Lång fin blond av Claes Carlsson

Claes Carlsson är saxofonist och keyboardist, spelade i Eldkvarn i slutet av 70- och början på 80-talet och skrev alltså en roman som kom ut år 2000 - Lång fin blond. Och jag vet inte vad jag tycker om den, ens såhär ett par veckor efter att jag läste ut den. Jag vet att jag var helt slut efteråt, men det förtäljer inte riktigt vad jag egentligen tycker. 
 
I stora drag handlar det om tre personer i Stockholm i slutet på 90-talet med ett alldeles för stort intresse av knark och sprit. Någon kör svarttaxi, någon översätter dålig litteratur från engelska, någon är lång fin blond och ramlade in i sagda svarttaxi på Skeppsbron efter att ha blivit drogad och utsatt för övergrepp av en arbetsgivare på en restaurang, någon spyr och någon däckar. Dessa personer pratar ganska mycket med varann och detta är en definitiv styrka i romanen, dialogen är snabb och relativt trovärdig, om än knökfull av namedropping. 
 
Och detta är intressant egentligen - för en av mina största behållningar av romanen är just alla referenser till konstverk - litteratur och musik, främst. Jag antecknar och söker på Spotify och lägger till på Goodreads. Samtidigt irriterar det mig lite, vilket antagligen är för att jag själv höll på sådär och pretentiösade mig kring senaste sekelskiftet ;-) 
 
Och kring förra sekelskiftet hade jag antagligen älskat detta, och jag förstår varför den delvis blev väl mottagen (det är ganska roligt att läsa recensioner för hoppsan vad skilda åsikterna är) - för vid den tiden var det lite fräckt med "live fast die pretty" och 27-årsklubben och drogromantiserande. Det kanske det fortfarande är bland kidsen, det vet av förklarliga skäl inte jag, men jag blir bara trött och inte alls imponerad av att läsa om knark och fylla och kaos. Ge mig dekadens à la dricka kaffe i sängen långt in på förmiddagen med en chokladbit istället, liksom. 
 
Men - helt okej. Läs med ett öppet sinne, det tror jag att jag misslyckades lite med. Boken finns att köpa här eller här, eller som e-bok i en app nära dig. 

The Break av Marian Keyes

Jag har haft lite varierande relation till Marian Keyes genom åren. Liksom de flesta andra, gillade jag verkligen Vattenmelonen och En oväntad semester och När Lucy Sullivan skulle gifta sig. Sedan var jag lite skeptisk till Änglar men älskade Sista chansen och Sushi för nybörjare och tyckte att Å andra sidan var högst medioker. 
 
Sedan kom Är det någon där? 2006 som faktiskt är ett mästerverk - jag har nog aldrig läst något så fantastiskt om sorg och förlust, på allvar - och sedan började det variera lite grann igen med En förtjusande man som var 400 sidor för lång och Oväntat besök på Star Street som var så förutsägbar att jag fick eksem och sedan gillade jag ändå Hemligheten på Mercy Close som avslutar sviten om systrarna Walsh eftersom Helen är min favorit, och sedan tyckte jag att Kvinnan som stal mitt liv var tråkig och voilà så är vi framme i nutid. Varsågoda för genomgången av Keyes bibliografi med mina djupa kommentarer ;-) 
 
Och när en ny bok visade sig vara på gång kunde jag inte låta bli att bli nyfiken, och när jag fick höra att den engelska inläsningen var bra passade jag på att just lyssna på den. Jag tror att det var ett bra drag - den är nämligen ganska lång och jag kan bli lite uttråkad - men den passar verkligen bra som ljudbok, och inläsaren är mycket riktigt lysande. 
 
