Sektens barn av Mariette Lindstein

Jag hade turen att få denna bok skickad till mig av författarinnan själv, som jag även haft förmånen att få träffa och dricka kaffe med en vacker (nå, väldigt regnig) dag i Varberg för snart två år sedan. Tack Mariette! Detta är alltså tredje boken om Sekten på Dimön - jag har skrivit om den första här och uppföljaren Sekten som återuppstod här. (Om du inte har läst de tidigare böckerna vill du kanske bromsa här, om du inte vill råka ut för spoilers - det är nämligen svårt att skriva om denna utan att återknyta till tidigare händelser. Gå och läs böckerna så länge och kom tillbaks sen! ;-)) 
 
Det har nu gått femton år sedan Sofia Bauman flydde från sekten Via Terra på Dimön. Hon driver nu ett hem där hon och en kollega hjälper andra avhoppare från sekter och kan använda sina erfarenheter på ett positivt sätt - även om det märks ganska tydligt att manipulationen och hjärntvätten från Via Terra inte är helt utsuddad ännu. 
 
Hon lever tillsammans med Benjamin, även han avhoppare, och dottern Julia i en stad på västkusten. När en stor storm kommer in över landet händer två fruktansvärda saker. Först blir hemmet där Sofia arbetar totalförstört. Sedan träder sektledaren Frank Oswald, som ingen hört något ifrån sedan han släpptes ur fängelset, fram ur kulisserna, mer skoningslös än någonsin. 
 
Berättarperspektivet växlar något, och ett av dem kommer från Franz son Thor som är uppvuxen i sekten och går i skolan som Franz startar för Via Terras barn. Jag känner oerhört mycket för honom och hans berättelse om livet i sekten med Franz som far och storebrodern Vic, som inte kunde vara mer annorlunda än brodern. Thor är känslig, tänkande och fruktansvärt hårt pressad av sin far. Relationen till fadern är problematisk på så många vis, han vill bli bekräftad av honom samtidigt som han känner en oerhörd skräck. 
 
När Franz tar kontakt med Sofia har hon, trots att hon lovat sig själv att aldrig ha kontakt med honom igen, svårt att säga nej. Det finns nämligen en chans - eller risk - att han är far till dottern Julia efter en våldtäkt och hon måste till varje pris skydda sin dotter. Men Franz dyker upp överallt och visar sig ha en större del i Sofias liv än hon kan tänka sig. 
 
Otroligt starkt och spännande om ondska, manipulation och om hur saker vi är med om i livet följer med oss längre än vi vill tro. Mycket rafflande avslutning på denna viktiga, intressanta trilogi. 
 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Boktanken, I hyllan, Ms Hisingen, Bokpool, Västmanländskan, Bokhyllan
 
Boken finns att köpa här eller här

Synd av Elin Lucassi

 
 
Detta var ett oväntat recensionsexemplar - men stort tack Kartago, det var jättekul att få den. Jag trodde ju fram till för något år sedan att seriealbum i olika former definitivt inte var något för mig, men det är inte alls sant, jag har blivit frälst! 
 
Här tar Elin Lucassi upp de sju dödssynderna i tur och ordning, och använder sig av strålande nutida exempel för att illustrera dessa. Jag älskar teckningarna! Och jag skrattade så att jag vek mig dubbel åt vissa bitar - Lucassi är otroligt vass och skarp och har en underbar svart humor. Sedan sätter jag skrattet i halsen på sina ställen också - serien om hennes söner som dissar tjejer trots feministisk uppfostran är ju hemskt sorglig. Att det fortfarande ska vara sådär! 
 
Jag gillar hennes "utredning" av skillnaderna mellan synd, skuld och skam också. Just distinktionen mellan skuld och skam är otroligt intressant och jag har nog aldrig kommit över en riktigt så konkret och lättförståelig avhandling av saken förut. Mycket bra! 
 
Jag njöt i fulla drag och ska gärna läsa mer av Lucassi. Toppen! 
 

På andra sidan förlåtelsen av Thordis Elva med Tom Stranger

Jag satt och lyssnade på ett avsnitt av Mellan raderna med Jihde och Öhman häromveckan under en mycket administrativ eftermiddag på jobbet, och de pratade om just denna, På andra sidan förlåtelsen. När jag kom hem låg den i postfacket! Tack så mycket Forum för boken.  
 
Jag förstod av Peppe Öhmans beskrivning att det skulle bli en problematisk bok att läsa. Det stämde. Premissen är som följer: Thordis Elva blev våldtagen av Tom Stranger, som hon då var tillsammans med, när hon var sexton år och oerhört berusad efter en fest. Han är australiensare och var utbytesstudent i Reykjavik vid tillfället. Strax efter avslutade han förhållandet och flyttade tillbaks till Australien. 

Ett antal år senare tar Thordis upp kontakten med honom, de mailar fram och tillbaks i åtta år innan de till slut bestämmer sig för att ses, på neutral mark - halvvägs mellan Sydney och Island blir Kapstaden. Världens våldtäktshuvudstad, som de säger - ironiskt nog. 
 
Det är en sorts växlande form, dels Thordis beskrivningar av det förflutna, av brottet, och om nutiden, om hennes familj därhemma och om tiden de spenderar i Kapstaden. Dels är det Toms anteckningar ur hans resedagbok, samt en del mail och liknande. Allt väl så länge - det är jobbiga berättelser, förstås, och jag kan inte förstå resonemangen - men jag har inte tolkningsföreträde här. 
 
Viktiga saker som tas upp: det är aldrig kvinnans fel att hon blir våldtagen, även den snälle tjusige utbytesstudenten kan vara en våldtäktsman, våldtäkter handlar om makt, inte sex. Det är bra. Och kanske kunde det ha stannat vid resonemangen om brottet, om deras diskussioner, om de olika minnena och upplevelserna och om att förlåta och gå vidare. Nu är det uppblandat med otroligt poetiska miljöbeskrivningar och reseskildringar och jag förstår inte. Detta är inte en berättelse som bör fluffas upp tycker jag, snarare tvärtom. Den hade varit fantastisk om den var mer saklig och rak - nu är den delvis lysande och superviktig, delvis för flaxig. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här - eller så kan man lyssna på den på Storytel. 
 
Här finns Peppes recension på Bokhora, som jag faktiskt inte hade läst innan jag skrev detta men jag ser att vi reagerade på ungefär samma saker.