännerna jag konsulterade godkände ;-) 
 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

2016: 330 - För Lydia av Gun-Britt Sundström

 
Detta är Gun-Britt Sundströms omarbetning av Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken - huvudpersonerna är fortfarande Arvid och Lydia, men handlingen har förflyttats till sent 50-tal fram till tidigt 70-tal, och perspektivet är numera Lydias. 
 
Det är intressant att läsa berättelsen, som ju bibehålls trots förändrat perspektiv och tidsrymd, ur en annan synvinkel. Jag tycker att Lydias historia är mycket mer intressant, och kanske ännu mer just i denna nya, mer frigjorda tid full av utveckling och nyheter. Jag kunde dock inte låta bli att röra ihop den med Maken här och där - samma författare, samma tidsålder och kvällströtthet förstås. Men det gjorde inte så mycket. 
 
Jag älskar ju Den allvarsamma leken högt och rent, och därför är det problematiskt att "betygsätta" För Lydia. Originalet är så fulländat och vackert att det är svårt att göra Sundström rättvisa. Men det kanske inte behövs sägas så mycket mer. Se bara till att läsa originalet först, det är mitt viktigaste råd. 

2016: 319 - Sedan du försvann av Morgan Matson

 
Åh, vilken varm, fin, härlig YA-roman! 
 
Jag har inte läst något av Morgan Matson tidigare, men jag har förstås hört talas om titlar såsom Amy and Roger's Epic Detour som brukar dyka upp i de flesta rekommendationslistorna - jag har bara inte registrerat namnet. Men tro mig, jag kommer att läsa mer av Matson. 
 
Emily har precis slutat skolan för vårterminen när hennes bästa kompis Sloane försvinner. Hon är bara borta - spårlöst försvunnen. Ja, hela familjen är alltså försvunnen, så det är nog ingen kidnappning på gång. Hon svarar inte i telefon eller på sms och Emily vet inte vad hon ska ta sig till. 
 
Efter ett par dagar landar ett brev i postlådan - en av Sloanes listor. Denna gången är det en lista på alla möjliga saker som Emily ska göra under sommaren och tja - vad annat kan hon göra? Det är ju bara att sätta igång... 
 
Det är otroligt härligt att följa Emily genom listan och se hur hon utvecklas, hur hon vågar göra saker hon knappt drömt om tidigare, hon får nya vänner tack vare listan, hon får ett sommarjobb och blir en självständig, tuff tjej! Det är väldigt "empowering" att läsa om hennes äventyr tycker jag - vissa saker hon tar sig för är inte så dramatiska egentligen, men somliga kräver verkligen både mod och motivation - jag älskar det! 
 
Karaktärerna är också härliga. Emily är betydligt mer älskvärd mot slutet av boken, och det är ju som det ska vara i en utvecklingsroman av denna kalibern. Men Frank! Åh, han är min nya favorit alla kategorier! 
 
Slutet är lite för... hastigt. Det känns som om alla lösa tåtar behövde knytas ihop lite för fort, och det är synd på en bok som ändå tickar på i ett så stadigt tempo genom resten av handlingen. Men jag kan leva med det, det är inte ett dåligt slut. 
 
Så - mer Matson för mig och mer Matson åt folket! Tack Modernista för recensionsexemplaret :-)