Amy är lyckligt gift med Hugh - hon har dottern Neeve (ja, det stavas faktiskt så, jag fick kolla upp det) från ett tidigare äktenskap, hon har Sofie som egentligen är hennes brorsdotter, och så har de Kiara gemensamt. De bor i Dublin, Amy är i London ett par dagar i veckan som del av sitt arbete på PR-byrån som hon driver tillsammans med vännerna Tim och Alistair, och det mesta är frid och fröjd. Tills Hugh kommer hem en dag och berättar att han behöver en paus. Han vill ta sex månaders "ledigt" från äktenskapet och resa till sydostasien för att finna sig själv. Han har nyss förlorat både sin pappa och en god vän och nu är det dags att reda upp sitt eget liv. Men han ska komma tillbaka! När ett halvår har gått lovar han att vara tillbaks. 
 
Det finns inte så mycket Amy kan säga - det är bara att låta honom gå. Efter intensiv sorg och ilska kommer hon på att om Hugh ska ha ledigt från äktenskapet får ju hon faktiskt också lov att ta ledigt... med allt vad det innebär. 
 
Berättelsen berättas dels i nutid och dels i återblickar och det flyter på väldigt bra, och utan att bli alldeles för rörigt. Mycket är väldigt, väldigt roligt - Marian Keyes har en förmåga att formulera sig så att man skrattar högt (en replik om rabies på ett känsligt ställe fick mig att nästan ramla av trottoaren en morgon) - men det finns allvarligare element här också. Boken kom ut ett tag innan Irlands parlament röstade igenom den nya abortlagen, till exempel, och detta är ett ämne som tas upp på ett bra sätt - för oss som inte bor på Irland är det inte riktigt begripligt hur det har varit - här åskådliggörs det. 
 
Bitarna om dottern Neeves Youtube-kanal där hon värvar sin mormor, Amys mamma, som "Lilian O'Connell Mother Of Five" är komiskt geniala. Missa inte denna! Jag hade helt missat att den kom på svenska redan för en månad sedan och den kan man köpa här eller här. Jag vill annars väldigt gärna rekommendera den engelska ljudboken, åtminstone till den som inte tycker att det är för bekymmersamt att lyssna på en irländsk dialekt - det är så gudomligt vackert! 

God och opåverkad av Jack Hildén

Jag hörde talas om denna i en podd förra veckan och sträckläste den som e-bok på mobilen på midsommardagens morgon, när jag inte riktigt ville gå upp men inte kunde somna om heller. När jag lade ner den efter att ha läst klart var jag skeptisk och förstod verkligen inte poängen med boken - nu, efter en vecka då jag funderat på den ganska oprovocerat några gånger tror jag att jag förstår bättre. 
 
Isak drabbades av en kronisk sjukdom som barn. Nu lever han tillsammans med ungdomskärleken Vera, som han älskar, men han har samtidigt upptäckt att på dejtingappen kan han vara en annan person. De han träffar på TInder vet ingenting om hans bakgrund och hans sjukdom, och han får därmed helt enkelt chansen att vara två personer. Den ena är sjuk, om än i relativt gott skick av och till - den andra är det inget konstigt med. Status: god och opåverkad. Smärtorna dövas med sex och massor av bekräftelse från massor av olika kvinnor. Naturligtvis får han könssjukdomar, dessa behandlas och så är det samma veva igen. Vanlig prosa blandas med journalanteckningar (som jag inte har något större utbyte av men förstår varför de är där).  
 
Så klingar det till ibland - som när Isak går på fotboll med sin farfar. Ett fint inslag, som tyvärr sedan slarvas bort och blir opersonligt och osympatiskt ändå. 
 
Om jag tycker att detta är en bra bok? Nej, det tycker jag nog egentligen inte. Den är inte särskilt välskriven, om än lättläst. Däremot tycker jag att det är riktigt intressant att reflektera över det här att kunna välja sin egen personlighet och välja vilka delar av sig själv man visar för främlingar - att även någon som man kommer extremt nära rent fysiskt kan vara helt ovetande om personen som finns bakom masken och appen. 
 
Boken finns att köpa här eller här