Månadens språk: Kantslag och Minna saknar en övningslokal av Dorthe Nors

Månadens språk hos Ugglan & Boken är en väldigt trevlig utmaning! Februaris språk är danska, och jag har valt att läsa novellsamlingen Kantslag av Dorthe Nors, med Minna saknar en övningslokal som kortroman "i andra änden" av boken. Kul upplägg! Jag har tidigare läst Blicken, pilen, filen av Nors som jag gillade mycket. 
 
Novellerna är korta, hårda, vardagliga och ibland smått surrealistiska. Och ofta väldigt roliga. Det är en buddhist som får sparken, till exempel, och en flicka som besöker sin pappa, en flicka som just förlorat oskulden, och en kvinna som just begått ett mord. Det finns ett ord på engelska, moreish, något som är så gott eller bra att man bara vill ha mer, och så känner jag för Dorthe Nors noveller. 
 
Minna saknar en övningslokal är skriven på en sorts lyrisk prosa som för tankarna till statusuppdateringar på Facebook. En mening i taget, de flesta inleds med "Minna..." såsom vi uppdaterade just Facebook förr, ni minns "Sven-Roger steker ryggbiff" och "Sara längtar till sommaren". Och, förstås, "Minna saknar en övningslokal". Minna är artist, och saknar förvisso just en replokal men även ganska mycket annat i livet. Hon kommer till insikt om vad hon behöver göra för att ordna plats åt det som saknas. 
 
Riktigt trevliga läsupplevelser! Det är roligt att Dorthe Nors med denna samling nått internationella framgångar, för det är hennes texter verkligen värda. Boken finns att köpa här eller här - jag lånade mina som e-böcker på Göteborgs folkbibliotek, där de av oklar anledning är separata. 

Late Bloomer av Emma Hamberg

 
Ulla förlorade livslusten när maken Ingemar gick bort hastigt för några år sedan. Nu väntar hon mest på att dö, så att sonen får nytta av hennes livförsäkring. Den gäller dock inte vid självmord, så det gäller att hon tar livet av sig långsamt istället. Detta ska göras medelst rökning inomhus, massor av cigaretter måste det vara, och mycket fryst färdigmat utan näring men med extra mycket tillsatser. Sockerbitar, och noll motion, så borde hon väl trilla av pinn snart. 
 
Men denna sortens hemliga självmord går inte snabbt, och Ulla måste ha något att göra tills dess. Hon köper sig en fågelkikare på avbetalning och monterar upp den i köksfönstret. Detta kan bli spännande! 
 
Och det blir det, när hon nu plötsligt får insyn i lägenheten mittemot. Bland tunga sammetsdraperier och stora kristallkronor serverar en äldre man sprit i vackra glas under alla dygnets timmar. Här finns en massa figurer som Ulla aldrig träffat på förut - såsom damer med skäggstubb och för små korsetter. Är det en bordell, tro? 
 
Ulla måste ta reda på vad det är som försiggår - och detta blir vändningen som hon så väl behöver. 
 
Underbart livsfrämjande och otroligt roligt, som alltid av Emma Hamberg. Läs - eller lyssna - och njut! Precis såhär ska en kortroman vara. 
 
Boken finns att köpa här eller här - eller lyssna i en app nära dig. 

The Body (Höstgärning) av Stephen King

Vi hade Stephen King-tema med Bokbubblarna förra månaden. Jag försökte mig på Det, som ni kanske minns, men blev helt enkelt så överväldigad av att se att den bestod av 2500 e-bokssidor att det inte gick, trots att jag gillade den. Jag tror att jag ska lyssna på den som ljudbok någon gång istället, sådär en timme om dagen - men den timmen fanns inte heller just nu - så jag tänkte om och bestämde mig för att välja en novell ur Årstider istället - och det blev Höstgärning eller The Body, som ju ligger till grund för den underbara filmen Stand by me från 1986, med River Phoenix och Corey Feldman. Och Wil Wheaton, förstås. 
 
Som jag minns filmen stämmer den väl överens med texten - ung kille, tolv-tretton tror jag, leker under sin veranda och hör sin storebror och hans kompisar prata om att en död kropp hittats en bit bort. Han berättar om detta för sitt kompisgäng och de bestämmer tillsammans att det vore en sorts vuxenrit att ta sig till platsen där kroppen finns för att se den. De säger till sina föräldrar att de ska ut och campa, men beger sig ut för att följa järnvägen till rätt plats.  
 
Alla pojkarna kommer från dysfunktionella hem, och jag tycker som jag skrivit förut att det är det socialrealistiska som King gör bäst. Nu har jag inte läst jättemycket av honom och är inte så intresserad av splatterskräck och blod (och blir heller inte så skrämd av sådant), men jag tycker att han skriver dessa öden så fantastiskt bra, det kryper i kroppen av obehag. 
 
Jag tänker, vid tillfälle, läsa de övriga novellerna i Årstider - och den finns att köpa här eller här