2016: 5 - Naomi och Elys kyssförbudslista av Rachel Cohn och David Levithan

Här gjorde jag ett klassiskt misstag och dömde hunden efter håren - eller the book by its cover - jag tycker att ungdomarna på framsidan av den svenska utgåvan ser så himla unga ut - tretton-fjorton, typ - och att detta därmed var en sådan där mellanåldersbok. 
Fel! Så är det ingalunda. 
 
Såhär står det på baksidan: 

Naomi och Ely har vuxit upp i samma hus och varit oskiljaktiga sedan de var små. De är bästa vänner och Naomi älskar (och är förälskad i) Ely, och Ely älskar Naomi (men föredrar killar).

För att ingen ska komma i vägen för deras vänskap skapar de en kyssförbudslista över personer som ingen av dem får kyssa. Och det fungerar bra – tills ett ödesdigert litet tuggummi dyker upp på fel plats vid fel tillfälle och rubbar deras relation i grunden. Och så var det ju det där med Bruce, Naomis pojkvän, som är så tråkig att det inte finns anledning att sätta honom på listan, väl?


Ja - jag tror att ni förstår vart det barkar, med dunder och brak. 

Och åh, så bra det är. Miljön - Manhattan, aldrig norr om 14th Street - är helt fantastisk. Det är svårt att föreställa sig hur det är att växa upp i West Village, men det måste vara ganska häftigt ändå... 

Dialogen är rapp och vass och vansinnigt rolig, men - nu känns det som om jag har skrivit om detta hela dagen i olika kontexter - balansen mellan humor och allvar är helt perfekt avvägd. Jag älskar Cohn och Levithan. Levithan har jag ju läst "ensam" också, men Cohn har jag inte provat ännu - men det ska jag. 

Så himla bra. Ännu en gång. Filmen var också ljuvlig, mer om den inom kort!