Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman

 
 
En fullständigt galen men fullständigt underbar liten berättelse! 

Jag har, fram till nu, trott att det är Andy Kaufman, ni vet den knasige komikern som porträtteras av Jim Carrey i Man on the moon som har skrivit denna och The Tiny Wife och känt att nä, då är det kanske ingenting för mig. Nog för att filmen är bra, men det är ju så otroligt urflippat. Men när jag sedan läste på lite om denna och insåg att det ju inte alls stämde i tid så gav jag den en chans. Och det är jag glad åt! 
 
Tom är vår huvudperson. Han är själv ganska vanlig, men alla hans vänner är superhjältar. Han är till och med gift med en superhjältinna, Perfektionisten. Det är bara det att hennes ex Hypno hypnotiserade henne på bröllopet, och nu kan hon överhuvudtaget inte se Tom. Nu är det sista chansen - de sitter på ett plan till Vancouver och han måste komma på hur han ska lösa detta. Emellan dessa funderingar får vi berättelser om några av de andra superhjältarna omkring dem... 
 
Rörande, dråpligt och väldigt välskrivet. Läs! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

2016: 315 - Toner i natten av Jojo Moyes

                                   
 
Toner i natten, eller Night music, kom ut i Storbritannien redan 2008 - men efter succén med de övriga böckerna, Livet efter dig är förstås den mest kända, gör Printz Publishing förstås helt rätt i att ge ut de tidigare också! Tack Printz för recensionsexemplaret! 
 
Huvudpersonen här heter Isabel. Hon har just förlorat sin make Laurent i en bilolycka och lever ensam med sina barn - dottern Kitty från ett tidigare äktenskap, och sonen Thierry som har försvunnit in i tystnad efter faderns död. Isabel var tidigare firad violinist i en symfoniorkester och hon älskar musik och sitt instrument. 
 
I en annan del av Storbritannien ligger Spanska Huset. Matt och Laura, som bor grannar, hoppas på att ärva huset efter surgubben som bor där nu. Laura passar upp på honom och gör allt för att få ärva - men det blir Isabel som ärver sin gamle släkting. Och det blir i grevens tid, för det visar sig att Laurent lämnat efter sig en massa skulder, och Isabel och barnen måste flytta från London. Till Spanska Huset. 
 
Det blir en stor omställning för dem, och Isabel inser att hon måste göra vissa förändringar i livet. 
 
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om denna. Jag blir fullständigt vansinnig på Isabels fullständiga avsaknad av sunt förnuft - hon är så naiv att man kan gråta åt det. Vissa karaktärer är helt otroliga klichéer - som gayparet som driver närbutiken - det känns inte särskilt fräscht. Och boken är alldeles för lång - man hade kunnat hyvla bort en ganska försvarlig bit utan att den skulle bli tunn... 
 
Men det finns förstås bra bitar också. Det finns en hel del tänkvärdheter, det finns en viss humor som jag gillar hos Moyes, texten är välskriven och genomtänkt och jag tror att Moyes fans kommer att gilla denna skarpt. Jag är inte såld, men det var inte bortslösad lästid heller. 
 
Bonuspoäng för namngivning av en karaktär... äsch, jag kan säga det. Byron Firth! Vad ger du mig för den? :D 

2016: 284 - Den tredje hustrun av Lisa Jewell


Låt mig bara börja med en sak - jag är väldigt besviken på att jag lyssnade på denna boken istället för att läsa den. Den står faktiskt i tryckt version i hyllan i Hunnebo, men jag såg att det var Gunilla Leining som läser och jag tänkte att den säkert är väldigt trevlig som ljudbok. 


Och det hade den varit också - om Leining hade gjort sin research. (Ja, jag tycker nog att det är uppläsarens ansvar och ingen annans.) Ett ord som dyker upp väldigt ofta i boken är Islington, som i stadsdelen i London. Islington uttalas som det stavas - Is-ling-ton. Dock har jag full förståelse för att man kan tro att det ska vara Aj-ling-ton. Men vet man inte så kollar man. Det blir så ofantligt störande. Det var ett par andra platsnamn också, bland annat Fowey i Cornwall som uttalas Foy - men det kan jag stå ut med. 


Nästa sak jag inte kunde stå ut med var att hon uttalade huvudpersonen Adrians namn på svenskt vis, men en av exfruarna heter Caroline och hon fick heta det på engelskt vis. Dottern Cat eller Kat fick heta "Katt" vilket är helt okej om man är konsekvent, men nja. 


Så det var synd, för jag störde mig betydligt mer på en väldigt bra bok än jag hade behövt göra. (Och undrar verkligen hur det gick med Cirencester i Fågelburen som Leining visst också läst in.) 


Men nog om det. Det är boken jag ska skriva om, och det var den som förtjänade betyget på Goodreads också. Den fick en välförtjänt fyra. 


Jag har skrivit om Jewell ett par gånger tidigare i år och jag slutar inte att häpnas över hur hon har mognat som författare från ganska flamsig chicklit på nittiotalet till välarbetade böcker med bra story, en stor skopa humor men även mycket svärta. 


En sen natt kliver Maya, Adrians tredje hustru, ut framför en buss på Charing Cross Road i London. Var det medvetet, självmord? Eller helt enkelt en olycka då hon hade druckit alldeles för mycket sprit? (Här kom även en översättningsmiss - man säger att Maya hade 0,2 promille i blodet och alltså var stupfull. Det är man inte på 0,2 promille även om man är en nätt liten kvinna - antagligen hade hon hela 2 promille. Man räknar inte i promille i England utan procent, så antagligen stod det bara 0,2 i originaltexten.) 


Adrian är alltså numera änkling, men har två tidigare hustrur bakom sig som han har en god relation till och fem barn - dock inget med Maya. Han måste få reda på varför Maya lämnade dem. 

Det är ingen deckarhistoria men det är spännande. Man förstår att det finns mycket mer under ytan, och i flashbacks får man reda på vad som hänt förut. Mailen Maya fick från anonym elak avsändare, och hennes relation till barnen och exfruarna. 

Och - vem är den mystiska Jane som uppenbarligen till varje pris vill komma åt Adrian?
 
 
Riktigt bra och intressant, alltså. Och åh, vad jag ser fram emot att faktiskt få träffa Lisa Jewell om en dryg vecka! <3