2016: 5 - Naomi och Elys kyssförbudslista av Rachel Cohn och David Levithan

Här gjorde jag ett klassiskt misstag och dömde hunden efter håren - eller the book by its cover - jag tycker att ungdomarna på framsidan av den svenska utgåvan ser så himla unga ut - tretton-fjorton, typ - och att detta därmed var en sådan där mellanåldersbok. 
Fel! Så är det ingalunda. 
 
Såhär står det på baksidan: 

Naomi och Ely har vuxit upp i samma hus och varit oskiljaktiga sedan de var små. De är bästa vänner och Naomi älskar (och är förälskad i) Ely, och Ely älskar Naomi (men föredrar killar).

För att ingen ska komma i vägen för deras vänskap skapar de en kyssförbudslista över personer som ingen av dem får kyssa. Och det fungerar bra – tills ett ödesdigert litet tuggummi dyker upp på fel plats vid fel tillfälle och rubbar deras relation i grunden. Och så var det ju det där med Bruce, Naomis pojkvän, som är så tråkig att det inte finns anledning att sätta honom på listan, väl?


Ja - jag tror att ni förstår vart det barkar, med dunder och brak. 

Och åh, så bra det är. Miljön - Manhattan, aldrig norr om 14th Street - är helt fantastisk. Det är svårt att föreställa sig hur det är att växa upp i West Village, men det måste vara ganska häftigt ändå... 

Dialogen är rapp och vass och vansinnigt rolig, men - nu känns det som om jag har skrivit om detta hela dagen i olika kontexter - balansen mellan humor och allvar är helt perfekt avvägd. Jag älskar Cohn och Levithan. Levithan har jag ju läst "ensam" också, men Cohn har jag inte provat ännu - men det ska jag. 

Så himla bra. Ännu en gång. Filmen var också ljuvlig, mer om den inom kort! 

2015: 209 - Sund av Tove Folkesson

Eva Z från Kalmars jägarinnor har blivit vuxen. Hon har lämnat Kalmar för Stockholm och arkitekturstudier. Men det funkar inte. Det blir inte bra. Hon, med sin arbetarbakgrund och folkölsfarsa passar inte in bland de blonda pagerna på kalasen. Vilket hon inser liggande på ett golv på toaletten på Arkitekturskolan medan tvålen rinner nerför väggen. 
 
Det är dags att ge sig ut i världen och hitta... ja, något. Sig själv kanske? 
 
Via Kuba, artistlinjen på högskolan, kollektiv, new age och gud vet vad. Den jägarinnan som fortfarande finns kvar startar kärnfamilj i förorten och Eva är fortfarande vilsen. 
 
Det är mycket väntan i romanen, tycker jag. Eva väntar hela tiden på att något ska hända, att någon ska upptäcka henne, att någon ska betala henne för att skaaaapa... ja. 
 
Och jag gillar det, för jag tror att det är autentiskt. (Autenticitet är för övrigt ett viktigt ord i hela romanen.) Jag tror att det finns jättemånga ungdomar som klarat skolan med bra betyg som sedan bara tror att något ska "come upon them" och ordna upp allting. Ja, det tror jag faktiskt, trots att vi nog har många duktiga och ambitiösa ungdomar i Sverige - fortfarande finns det sådana som tror att "det ordnar sig". Det gör det sällan, eller hur? 
 
Jag tycker att Tove Folkesson är superskicklig. Det är många karaktärer här som jag gärna hade velat veta lite mer om, men skildringarna vi får är ändå utmärkta. Jag gillar henne verkligen! 
 
Titeln är väldigt intressant också - värd att fundera på på många olika plan. 

2015: 197 - Gilla "Hata Horan" av Johanna Nilsson

Gilla "Hata Horan" är ett samarbete mellan författaren Johanna Nilsson, Pocketförlaget och den beundransvärda antimobbingorganisationen Friends. Mycket bra initiativ! Lärarhandledning finns tillgänglig gratis på Friends hemsida. Jag är ju inte lärare, men jag tittade i handledningen ändå och tycker att den är hur bra som helst. 
 
Och ännu en gång är jag så ruskigt glad att jag inte gick i skolor som hade sådan här problematik (alltså, missförstå mig rätt - men det var helt annorlunda) och att sociala medier inte fanns när jag gick i skolan. Jesus, vad det ställer till med problem. 
 
Jonna och Gloria är bästisar. De är 15 år och varken populära eller utanför i klassen. Men så kommer de med på en Luciafest, "umgås" med klassens snyggaste kille Robin, och plötsligt förändras allt. Gloria börjar få elaka bloggkommentarer, och en hatgrupp startas mot henne på Facebook. Glorias gamla självskadebeteende kommer tillbaks, och Jonna bestämmer sig för att hon måste göra något. Men fattar hon verkligen ett riktigt bra beslut om VAD hon ska göra? 
 
Ja, det handlar alltså om nätmobbing och grov sådan. Förskräcklig läsning. Såpass förskräcklig att det känns orealistiskt - förmodligen är det inte det minsta orealistiskt. 
 
Alla borde läsa denna, ungdomar som vuxna, i och utanför skolan. Man blir helt ställd. Johanna Nilsson är oerhört bra.