2016: 272 - Janusstenen av Elly Griffiths

                                    
 

Andra boken om Ruth Galloway, rättsarkeolog, kom med höga förväntningar som definitivt infriades. Som jag har sagt förut så är jag så oändligt glad åt att ha stiftat bekantskap med Ruth Galloway, Vera Stanhope och Roy Grace i år. Brittiskt 
är bäst! Jag läste denna på originalspråk, för övrigt, men är övertygad om att översättningarna är mycket bra. 


En byggfirma är i full fart med att riva ett gammalt hus i Norwich där det ska byggas lägenheter när man träffar på ett skelettfynd - benen från ett barn, men utan kranium, under en dörröppning. Kan det röra sig om någon sorts offer? Eller "bara" ett barnamord? Det fanns tidigare ett barnhem i huset...

Ruth och kommissarie Harry Nelson - som råkar vara såväl gift som far till Ruths ännu ofödda barn - får slå sina påsar ihop för att försöka lista ut vad det är som har hänt. Nelson får tag på en präst från Sussex, Fader Hennessey, som berättar om ett syskonpar som försvann under tiden som han arbetade på barnhemmet - kan det vara flickan som ligger under golvet? Eller är benen äldre, kan det ha med perioden innan barnhemmet att göra, då huset var privatägt... av förfäder till de som äger byggfirman idag? 

Det är superspännande hela vägen igenom - samtidigt som det är lågmält och lite pratigt. Underbart! Jag låg och läste de sista femtio sidorna i fredags kväll, dödstrött men var bara tvungen att få reda på om det var som jag trodde - och precis när det var som mest spännande flög rullgardinen upp av sig själv med en jättesmäll - så rädd har jag inte blivit på länge. Och det är ett gott vitsord! 

Jag älskar detta och det är inget snack om att jag kommer att plöja fler under hösten - efter att jag har kollat ytterdörren några extra gånger samt sett till att persiennerna sitter fast i sina skenor... ;) 

2016: 225 - Flickan under jorden av Elly Griffiths

   
 
Jag läste denna på engelska, men titulerar recensionen på svenska eftersom detta trots allt är en svenskspråkig blogg för det mesta... men jag gillar inte riktigt den svenska titeln. Dels tycker jag att den är lite spoilig, och dels tycker jag att den är lite luddig. Det var inte så logiskt, nej, men jag kan inte riktigt förklara mer. Maila för all del om du vill diskutera saken ;-) 
 
Så. Detta är min första bekantskap med Ruth Galloway, även om jag såklart har hört talas om henne länge. Det är ju lite samma sak som Ann Cleeves, det har bara inte blivit trots att det verkligen klickar i teorin. Men åh, vad jag gillar henne. Vi kommer att fortsätta att stifta bekantskap, Ruth och jag. 
 
Så vem är då Ruth? Jo - en kantig, knubbig, otroligt begåvad arkeolog och benexpert som arbetar på University of North Norfolk och bor i en liten stuga i utkanten av King's Lynn. Hon har nyfrälsta föräldrar (ja, born again Christians, alltså) och ett just nu icke-existerande kärleksliv - men det har inte varit brist på kavaljerer. 
 
När en man på promenad med sin hund hittar ben i Norfolks sumpmarker tar polisen under ledning av Harry Nelson kontakt med Ruth. Man hoppas att det är benen efter en flicka som försvann tio år tidigare som dykt upp, men det visar sig att benen är från järnåldern och man är tillbaks på ruta ett. I samband med flickans försvinnande har polisen tagit emot ett gäng brev med arkeologiska termer och rituella referenser till nordisk mytologi, och när så ännu en flicka försvinner ber Nelson Ruth om hjälp igen. 
 
Det blir en spännande om än tidvis lågmäld historia. Jag gillar balansen mellan kampen emot klockan och karaktäriseringen av huvudpersonerna, det är väldigt lyckat. Slutet är så spännande att det är bra för blodtrycket om man ligger ner - mycket skickligt och dessutom skrivet i tredje person presens vilket gör det ännu mer rafflande. Ruggigt medryckande och en fantastisk debut. Det blir mer!