Note to self: Vintersport går bort av Marie Hammar och Abbe Lundquist

Jag var inte helt övertygad av första boken i Note to self-serien om Ottilia, det var jag inte - men jag plockade ändå upp bok nummer två, efter att ha läst goda omdömen hos vänner, och jo, nu lossnade det för Otto och mig!  
 
Nog för att det är fortsatt dråpligt och lite väl på sina platser - men jag gillar det. Det är loppis och hockeymatcher och inte minst - skolans årliga resa till fjällen! Otto har mest hållit på med hästar och dans förut, men man kan ju lära sig det mesta på YouTube nuförtiden, såsom off-pist och liftåkning. 
 
Riktigt så enkelt är det förstås inte. Men det är väldigt roligt. Och feministiskt! Det känns liksom jämställt rakt igenom, som det förstås ska vara, och så är det ju inte i alla bokslukarböcker... 
 
Boken finns att köpa här eller här

Inte längre min av Ann-Helén Laestadius

Inte längre min återser vi Maja från Tio över ett. Hon och hennes familj har tvingats flytta på grund av flytten av Kiruna, och nu bor de på andra sidan stan - långt ifrån alla sprickor och gropar kring gruvan. I första boken kämpade Maja med panikångest och rädsla över att staden skulle försvinna ner i gruvan vid de nattliga sprängningarna. Hon är fortfarande ledsen över flytten, men problemen med psykisk ohälsa och tvångstankar har hon kunnat jobba med, och mår bättre. 
 
Pojkvännen Albin och familjen finns vid hennes sida, även om bästisen Julia borta i Luleå inte verkar vara som förut. Och när Maja får reda på att hennes gamla hus kanske kan räddas ändå tänds en gnista... 
 
Det handlar mest om relationer i denna uppföljare, och jag var faktiskt besviken när jag lade ner den. Det är livsfarligt att ha för höga förväntningar! Jag tyckte att vissa bitar var rent ältande, även om jag mycket väl minns hur det är att vara tonåring, och jag fastnade verkligen inte.
 
Efter att ha sovit på saken tänkte jag dock om, och ja - det är en bra ungdomsroman, som tar upp en problematik som nödvändigtvis inte hör till vanligheterna i en tonårsrelation, och det är bra. Dessutom gillar jag verkligen Laestadius sätt att skriva - och det jag behöver ta med mig härifrån är, som så många gånger förr, att inte hoppas för mycket på en bok. Särskilt på en uppföljare. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Ett litet hål i mörkret av Ingrid Olsson

 
Det var längesen Calles pappa dog, men nu ringer hans mamma en dag och berättar att hans farmor ligger på sjukhus och snart kommer att dö. Sorgen och saknaden efter pappan kommer förstås tillbaks, och vi får följa Calle genom detta - och genom hans förtjusning i en tjej som bor i samma trappuppgång och som har en stor röd halsduk. 
 
Ett litet hål i mörkret nominerades till Augustpriset för barn och ungdomar 2008, och kanske var det nomineringen som fick mig att läsa den - jag lockas inte särskilt av baksidestexten, nämligen. Och jag kan inte säga att jag riktigt förstår nomineringen heller, för jag tycker inte att detta är en särskilt bra bok. Något den dock gör är att berätta om sorg på ett ganska optimiskt sätt, om man kan säga så. Men det är så korthugget och avkapat, jag tål det inte riktigt. 
 
Jag gillar bra vuxenporträtt och jag tycker att Calles mamma är en fin karaktär. Annars, jag vet inte, jag tycker inte om slutet och jag tycker inte om vägen dit något vidare. Naturligtvis är jag inte målgruppen, men jag läser ändå glatt ungdomsböcker - ofta, också - men detta funkade inte alls för mig. 
 
Vill du prova? I så fall finns den att köpa här eller här