Grejen med ordföljd av Sara Lövestam

Jag ber sällan om recensionsexemplar numera - mest för att jag känner att jag har ont om lästid, och inte vill lägga till extra måsten i livet. Jag vill ju läsa för att det är kul, men just nu får det vara på mina egna villkor och i min egen takt, utöver bokcirkelböcker och sådant som jag förstås vill läsa i tid. 
 
Men jag älskar grammatik, ja till och med satsdelar, och Sara Lövestam är en av mina stora idoler, så jag blev väldigt glad när Piratförlaget ville skicka mig ett recensionsexemplar av hennes nya bok - Grejen med ordföljd. Stort tack för det! 
 
Det är många år sedan jag pluggade någon form av svensk grammatik - närmare tjugo - och kring tolv sedan jag pluggade någon form av lingvistik överhuvudtaget. Mycket sitter ju på ren instinkt, jag vet hur det ska låta och se ut och ungefär varför, men somligt är bortglömt. Och somligt har helt sonika bytt namn! Predikatsfyllnad is no more, det heter numera predikativ. Imperfekt heter preteritum! 
 
Och vad är det nu en bisats är igen då. Jag hör och läser det mest i ett sammanhang jag irriterar mig på, "han nämnde i en bisats att..." och döm om min FÖRTJUSNING när Lövestam också stör sig på detta. För det är fel! Säg parentes! 
 
Jag njuter fullt ut, av att få lära mig, att få fräscha upp minnet, att få skratta åt Lövestams underbara exempel och fotnötter och av att det finns folk som brinner för språket och folkbildningen. Vilken alldeles fantastisk sfi-lärare Sara Lövestam måste vara! Jag längtar redan efter nästa bok, som jag tror kommer att handla om adverb (<3 <3 <3) och tänker läsa om Grejen med verb och Grejen med substantiv och pronomen rätt så snart. För det är så härligt att få vistas i Lövestams grammatiska bubbla! 
 
Boken finns att köpa här eller här, och är sannerligen en riktig pärla som många kan ha nytta och njutning av. Missa inte! 
 
 
 

Glappet av Christina Herrström

Jag såg aldrig Glappet när det gick på tv på 90-talet, men några av mina kompisar gjorde och tyckte väldigt mycket om det. Finns på Öppet Arkiv, men jag fick för mig att jag borde läsa boken först. Insåg sedan - förstås - att boken skrevs baserad på tv-serien snarare än tvärtom men strunt samma, nu kan jag i alla fall se serien med någon sorts gott samvete. (Det var Christina Herrström som skrev manus till serien, för övrigt - och det är även hon som skrivit Ebba och Didrik.) 
 
Jag visste lite grann om vad det handlar om - två unga tjejer som får ihop det med två äldre advokater som heter samma sak i förnamn. Visste dock ingenting om inramningen, som alltså är som så att Ella går i gymnasiet och bästa vännen Josefin har hoppat av och jobbar på porslinsavdelningen på ett av stadens varuhus. Där kommer en man in en dag, han ger Josefin sitt nummer och vill att de ska äta lunch tillsammans. De börjar dejta och efter ett tag börjar Ella följa med och träffa mannens vän och kollega. Båda männen är förstås gifta och de har inte alls samma romantiska planer som Ella och Josefin har. 
 
De ska nämligen inte bli som sina föräldrar. De ska bli något, de ska vara oberoende och självständiga och våga tro på kärleken - men ett av glappen i deras liv är det emellan deras manifest och det verkliga livet. Ett annat glapp är det emellan barndom och vuxenliv - och förstås, åldersglappet mellan dem och männen. 
 
Jag tycker att det hela är lite ojämnt. Det finns vissa bitar som jag inte riktigt förstår poängen med, och slutet gjorde mig först fullständigt vansinnig och sedan lite imponerad. Jag älskar vissa delar, när Ella och Josefin planerar och smider planer, men vill i nästa sekund dänga till dem med varsin kudde och säga åt dem att skärpa sig. 
 
Underhållande - ja. Tror jag att serien är bättre? Ja, det är jag faktiskt nästan övertygad om. Boken finns hur som helst att köpa här eller här

Statsrådet och döden av Bo Balderson

 "Äntligen stod Statsrådet på kanslitrappan." Ja, så börjar första delen i Bo Baldersons serie om Statsrådet, tappert och tålmodigt berättad av adjunkt Vilhelm Persson. Bo Balderson, säger du, vem är det? Ja, det vet ingen förutom hans agent och någon på förlaget. Det vi vet är att han "i högsta grad är en man", och att han ännu är i livet. Det är riktigt spännande att hemligheten lyckats bevaras så länge, tycker jag! 
 
Det är politisk satir, det är mordgåtor och det är så vansinnigt, vansinnigt roligt. Statsrådet och döden inleds alltså med att Statsrådet himself går på semester från kanslihuset. Statsrådet har blivit Statsråd för att han hade för stora galoscher och på den vägen är det. Adjunkt Vilhelm Persson, vår berättare, är bror till Statsrådinnan Margareta och han har det inte lätt, med tarmar och hjärta och annat som strular - och så måst han dessutom hålla reda på Statsrådet och hans barn, som är fjorton till antalet i just denna boken. 
 
Man ska ut på Vindö och fira semester, nämligen. Efter att adjunkten blivit inkapslad i en massa remmar med spännen samt störthjälm placeras Statsrådets chaufför i baksätet - han vill nämligen köra själv - och efter ett antal förskräckelser kommer man fram till idyllen i skärgården. Men inom kort inträffar ett mord och det blir förstås upp till våra hjältar att ta reda på vad det är som pågår därute. 
 
Jag älskar att dessa böckerna lyckas vara just både satir, deckare och fars - deckargåtan är en pusslig sådan som påminner om såväl Sherlock Holmes som Miss Marple och Poirot, och när vi diskuterade den i bokcirkeln i söndags var vi eniga om att det inte hade varit möjligt att lista ut det hela förrän alldeles i slutet - på gott och ont, får man väl säga. Men även de andra bitarna är fantastiskt skickligt sammanställda. Någon i bokcirkeln irriterade sig på det farsartade, jag tycker att det är briljant utfört. 
 
Helge Skoog har läst in ljudboken och det är en fröjd att lyssna. Jag önskar så att förlagen ville ta sig samman och se till att allihop blir inlästa och även att de blir e-böcker - det är inte helt lätt att få tag på dem, tyvärr, och de verkar ha hoppat över nästa i serien vid inspelningarna. Tråkigt, för dessa böcker är en nationalskatt. 
 
Statsrådet och döden finns hur som helst att köpa här eller här!