Marcelle av Simone de Beauvoir

 
 
Jag bestämde mig för att läsa Åsa Mobergs Simone och jag till en av rutorna i Höstbingot - mer om den inom några dagar - men insåg att jag faktiskt bara läst ett helt verk av de Beauvoir, nämligen Misstag i Moskva, som jag tyckte mycket om. Vi läste en hel del av henne på universitetet, men som sagt, inga hela verk. (Jag släpade i och för sig hem Det andra könet från biblioteket i Calcutta House en gång, men hann inte så långt innan den skulle lämnas åter...) 
 
Detta är alltså en novell - och nu när jag läst Mobergs bok undrar jag så om det är samma Marcelle som dyker upp i en av de Beauvoirs romaner. Jag får forska vidare i detta. 
 
Hur som helst, detta är berättelsen om en ung, intellektuell kvinna som inte får så mycket utbyte av sina jämnåriga. Hon börjar studera i Paris och kommer där i kontakt med en grupp studenter som arbetar för social rättvisa. Hon träffar en man där, sedermera hennes make, men hennes kristna uppfostran förbjuder henne från att sannerligen njuta av äktenskapet och inom kort inser hon att mannens intentioner med henne är ekonomiska snarare än romantiska. Marcelle slår sig fri därifrån och går vidare på en helt annan bana där hon kan vara sin egen hjältinna. 
 
Jag gillar verkligen berättelsen! Somliga recensioner jag läst tycker att Marcelle är beskäftig och lite för egenkär, men jag tycker om henne. Och Paris! Frankrike! Njutbar läsning - jag måste bli bättre på noveller. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

2016: 64 - Ulf gråter av Martina Montelius

 
Birger bekände sin kärlek till mig en torsdag i september. Det var mot slutet av dagens session. Han sade att han hade bestämt sig för mig. Alla de kvinnor han behandlade, ja, även några av männen, älskade honom reservationslöst. Han visste allt om oss. Vi visste ingenting om honom. Han var vår far, vår lärare, vår närmaste förtrogne, och i förekommande fall den som försåg oss med livsviktiga mediciner såsom bensodiazepiner och SSRI-preparat. Alla hade vi samma geografiska plats som emotionellt vattenhål: Birgers praktik på Ribbersborgsslingan 8.
 
Detta är min första Montelius i textform. Och det var intressant, urflippat, overkligt, ohälsosamt och tokigt. Och ganska roligt, på köpet, även om jag får säga att jag är glad att det är en novell och inte en roman, för så länge hade jag nog inte riktigt orkat med huvudpersonen. 
 
Spännande, i alla fall, och jag vill gärna läsa Montelius romaner också. Snart!