Linnea i målarens trädgård av Christina Björk och Lena Anderson

 
Min kusin Emma hade denna när vi var små, och det var tack vare den som jag blev nyfiken på både Monet och hans trädgårdar. Monets tavlor har jag sett på diverse museum - bland annat Göteborgs konstmuseum, faktiskt - men trädgårdarna är inget man bara ramlar över. Därför var det extra roligt att en utflykt till Giverny och trädgårdarna ingick i Frankrikeresan jag gjorde under årets semester! 
 
Och det blev förstås väldigt roligt att reseledaren läste hela Linnea i målarens trädgård för oss på bussen dagen innan vi kom dit! Även de som hade noll intresse av vare sig Monet eller trädgårdarna fick upp ögonen och trots den oerhörda hettan väl där tror jag att alla tyckte mycket om besöket. Här kan du se massor av bilder, om du vill
 
Boken handlar om Linnea som får chansen att resa med en äldre vän till Paris och därifrån göra utflykter - två, faktiskt - till Giverny och trädgårdarna. Hon får lära sig massor om konst och impressionism och faktiskt även träffa ett av Monets styvbarnbarnsbarn! 
 
Det är en helt underbar berättelse - denna gången fick jag ju inte se på bilderna, men Lena Andersons illustrationer är ljuvliga. Jag upptäckte även att det blivit film av Linnea, som jag måste försöka se. Missa inte denna - ett riktigt bra presenttips också. Har översatts till flera språk dessutom! 

Note to self: Rutiga byxor funkar inte här av Marie Hammar och Abbe Wahlquist

Detta är systrarna Marie Hammar och Abbe Wahlquists debut - en ungdomsroman som är första delen i en tänkt serie. (Jag såg att del 2 redan är på väg när jag googlade bild, så det lär bli ganska bra fart på dem!) Boken rekommenderas för 9-12 år. 
 
Huvudpersonen Ottilia - Otto - har just flyttat till Lidingö från Linköping med sina föräldrar och storebror. Hon har en pinsam adress och ovanliga kläder och det är ganska snart tydligt att hon inte passar in i sin nya klass. Men skam den som ger sig - Otto kämpar på, bloggar med guldkant om sina dagar och hamnar i massor av underliga situationer. 
 
För mig blir det alldeles för många underliga situationer - det blir farsartat, även med målgrupp slukaråldern. Jag tycker att det är lite orättvist mot Otto, som är en ganska skön om än osäker trettonåring - det behöver inte bli riktigt så dråpligt hela tiden. Tona ner, liksom - det finns flera ställen, såsom kakbaket, där somliga extra ingredienser (här menar jag både bokstavligt och metaforiskt) bara gör att smeten blir lite för... mycket. 
 
Men som sagt, Otto är en älskvärd karaktär och jag tror att hon kan bli populär. Jag förstår att böckerna som är som mest poppis bland bokslukarna just nu är lite grann åt detta hållet med t.ex Dagbok för alla mina fans - så det är nog jag som är torr helt enkelt. Jag hoppas att Otto får fart, för om inte annat behövs de här antihjältinnorna som inte gör som alla andra. Bonus för ett gäng coola vuxna i hennes omgivning också. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo

Liv och hennes pappa har flyttat från det ganska anonyma Stockholm till en liten håla utanför Växjö. Pappan har drömt om att köpa huset de flyttat till sedan han var ung, och när det plötsligt blev tillgängligt på marknaden slog han till. De ska bo där på prov ett tag, är tanken, funkar det inte så gör det inte. 
 
Liv har väl ingenting emot huset och flytten i sig - men att börja i en ny skola och behöva träffa nya människor är fruktansvärt för henne. Hon är inte bara "lite blyg", hon är otroligt socialt ängslig och nervös i nya situationer och detta är ett så otroligt fint och varmt porträtt av en ung tjej som kämpar så hårt. 
 
Pappan jobbar som någon sorts mediakonsult och är översocial och blir kompis med varenda människa, djur och kotte på nolltid. Liv är inte sådan. Det går inte till så. Porträttet av pappan är också helt underbart fint, förresten - han försöker verkligen stenhårt att hjälpa till och underlätta, men det går ju inte alltid att förstå och sätta sig in i hur andra känner det, hur nära man än står dem. 
 
Om inte Lisa Bjärbo blir Augustnominerad för denna blir jag mycket förvånad. Det blir naturligt att dra paralleller här till Jenny Jägerfelds superbra Comedy Queen också - även Liv har förlorat sin mamma, om än när hon var riktigt liten i en olycka, och även detta skildrar Bjärbo fint. Liv kommer inte ihåg sin mamma men hon kommer ihåg femton barnvakter, och det är vemodigt men fint berättat. 
 
Som jag skrev när jag kommenterade just Comedy Queen gillar jag verkligen att även de tunga, mörka ämnena nu får pratas om med en nypa humor även när man talar till yngre ungdomar. Mycket, mycket bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här