Kicktorsken av Alexander Salzberger

 
Jag ska villigt erkänna att jag aldrig hört talas om Alexander Salzberger innan förfrågan kom från Bookmark Förlag, om jag kunde tänka mig att läsa och recensera den? Självklart, för trots att omslaget och titeln inte tilltalar mig - jag hade aldrig plockat upp den i butik - gjorde beskrivningen av boken det. 
 
Detta är berättelsen om en hyllad Dramaten-skådis - och vägen dit. Från förorten med missbrukande och misshandlande föräldrar, genom en ungdom kantad av fest, droger och kaos, via destruktiva relationer, första mötet med den biologiska fadern och dennes familj, nykterhet, återfall, nykterhet... och till slut vad som verkar vara ett sansat leverne och ordnat liv. Det hela handlar väl om att söka efter kärlek och bekräftelse, men det är en väldigt ojämn väg dit. 
 
Ojämn är även boken, tycker jag. Vissa partier är otroligt rörande och fruktansvärt sorgliga, vissa vansinnigt roliga - vissa, som mest är fulla med svordomar som inte känns naturliga i skrivet språk, ganska irriterande. Jag lyssnade på en intervju med en hyllad författare för några veckor sedan (jag tål honom inte, men det hör kanske inte helt och hållet hit) där vederbörande tryckte in svordomar överallt och det funkade helt enkelt inte, det låter som om någon försöker spela tuff. Och i ärlighetens namn känns det likadant i boken. I partierna där författaren berättar om sin ungdom, där han faktiskt spelar tuff precis hela tiden, är det okej. I nutid, nej, jag köper det inte. 
 
Nu förstår jag att detta är baserat på en monolog - kanske fungerar det bättre i talad form, på en scen. I text - nej, det funkar inte för mig. 
 
Dock gillar jag boken som helhet. Korta kapitel och rappa berättelser varvas med förskräckliga scener ur en barn- och ungdom som ingen ska behöva uppleva. Detta gör Kicktorsken till en bladvändare och en nyttig text om hur livet kan arta sig. Och att det faktiskt går att få rätsida på det, även när det ser riktigt mörkt ut. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Annabelle av Lina Bengtsdotter

 
Jag fick hem denna från Forum för länge sedan - men just då hade jag inte tid (jag hade alltså inte beställt den, så otacksam är jag inte) och den blev liggande. Nu har jag dock äntligen läst den, när tid och lust fanns! 
 
I lilla Gullspång, på Vänerns östra sida, försvinner den unga tjejen Annabelle spårlöst. Charlie Lager på Stockholmspolisen skickas dit tillsammans med en kollega för att nysta i vad som kan tänkas ha hänt - vad de andra inte vet är att hon faktiskt är uppvuxen i Gullspång, utan någon särskild lust att återvända. Men plikten kallar och det är dags att göra nytta. 
 
Det blir en komplex berättelse - eller två, egentligen - där jag visserligen misstänker slutet ganska fort, men inte hur vi ska nå dit. Jag tycker att Bengtsdotter skriver fantastiskt bra, och förstår att detta är starten på en serie - jag ser hemskt mycket fram emot att läsa mer om Charlie Lager. 
 
Och som alltid - glesbygd! Småstad! Klaustrofobi! Mycket lyckat i en spänningsroman, det kryper sig på på ett mycket effektivt sätt. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Grace av Anthony Doerr

Jag är en av de få som inte läst Ljuset vi inte ser - ännu, för jag har tänkt göra det. Ett bra tag. Men som med så mycket annat... ja, ni vet. Det kommer saker emellan. Men när denna damp ner i brevlådan från Forum, väldigt vackert förpackad, blev jag förstås glad - den där famösa sparken i baken. 
 
David Winkler växer upp i Anchorage, Alaska. Här väcktes min nyfikenhet - även om jag blir stressad av glesbygdsskildringar är det något väldigt intressant med Alaska, jag vet inte vad. Han lever ett ganska tyst och inbundet liv, dras till vädret och är besatt av snö. Ibland drömmer, eller ser, han saker innan de händer - som en man som blir påkörd av en buss, och hur han kommer att träffa sin blivande hustru. Mycket riktigt, han träffar henne som uttänkt och de flyttar till Ohio. Väl där drömmer han att hans dotter kommer att drunkna medan han försöker rädda henne från en översvämning - för att undvika detta sticker han utan ett ord. 
 
Han reser hundratals mil bort och hamnar till slut på en karibisk ö, där han blir bästis med en familj som också har en liten dotter. De tar, av någon anledning för han är otroligt jobbig, hand om honom och hjälper honom tillrätta. Han stannar där tills han blir en ganska gammal man och arbetar som någon sorts vaktmästare på ett hotell. Det är dottern i familjen som tar honom under sina vingar som till slut visar honom Den Rätta Vägen. Genom en massa snöflingor. 
 
Ja, som ni hör var detta verkligen ingenting för mig. Skapandet av en handling genom idiotiska val av en huvudperson utan vuxen mentalitet eller social kompetens känns otroligt märkligt, språket är på sina stället otroligt vackert och poetiskt, på andra ställen bidrar det till den pekoral detta blir för mig. Nej, det här förstår jag överhuvudtaget inte hur det har blivit en bok - det kanske är jag som inte förstår något - och jag gillade början - men sedan spårade det ur fullständigt. 
 
 
Vill du trots allt prova och överbevisa mig så finns boken att köpa här eller här ;-)