Gråleken av Maria Sveland

Jag läste ganska nyss Rakkniven av Eva Ström, och tyckte hemskt mycket om den. När pressmeddelandet kom från HarperCollins Nordic om Maria Svelands Gråleken som även den beskrivs som en pendang till Fröken Julie blev jag nyfiken. Tack så mycket för recensionsexet! 
 
Jag måste erkänna att jag glömde bort Fröken Julie-biten och den slog mig inte alls under läsningen heller. Nu i efterhand tänker jag igenom handlingen och förstår nog inte helt och hållet heller, förutom att huvudpersonernas namn matchar hyfsat - Julia och Jesper istället för Julie och Jean - och klasskillnaderna. Julia kommer från en bullrig, kulturell, härlig och hyfsat välbärgad Stockholmsfamilj, medan Jesper kommer från en tystlåten arbetarklassbakgrund i Skellefteå. 
 
Nu har Jesper och Julia träffats, av en slump på en tillställning, och Julia blev gravid efter ett drygt halvår. Dottern Alice är nu fem månader när de reser till danska Amholt för att spendera en månads semester där i ett hus som de lånar av vänner till Julias föräldrar. Boken inleds med sjösjuka, och jag måste säga att jag sällan läst en bok med så mycket kräkningar i. Enormt mycket kräkningar. Kanske med flit, som en gestaltning av den illamåendeframkallande dåliga relationen Julia och Jesper lever i. 
 
För den är kass. Av och till kommer små glimtar av kärlek och godhet dem emellan, men generellt är det gräsligt att läsa. Jesper är urtypen av en kränkt vit man, det är otroligt synd om honom hela tiden och han vet inte hur han ska hantera någonting. Julia är utmattad, ledsen, känner sig förbisedd och börjar dricka för mycket vin. Snart bråkar de hela tiden och Jesper lämnar ön ett tag. Julia ser syner, men hon vet inte om de är på riktigt, eller om det är hallucinationer på grund av sömnbrist och alkohol. Hennes mamma kommer och försöker styra upp, men det går väl sådär och snart är Jesper åter på ön, vilket får tråkiga konsekvenser. 
 
Så. Mycket bråk, amning, kräkningar, kränkningar, sprit, sorg, desperation och mer bråk. Det är liksom det som ryms här och det blir faktiskt ganska jobbigt. Jag har gett boken en 3:a på Goodreads, för hur det än var vill jag fortsätta läsa och få reda på vad som faktiskt kommer att hända - och somliga bitar är fantastiskt fint skrivna. Jag tycker om att läsa de instuckna kapitlen som får rubrikerna "Förtid", om barndom och om när Julia och Jesper träffas. Då tror man, ibland, att det kanske ska bli bra, i förälskelsens rosa skimmer. 
 
Boken kommer inte att fastna hos mig, tyvärr, men jag avråder inte från att läsa den - jag tror att många kommer att tycka mycket om den. Den finns att köpa här eller här

Jag som var så rolig att dricka vin med av Rebecka Åhlund

Kan det vara så att årets bästa bok lästes ut redan i januari? Ja, jag skulle inte bli förvånad. Detta är en helt fantastisk, öppenhjärtig, varm, hemsk och viktig bok. Redan när jag hörde talas om att den var på gång blev jag intresserad och kontaktade förlaget och bad om ett recensionsexemplar, vilket jag väldigt sällan gör numera. Nu hann boken komma ut i diverse appar innan jag fick min länk, men det spelar ju ingen roll - utan bevisar bara hur snabbt jag kastade mig över den så fort den fanns tillgänglig. 
 
Rebecka Åhlund var en alldeles vanlig tvåbarnsmamma när familjen flyttade till London. Journalist och författare och visst hade hon väl haft smak på alkohol innan, men väl i Storbritannien, där alkoholkulturen är en annan, eskalerade det relativt snabbt till ett fullfjädrat missbruk. Åhlund berättar, naket och ärligt, om hur det där ganska vanliga drickandet blev något helt annat. Hur det kändes första gången hon drack upp en slatt rosévin som stod i kylen lite väl tidigt på dagen, till hur det kändes när hon köpte vin på väg hem från att ha lämnat i skolan för att dricka hemma i köket vid niotiden. Om urspårade kvällar och om böner från barnen: "Snälla mamma, kan du inte inte dricka vin nu när pappa är borta". 
 
