Första natten av Mian Lodalen

 
Plockade upp denna finfina kortroman på lättläst svenska och läste över en frukost i Paris, när jag var först ner i matsalen trots att jag inte skulle åka med på dagens rundtur ;-) Är mycket förtjust i Mian Lodalen och allt hon skrivit hittills och så även i denna. En otroligt fin, ärlig och varm text om två unga tjejer som träffas på Tinder.
 
Linda är rädd för vad Mandi kommer att tycka om Lindas hem, om hur mycket hon pluggar och om hennes MS-sjuka mamma, som hon måste hjälpa massor hemma. Mandi tror på den stora kärleken och utmanar Linda kring detta. Så himla fin! Del 2 kommer snart, ser fram emot den - tills dess kan man köpa Första natten här eller här

The yellow wallpaper av Charlotte Perkins Gilman

 
Jag har förstås hört talas om The Yellow Wallpaper - eller Den gula tapeten - länge, men det har inte blivit av att jag har läst den. Lite oklart varför egentligen, för jag gillar gotisk skräck, men antagligen för att jag inte är så bra på det här med noveller och kortromaner egentligen. (Vilket förstås också är konstigt efter som jag gillar korta böcker... ;-)) Nu släppte Modernista en nyutgåva för ett par månader sedan så jag blev påmind. 
 
Nåväl. Nu läste jag den i alla fall och oj, vad jag är glad för det, för vilken intensiv läsupplevelse det är. 
 
Charlotte Perkins GIlman var sociolog och feminist, och novellen kom ut för första gången 1892. 
 
En kvinna har just fött barn, och är mycket nedstämd. Hennes man hittar lösningen genom att hyra en vind i ett gammalt förfallet hus, där hon ska ligga och vila och bli bättre och fri från hysterin. Hon är förbjuden från att lämna rummet och naturligtvis fungerar inte hans plan särskilt bra - kvinnan börjar hallucinera, fantiserar om andra kvinnor bakom rummets gula tapet och till slut ser hon sig själva krypa omkring bakom tapeten med dem. Hon blir en fånge i sitt kön och i berättelsen - och, symboliskt, bakom tapeten. 
 
Fantastisk berättelse. Så otroligt krypande läskig. Läs! Finns att köpa här eller här

Hägern av Lise Tremblay

Lise Tremblay är en ny bekantskap för mig - jag hade aldrig hört talas om henne innan Hägern blev månadens bok hos Kulturkollo läser.  Det är en liten liten bok, ungefär lika stor som Nya Testamentet jag fick när jag konfirmerade mig. Men den är tät! Oj, vilken bok. Kortroman? Novellsamling? Om detta tvista de lärde. För mig är den en novellsamling, jag läste de två första en kväll och de resterande tre på lunchen dagen därpå. Men jag tänker mig att om jag skulle läsa om den (vilket jag funderar att göra, men då på originalspråket franska) kanske jag skulle se den som en kortroman eller novelette. Vi får se! 
 
Hur som helst - Tremblay är Québec-fransyska och det är på landsbygden i just Québec som texterna utspelar sig - i en liten, fjärran by. Den är namnlös, avfolkad och på något vis övergiven. Kvinnorna sticker, männen förstår ingenting. Man skjuter fåglar för skojs skull. En man hittas mördad och alla vet att det finns skjutvapen överallt då jakten spelar en stor roll i byn och dess omnejd. 
 
Det är mörkt, vackert, stillsamt, skakande och nästan beroendeframkallande. Så oerhört mäktigt och kompakt att en nästan blir lite yr i huvudet. Fantastisk läsning! Jag drabbas som alltid av en viss klaustrofobi när jag läser om glesbygd och orter där alla känner alla och här är det ju sannerligen påtagligt. 
 
Ikväll ska jag lyssna på Tremblay på Stadsbiblioteket vilket jag ser mycket fram emot, och igår kväll började jag på en av hennes andra böcker, Chemin St-Paul som just kommit på svenska under namnet Huset på Saint Pauls väg - jag provar på franska och har faktiskt kommit en bra bit, får se om det finns tid att läsa lite till innan kvällens samtal. Hittills är den annorlunda men mycket gripande. 
 
 
Läs gärna mer hos Hanneles bokparadis, Kulturloggen, Lyrans noblesser, Ugglan & Boken, Fiktiviteter. Boken finns att köpa här eller här