När svenska pojkar började dansa av Karolina Ramqvist

Detta är Karolina Ramqvists första bok - det är en essäsamling, och den kom ut 1997. Det handlar om musik, musik, musik - i ett antal olika kontexter, på ett antal olika platser. Vad de alla har gemensamt är att det känns som om du är med. Jag var inte i närheten av att vara med på den tiden, jag var 15 år och välartad och lyssnade på britpop och Beatles hemma i flickrummet. Men precis som med Alltings början så känns det så bisarrt... bekant. 
 
Fast... inte allt. Vissa bitar går precis rakt över mitt huvud - ibland kan jag knappt googla fram vem artisten som behandlas är. Men det är väl det som är det fina i kråksången - då får man hoppa över! Och så landar man någonstans där det känns alldeles hemma igen. Underbart! 
 
På sina ställen blir det lite pretentiöst och högtravande. Inte för att jag kan säga något om det, jag var också pretentiös när jag var 21 (okej, kanske lite när jag är 34 också) - men det gör egentligen inte så mycket. Det fina med textsamlingar är ju att det går att ta en bit i taget. 
 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Alltings början av Karolina Ramqvist

Alltså jag säger det på en gång - jag älskar denna bok! 
 
Det känns som om jag är med i Stockholm, tidigt 90-tal och går på popklubb. Det var jag naturligtvis inte, jag gick på mellanstadiet när större delen av denna boken utspelar sig. Nog för att jag lyssnade på musiken, men... ja. När jag gick på högstadiet hittade jag Linda Skugges samlade krönikor från 1991 till 1993 i bokhandeln i Falkenberg och läste, slukade, strök under och idoliserade - så det känns liksom som om jag har varit med. Fast jag verkligen inte har det. (Men musiken som spelades på popklubbarna då spelades även på indieklubbarna när det blev dags för mig att vara med.) 
 
Men låt oss börja i rätt ända. Jag blir bara så lycklig när jag tänker på Alltings början
 
Saga har inga problem med att minnas sin födelse, eftersom den finns på video. Hennes frigjorda feministmamma lät filma den naturliga förlossningen 1976, och Saga får bandet skickat till sig av filmaren själv på en födelsedag. Fadern är försvunnen till sitt hemland Frankrike och Saga växer upp med sin proggiga mamma och hennes väninnor i Stockholm. Hon skolas in i den feministiska litteraturen och lär sig vara en stark, sjävständig ung kvinna. 
 
Men så börjar hon gymnasiet på Södra Latin och redan första dagen får hon syn på den store regissören Victor Schantz. Efter det blir det viktigaste i Sagas liv att han ska bli kär i henne. Eller ja. Hon skriver också, och blir en av de stora unga talangerna. Hon gör sig ett namn och en profil - men trots det så blir hon svag och medgörlig varje gång Victor ringer - detta pågår i flera år. Varför är det så, varför kan en man få en stark kvinna att bli så svag i knäna fast han inte alls förtjänar det? En evig gåta. 
 
Det blir en sorts Bildungsroman, men utan predikan eller egentlig sensmoral. Och jag tycker så otroligt mycket om det! Trots att jag som sagt inte alls var med på den här tiden eller egentligen har varit med om något liknande Sagas gymnasietid så känner jag igen mig så himla mycket i stora delar av berättelsen - främst på ett positivt sätt. 

Därför kryssar jag "En som kunde handlat om dig fast i en helt annan tid / på helt annan plats" i Sommarbingot och undrar hur länge jag bör vänta innan jag läser om Alltings början. SÅ bra. 
 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Bokblomma, Litteraturkvalster & Småtankar, Ellens bokskafferi, Män som läser, Ylvas läsdagbok, Eli läser och skriver, JoL på Bokhora, Annika Koldenius, Bokbabbel
 
Boken finns att köpa här eller här

Dag 6 - Florens (26 juli 2017)

Det är mer än två veckor sedan vi var i Florens, men dagens upplevelser har inte sjunkit in ännu. Helt otroligt - det går knappt att smälta sådana här intryck, tror jag! 
 
Vi startade i alla fall dagen med en stadsvandring med en lokalguide, en svensk kvinna som heter Bodil. Här kommer en hel hög bilder, i alla fall! 
 
 
 
 
 
 
Basilica di Santa Maria del Fiore - Florens katedral. Så otroligt mäktigt och pampigt! Och så mycket historia, det är så att man kan skära i stämningen - som förstås inte är det minsta kyrklig och stillsam utan precis tvärtom, fullt av brandbilar, demonstranter... och turister! Kupolen byggdes mellan 1420 och 1436 - det går inte att ta in. 
 
 
 
 
 
 
Santa Margherita de' Cerchi - eller "Dantes kyrka". Det är så fantastiskt. Kyrkan är från 1200-talet, och det var här Dante Alighieri gifte sig med Gemma Donati. Här finns även gravarna för flera av hans ungdomskärlek Beatrices familjemedlemmar och hennes amma. Enligt tradition kan besökare skriva ner sina kärleksproblem på en lapp och lämna i en korg vid Beatrices altare, men det tror jag inte att någon gjorde ;-) 
 
 
 
Palazzo Vecchio - Florens kommunhus. Framför byggnaden står denna kopia av Michelangelos David: 
 
 
...och vid sidan om finns Loggia dei Lanzia, ett litet skulpturgalleri under tak med bl.a Perseus med Medusas huvud av Cellini: 
 
 
 
Sabinskornas bortrövande av Giambologna. Lite märkligt ljus men här kan du se den som den faktiskt ser ut! 
 
 
 
Ponte Vecchio - "den gamla bron". Förr i världen låg det slaktbutiker här - de slängde allt avfall i Arno som rinner under, så att det skulle flyta mot kusten och konkurrentstaden Pisa. Nu ligger det guldmedsaffärer här istället. 
 
Efter detta fanns möjligheten till gemensam lunch på en restaurang nära katedralen, men vi ville ju gå till Uffizierna! Högg en barnsligt god panini på vägen (på ett koreanskt hak där de specialiserade sig på komage - jag höll mig till ost och skinka) och satte fart dit. Det var långa köer, men jag snackade med en guide utanför och hon trodde att det handlade om max två timmar. Så vi chansade och kom in på en och en halv. Lätt värt det. Jag ska inte skriva några utlåtanden om konsten - så mycket kan jag inte - men det var en helt fantastisk upplevelse. Här är några favoriter: 
 
 
 
 
 
 
 
 
Venus födelse av Botticelli - jag kan inte förstå att jag faktiskt har sett den! 
 
 
 
 
En da Vinci-utställning i ett rum som man inte fick gå in i under en otroligt vacker kupol. 
 
 
Caravaggios Medusa. Ofattbart! 
 
Sedan var det dags att vända hemåt, men först ett stopp uppe på en kulle med utsikt över hela Florens: 
 
 
 
Så vackert! Hit vill jag komma igen någon gång i framtiden. 
 
Sedan en ganska sömnig hemresa, lite gött häng, middag och sedan konsert i termerna igen på kvällen. Denna gången blev vi ett större sällskap, satt ute i trädgården och satt sedan på terrassen på hotellet tills klockan blev mycket. En så himla, himla härlig dag. 
 
 
 
 
Citronträd från terrassen - och liljekonvaljer i en florentinsk blomlåda! <3