Det var det som gjorde att hon bad om hjälp, tog tag i sitt liv och begav sig till ett AA-möte. Eller Fight Club, som hon kallar det. Och detta är hennes dagbok från sitt första nyktra år. Berättelser från möten med människor, från samtal, från upplevelser, från svackor och toppar, högt och lågt. Som livet ju är. Det är så fantastiskt bra. Så viktigt att berätta, och ett så modigt och öppet sätt att se sanningen i vitögat. 
 
Åhlund skriver vackert men koncist och samlat, och det är absolut inte utan en stor skopa humor. Jag blir så drabbad av hennes text, och så förtjust i henne som person! Har lyssnat på diverse intervjuer och annat på sistone och jag känner ju bara att jag vill bli bästis med Rebecka Åhlund. Vilken kvinna! 
 
Boken finns att köpa här och här. Läs den, s'il vous plaît! Rebeckas instagram kan man följa här

Den perfekta vännen av Adele Parks

Jag har läst en del av Adele Parks under tidigt 2000-tal, relationsromaner åt chicklithållet, så när Harper Collins Nordic mailade och berättade att hon nu gjort ett genrebyte och skrivit en psykologisk thriller blev jag pepp och tackade ja till ett recensionsexemplar. Det är så spännande med genrebyten, och när det blir bra blir det ofta väldigt bra - se Boije af Gennäs och Lisa Jewell, till exempel.  
 
Det blev bra här också, för Parks är en väldigt duktig skribent, med en god förmåga att formulera sig och att avsluta kapitel på ett sätt som gör att det är svårt att inte fortsätta lite, lite till. Dock blev jag besviken på denna eftersom den var så otroligt förutsägbar. Jag vet inte om det bara var slumpen i mitt fall, jag brukar inte vara så vass på att lista ut saker i förväg, men här förstod jag liksom allt, inklusive alla vändningar, en bra bit i förväg. Det gör inte att boken är dålig, men det tar ju bort thriller-biten. Det psykologiska fortsätter dock att vara spännande. Jag lyssnade på delar av boken vilket den passade bra för, det är korta kapitel och persongalleriet är lagom stort för att det ska gå bra att hänga med. 
 
Boken handlar om Mel, trebarnsmamma och boende i Midlands i England. Hon blev gravid under sin studietid och slutade för att föda och ta hand om sonen Liam, som ensamstående mamma. Det var inte lätt, förstås, men hennes bästa väninna Abi stöttade henne i beslutet att behålla barnet. Nu har hon två döttrar tillsammans med sin man, jobbar deltid i en klädbutik och det mesta flyter på rätt så bra. 
 
Abi blev tv-stjärna i USA genom mannen även hon träffade på universitetet, men när han har en affär och skilsmässan är ett faktum hör hon av sig till Mel efter många års tystnad och ber att få komma och bo hos henne ett tag medan hon kommer på fötter och skapar sig ett liv hemma i England igen. Mel känner att hon inte kan säga nej - Abi hjälpte henne så mycket i ungdomen - men det blir, förstås, inte som hon tänkt sig. Alls.
 
Till en början är allt kalas - med vinluncher och shopping och gin och tonic vid köksön mitt på blanka eftermiddagen. Abi verkar dock inte vara så fokuserad på att ordna upp det för sig själv, och Abis man börjar tröttna på gästen som inte respekterar husets regler och inte verkar vara en särskilt god förebild för småflickorna. Mel ser dock bara det glamourösa och fina - tills det är alldeles för sent. 
 
Som sagt - det är en välskriven bok och den hade kunnat vara riktigt spännande, om den alltså inte varit så förutsägbar. Jag skulle hemskt gärna vilja höra från fler av er som läst den och höra vad ni tyckte - är det bara jag? Den har höga betyg på Goodreads, nämligen, så detta kan ju vara en knäpp slump där min radar för en gångs skull var på rätt frekvens... 
 
Boken finns att köpa här eller här