Glasmenageriet av Tennessee Williams

 
 
Ni minns att vi pratade om livslögner och Tennessee Williams igår? Det ska vi göra igen. 
 
Man tror att denna pjäs är baserade på Williams egen, dysfunktionella familj - och det var Glasmenageriet som gjorde honom riktigt berömd. Plågsamt, men briljant! 
 
Pjäsen introduceras av sonen i familjen, Tom - han berättar att den är baserad på hans mors och systers minnen, och att det kanske inte alls var riktigt detta som hände. 
 
Amanda är modern i familjen - en före detta debutant som blivit lämnad av sin make. Hon bor i en trång liten lägenhet i St. Louis med sonen Tom och den neurotiska dottern Laura (som är ägare till själva glasmenageriet, en samling små prydnadsdjur i glas som hon spenderar massor av tid på att polera), och är fullständigt besatt av att hitta en friare åt Laura. Tom å andra sidan arbetar på skofabrik och försöker bli författare - men han spenderar större delen av sin tid på bio. En kväll bjuder han med sig en kollega, Jim, hem - Amanda blir eld och lågor och tänker att nu kommer äntligen friaren! Så blir det förstås inte - Laura inser att Jim är killen hon var intresserad av i high school, och drabbas av en enorm blyghet, såpass att hon går till sängs. 
 
Så ja, ni hör. Dålig stämning här med! Men briljant och sorgligt - jag skulle gärna vilja se den på scen och hoppas få chansen att göra det någon gång! 
 
 
Inte heller denna hittar jag översatt, men man kan köpa den engelska texten från Penguin här. Jag fick just nys om att Radioteatern sände den för inte allt för längesen - får forska i det och återkommer isåfall med länk! 

Are we there yet? av David Levithan

 
Som alltid när jag får syn på något jag inte läst av en författare jag älskar hugger jag det. Nu handlade det om Älvstrandens Biblioteks hylla för engelska YA-böcker och David Levithan. 
 
Jag blev förälskad i förordet, då jag blir hemskt glad varje gång Levithan (eller någon annan, för den delen) citerar något av de mer obskyra banden jag älskar. I detta fall - Magnetic Fields, och en av de första låtarna av dem jag hörde, Nothing matters when we're dancing. Nåja - de är inte så obskyra egentligen, men de flesta jag pratar om dem med ser mycket förvirrade ut. 
 
Denna kom ut 2005, långt innan Levithans otroliga succéer, och jag tycker alltid att det är kul med äldre alster från stora favoriter. Tyvärr blev jag inte så himla imponerad här. 
 
Två bröder, en i tonåren och en i början av sin karriär i reklambranschen, kuppas ihop på en semester till Italien av sina rika föräldrar. Skildringarna av Italien är fantastiska och jag blir hemskt sugen på att resa dit - men det har jag ju varit förr, så att säga. Annars är det mycket ältande, lite syskontjafs som jag inte förstår eftersom jag inte har några, och någon sorts försonande ängel som dyker upp i kvinnogestalt. 
 
Jag gillar att få känslan att att verkligen vilja slå mig ner i soffan eller gå och lägga mig med en bok - denna ville jag mest bara bli kvitt. Tråkigt! Men jag vet ju, tack och lov, att Levithan blev bättre med åren! 
 
 
 

2016: 331 - Bridget Jones's Baby - the diaries av Helen Fielding

 
 
Detta är så underligt. I tredje boken om Bridget har hon ju två barn, Mark Darcy är död och hon försöker twittedejta. I fjärde boken kastas vi tillbaks till - ja, ni har gissat det - tiden då hon blir gravid med första barnet. Och det är ju inte helt ovanligt att man hoppar lite i tidslinjerna. 

Men - det har ju blivit film också. Och det sägs att denna skrevs efter filmmanuset, så att säga. Vilket jag också kan köpa. Om det inte vor för det att boken inte följer filmen! Vissa saker, absolut, men en person som inte är med i filmen är med i boken i allra högsta grad, så det är liksom en helt annan twist på det. 
 
Det spelar dock inte så stor roll. Jag tyckte inte om Mad about the boy något särskilt, jag tyckte att tredje filmen var riktigt rolig, och jag tyckte att denna fjärde boken var helt okej. Jag lyssnade på den i inläsning av Samantha Bond och den var jätterolig. Skön underhållning, lätt att ha i lurarna och nu känner jag igen den Bridget som jag saknade i Mad about the boy. Så läs den, för all del - det är den värd!