Andres 1989 - 1998 och Lokko 1999 - 2009 av Andres Lokko

 
       
 
Tjugo års krönikor och andra texter av Andres Lokko är många pocketsidor, vill jag lova. Detta är två riktiga tegelstenar som jag släpade hem från bibblan - och nej, jag ska givetvis inte recensera dem, eller säga så värst mycket mer än att det var vansinnigt underhållande på sina ställen. Vissa intervjuer och krönikor läser jag med oerhört intresse och engagemang - vissa förstår jag knappt ett ord av. Och vissa bläddrar jag rakt förbi, om jag inte ens begriper rubriken och inledningen. Men det finns riktiga guldkorn för den som haft ett stort musikintresse under dessa år, och särskilt kanske för oss som är förtjusta i London. Lokko skriver ju fantastiskt bra, och hans intervjuer med tidiga indieidoler är ljuvliga. 
 
Första volymen, Andres, finns att köpa här eller här. Volym 2, Lokko, finns här eller här. Visst är de vrålsnygga sida vid sida? 

En debutants dagbok av Wera von Essen

Ett fantastiskt språk håller mig kvar här - men jag vet inte riktigt vad jag tycker. Detta är en extremt personlig beskrivning av sig själv, kan man säga, alltså bokens egen tillkomst. Jag blir lite trött på skildringar av Daime och knark och fyllor, det imponerar inte på mig och ja, jag blir bara trött. Jag tycker att en redaktör hade kunnat vara betydligt mer brutal och jag förstår nog inte allt. 
 
Samtidigt. Språket. Drivet. Och inbjudan att komma en ung kvinna så in på livet - dessa är ju fantastiska. Jag kunde inte sluta läsa, och jag längtade efter att plocka upp den igen. Jag fick en massa boktips boken igenom och jag tycker att det är häftigt och modigt att inte maskera folk i en bok - det var ju inga problem att hitta de riktiga författarna och andra kulturmänniskorna som nämndes i den löpande texten. Jag har redan plockat hem ett par stycken från bibblan
 
Och rekommenderar jag den? Ja, det måste jag göra, men läs med rimliga förväntningar och öppet sinne. Wera von Essen är klart otroligt begåvad, inte tu tal om det, och det blir spännande att se vad som kommer härnäst. 
 
Boken finns att köpa här eller här

The yellow wallpaper av Charlotte Perkins Gilman

 
Jag har förstås hört talas om The Yellow Wallpaper - eller Den gula tapeten - länge, men det har inte blivit av att jag har läst den. Lite oklart varför egentligen, för jag gillar gotisk skräck, men antagligen för att jag inte är så bra på det här med noveller och kortromaner egentligen. (Vilket förstås också är konstigt efter som jag gillar korta böcker... ;-)) Nu släppte Modernista en nyutgåva för ett par månader sedan så jag blev påmind. 
 
Nåväl. Nu läste jag den i alla fall och oj, vad jag är glad för det, för vilken intensiv läsupplevelse det är. 
 
Charlotte Perkins GIlman var sociolog och feminist, och novellen kom ut för första gången 1892. 
 
En kvinna har just fött barn, och är mycket nedstämd. Hennes man hittar lösningen genom att hyra en vind i ett gammalt förfallet hus, där hon ska ligga och vila och bli bättre och fri från hysterin. Hon är förbjuden från att lämna rummet och naturligtvis fungerar inte hans plan särskilt bra - kvinnan börjar hallucinera, fantiserar om andra kvinnor bakom rummets gula tapet och till slut ser hon sig själva krypa omkring bakom tapeten med dem. Hon blir en fånge i sitt kön och i berättelsen - och, symboliskt, bakom tapeten. 
 
Fantastisk berättelse. Så otroligt krypande läskig. Läs! Finns att köpa här eller här