2016: 276 - The Crow Trap av Ann Cleeves

Vera, min Vera! 


Detta är första boken om Vera Stanhope - av någon anledning startade utgivningen i Sverige på bok tre, Dolda djup - men sedan jag läst den och nästa och insett att jag och Vera kommer att hålla ihop ett tag ville jag gärna läsa de första två också. Sagt och gjort - one down, one to go! 

Men jag blev lite orolig för när 100 sidor hade gått i e-boken hade Vera fortfarande inte dykt upp! Men hon kom. Med besked. All was well. 

Tre kvinnor som inte tidigare känner varann samlas i Baikie's Cottage på ödsliga landbygden i Northumberland för att arbeta med en miljöutvärdering inför en eventuell byggnation, eller vad man ska säga, av ett stenbrott. 

Rachael är arbetsledare, och ser uppdraget som ett sätt att återvinna sitt självförtroende efter att ha blivit sviken dubbelt upp av sin chef, som även är ansvarig för detta projekt. Botanisten Anne längtar efter något helt annat. Hon är gift med en homosexuell man, är en del av societeten, bor i ett gammalt priorskloster och sköter sin trädgård på dagarna... men så roligt har hon inte. Och Grace, däggdjursexperten. Tystlåten, tillbakadragen, men med egna hemligheter i bagaget. 

När Rachael anländer till stugan går hon för att träffa sin goda vän Bella, som bor i ett gårdshus i närheten. Hon finner henne hängd i ladan och kan inte acceptera att det kan vara ett självmord. Men det är först när nästa dödsfall inträffas som Vera kopplas in. Där kommer hon stövlande, barbent i solkig klänning och sandaler och korkar upp whiskyn. Jojomen. Very Vera. Joe och de andra är också med förstås, men Vera stjäl definitivt hela showen i denna boken. 

Det är psykologiskt, det är spännande från första stund till sista sidan. Fantastiskt! Jag är så glad att Vera numera finns i mitt liv. 

2016: 257 - Långt ifrån död (Not dead enough) av Peter James

 
   
 
Ja, jag undrar fortfarande - hur har jag missat Peter James? Jag är hals över huvud dödsförtjust i böckerna om Roy Grace - och nu har jag läst nummer tre. Som fick mig att gå och känna på lägenhetsdörren både en och fyra gånger igår kväll under de sista 100 sidorna... 
 
En kvinna ur Brightons societet, Katie Bishop, hittas död i sitt hem. Strypt, med en gasmask från andra världskriget på sig, och slipsar fästa kring handlederna och sängstolparna. Allt pekar på att det är hennes make Brian som gjort det - och då menar jag allt inklusive teknisk bevisning, DNA och hela baletten - det är bara det att han låg och sov i sin lägenhet i London, 8 mil bort. Med alibi. 
 
När en annan kvinna hittas mördad, även hon med gasmask på sig, förstår Roy Grace att det är en seriemördare i farten. När den andra kvinnan mördades var Brian Bishop visserligen inte under uppsikt, men det stämmer ändå inte riktigt överens. Hon var dessutom hans älskarinna... eller var hon verkligen det? 
 
Ingenting är som det verkar, och snart blir Roy Grace mer personligt inblandad än han hade önskat. Han kämpar dessutom med sina känslor för Cleo, som han inser att han älskar - men så får han ett mail från en gammal vän som är helt säker på att han har sett Sandy, Roys fru som försvann på hans 30-årsdag... i München. Där hon har rötter. Han har inte sett henne på nio år, men han vill naturligtvis fortfarande få reda på vad som hänt. 
 
Och på hemmaplan har han kollegan boende i gästrummet. Han spelar för hög musik och spiller fiskgratäng i vardagsrummet. Vad göra? Han älskar ju honom högt och rent, men nu börjar han faktiskt bli lite trött på killen. 
 
Åh, jag älskade varenda sida. Det är så BRA! Och det gör inte författaren illa att han tar sig tid att svara på Instagram - det gjorde han när jag postade om denna också. Ett utmärkt sätt att se till att folk är honom lojala - men det är inte direkt som om han behöver ragga läsare. Strålande! Jag ser redan fram emot nästa, Död mans fotspår eller Dead man's footsteps. Men jag får väl försöka ge mig till tåls... har trots allt två bokcirkelböcker att ta mig igenom till på söndag! Dock tar Vera Stanhope upp min tid och uppmärksamhet just nu - med den äran, förstås. 

2016: 247 - Ett snyggt lik av Peter James

Först och främst, då...! 
 
Jag tycker att sådant här är så oerhört trevligt! Författare som tar sig tid att skriva en kort kommentar, det är verkligen kul. Dessutom var det ju bra att han förstod vad jag menade. Jag vill inte gärna spoila, men jag lovar - liken i den här boken är allt annat än snygga. 
 
Men åh, vilken bra deckare det är! 
 
Tom Bryce sitter på pendeltåget hem till Brighton från London när den otroligt gapige och störige mannen bredvid honom glömmer en CD på sätet när han går av. Och trots att Tom inte gillade honom något vidare så tycker han väl ändå att man får vara schysst och försöka återlämna den till sin ägare. 
 
Så han stoppar in skivan i datorn när han kommer hem - och när han klickar sig vidare blir han vittne till ett förskräckligt, bestialiskt mord. Strax därpå blir han och familjen hotad - om han går till polisen med sitt vittnesmål ska de döden dö, allihop. Men påhejad av sin fru, Kellie, gör Tom det ändå, och Roy Grace - min nya favoritkommissarie - blir ansvarig för utredningen. 
 
Jag gillar blandningen av vansinnig spänning och det mer lågmälda, som Roys privatliv. Man hejar verkligen på honom! En sådan bra blandning av egenskaper - jag är så glad att jag hittade honom! Jag vet inte hur jag har missat honom tidigare faktiskt, för när jag väl kom igång så hittar jag ju nästan enkom fina recensioner. 
 
Himla snyggt omslag också, om vi ska fokusera på sådant! :-)