Filmälskarens guide till Paris av Eva Lindfors och Marie Öhgren

 
Åh, vad trött jag kan bli när jag har skrivit ett långt inlägg, ska publicera det morgonen därpå - och så är utkastet puts väck. Ruskigt irriterande. Men - inte mycket att göra förutom att åberopa sinnesro och börja om! 

Stort tack, Bucket List Books, för recensionsexemplar av denna underbara lilla pärla! 
 
Det är såhär att jag faktiskt bara varit i Paris en enda gång. Fem dagar, fyra nätter, oktober 2015. Men jag har känt en dragning dit sedan jag började läsa franska på högstadiet. Jag gick särskild fransk inriktning på gymnasiet, och fick mig väldigt mycket Frankrike till livs på universitetet också, i form av litteratur, filosofi, konst, arkitektur... ja, ni förstår. Men trots att jag befann mig i London, en tågresa bort, i så många år så blev det aldrig av att jag åkte under de åren. (Detta gäller många platser, eftersom det alltid var så att när jag hade tid hade jag inga pengar och när jag hade pengar hade jag ingen tid...) 
 
Men till slut kom jag dit, för ett par år sedan, och jag kommer definitivt att åka tillbaka. En av de saker jag ville göra och se var att gå lite grann i Amélies fotspår, när jag nu ändå skulle bo i utkanten av Montmartre. Jag var på Café de 2 Moulins och åt crème brûlée och tog en extra liten vända på Gare du Nord för att kolla på fotoautomater och travade runt en stor del av Montmartre och "kände igen mig". Nästa gång jag kommer tillbaka kommer jag att veta bättre vart jag ska gå och kasta macka... 
 
Det ska erkännas att jag inte är någon oerhörd filmfantast. Jag gillar verkligen film, men jag är lite dålig på det där med tålamod. Men oj, så inspirerad jag har blivit att se mer film, och framför allt, förstås - att resa tillbaka till Paris. Många gånger om! Har antecknat flera A4-sidor med såväl filmtips som ställen jag måste besöka nästa gång och relatera till filmerna. Och nästa, och nästa, och nästa... 
 
En ljuvlig liten karamell, det här - läs och njut, res till Paris, och upplev. Upprepa så många gånger som möjligt ;-) 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Pappas pojke av Emelie Schepp

 
 
Åklagare Jana Berzelius är tillbaka! Och det är ett kärt återseende. Det tog mig lite tid att börja läsa böckerna, men jag fastnade ganska snabbt när jag väl var igång (de tidigare böckerna är Märkta för livet, Vita spår och Prio ett) och läste alla tre inom loppet av en månad i maj förra året. 
 
Det startar snabbt - en liten pojke ringer sin pappa och berättar att det är någon i huset. När pappan, Sam, kommer tillbaks till huset ligger pojkens mamma mördad i huset och pojken, Jonathan, är spårlöst försvunnen. Det blir alltså rafflande från första stund och Schepp lyckas upprätthålla spänningen hela vägen igenom. 
 
Även mer lågmälda passager, som somliga av de som utspelar sig på ett fängelse (SÅ BRA) har en laddning i sig som imponerar på mig. Och berättelsen som vi tidigare fått ta del av om Janas privatliv och förflutna är så otroligt fascinerande - jag rekommenderar alltså inte att man läser dessa böckerna fristående för det lär vara ganska oförståeligt att hoppa in mitt i. 
 
Mycket välskrivet, genomarbetat och rejält spännande, alltså! Dock var den inte riktigt lika bra som de tidigare - men det kan ju ha varit min egen sinnesstämning eller vad som helst som spelar in. Jag tänker i alla fall fortfarande på den även såhär ett par veckor senare. 

Tack HarperCrime för recensionsexet! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Sektens barn av Mariette Lindstein

Jag hade turen att få denna bok skickad till mig av författarinnan själv, som jag även haft förmånen att få träffa och dricka kaffe med en vacker (nå, väldigt regnig) dag i Varberg för snart två år sedan. Tack Mariette! Detta är alltså tredje boken om Sekten på Dimön - jag har skrivit om den första här och uppföljaren Sekten som återuppstod här. (Om du inte har läst de tidigare böckerna vill du kanske bromsa här, om du inte vill råka ut för spoilers - det är nämligen svårt att skriva om denna utan att återknyta till tidigare händelser. Gå och läs böckerna så länge och kom tillbaks sen! ;-)) 
 
Det har nu gått femton år sedan Sofia Bauman flydde från sekten Via Terra på Dimön. Hon driver nu ett hem där hon och en kollega hjälper andra avhoppare från sekter och kan använda sina erfarenheter på ett positivt sätt - även om det märks ganska tydligt att manipulationen och hjärntvätten från Via Terra inte är helt utsuddad ännu. 
 
Hon lever tillsammans med Benjamin, även han avhoppare, och dottern Julia i en stad på västkusten. När en stor storm kommer in över landet händer två fruktansvärda saker. Först blir hemmet där Sofia arbetar totalförstört. Sedan träder sektledaren Frank Oswald, som ingen hört något ifrån sedan han släpptes ur fängelset, fram ur kulisserna, mer skoningslös än någonsin. 
 
Berättarperspektivet växlar något, och ett av dem kommer från Franz son Thor som är uppvuxen i sekten och går i skolan som Franz startar för Via Terras barn. Jag känner oerhört mycket för honom och hans berättelse om livet i sekten med Franz som far och storebrodern Vic, som inte kunde vara mer annorlunda än brodern. Thor är känslig, tänkande och fruktansvärt hårt pressad av sin far. Relationen till fadern är problematisk på så många vis, han vill bli bekräftad av honom samtidigt som han känner en oerhörd skräck. 
 
När Franz tar kontakt med Sofia har hon, trots att hon lovat sig själv att aldrig ha kontakt med honom igen, svårt att säga nej. Det finns nämligen en chans - eller risk - att han är far till dottern Julia efter en våldtäkt och hon måste till varje pris skydda sin dotter. Men Franz dyker upp överallt och visar sig ha en större del i Sofias liv än hon kan tänka sig. 
 
Otroligt starkt och spännande om ondska, manipulation och om hur saker vi är med om i livet följer med oss längre än vi vill tro. Mycket rafflande avslutning på denna viktiga, intressanta trilogi. 
 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Boktanken, I hyllan, Ms Hisingen, Bokpool, Västmanländskan, Bokhyllan
 
Boken finns att köpa här eller här