2016: 64 - Ulf gråter av Martina Montelius

 
Birger bekände sin kärlek till mig en torsdag i september. Det var mot slutet av dagens session. Han sade att han hade bestämt sig för mig. Alla de kvinnor han behandlade, ja, även några av männen, älskade honom reservationslöst. Han visste allt om oss. Vi visste ingenting om honom. Han var vår far, vår lärare, vår närmaste förtrogne, och i förekommande fall den som försåg oss med livsviktiga mediciner såsom bensodiazepiner och SSRI-preparat. Alla hade vi samma geografiska plats som emotionellt vattenhål: Birgers praktik på Ribbersborgsslingan 8.
 
Detta är min första Montelius i textform. Och det var intressant, urflippat, overkligt, ohälsosamt och tokigt. Och ganska roligt, på köpet, även om jag får säga att jag är glad att det är en novell och inte en roman, för så länge hade jag nog inte riktigt orkat med huvudpersonen. 
 
Spännande, i alla fall, och jag vill gärna läsa Montelius romaner också. Snart!