En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

Så fort jag såg att denna var på väg visste jag att den måste jag läsa, så fort det bara går - jag älskade En nästan sann historia nästan orimligt mycket, och som tur är ville kompisarna på Forum ge mig äran att få ett förhandsexemplar så att jag kunde läsa den så fort som möjligt. Tack Forum
 
En helt vanlig familj har undertiteln "En roman om ett brott" - och det är precis vad det är, eller kanske fler brott - men jag kan inte kalla det för en deckare. Detta är en mycket skickligt skriven bok om familj, sanningar och lögner, andlighet, formalia, kärlek, förakt... här finns allt och det är omöjligt att sluta läsa. Jag bar med mig den överallt, även dagar när jag visste att det inte skulle finnas en minuts extra lästid - ifall, ifall...! Det är ett riktigt bra betyg. 
 
Den helt vanliga familjen bor i Lund och består av prästen Adam, advokaten Ulrika och dottern Stella, 19 år, som just tagit studenten och arbetar på H&M för att spara ihop pengar till en långresa till Asien. Här finns även Stellas bästa väninna Amina som hon hängt ihop med som ler och långhalm sedan handbollsåren. Det är Adam som berättar den första delen av historien, när vi får reda på att Stella sitter häktad för mord på en man som visar sig ha funnits i hennes och Aminas bekantskapskrets. Därefter följer Stellas egen berättelse, och sist mamma Ulrikas. De olika perspektiven och sätten att framföra berättelsen tillför otroligt mycket såväl till berättelsen som till läsbarheten och känslan av att jag hela tiden måste få veta mer om vad som har hänt. 
 
Det viktigaste temat här är sanning och lögn. Vad gör vi för att skydda dem vi älskar, hur långt kan vi gå? Hur samspelar vi med andra i lögner och manipulationer för att nå ett gemensamt mål, utan att egentligen tala med varandra om handlingar som blir symbiotiska. Även vänskapen mellan flickorna skildras på ett starkt och trovärdigt sätt, mitt i den där tiden mellan barndom och vuxenliv, och ett tredje viktigt och övergripande ämne är prestation - från alla våra huvudpersoner, skulle jag vilja säga. 
 
Otroligt bra. Mattias Edvardsson är en mästare på att berätta en spännande historia utan att den blir förutsägbar eller kännas "för fiktiv". Jag rekommenderar En helt vanlig familj mycket varmt - fantastiskt bra. Köp boken här eller här

Tvillingsystrarna av Marie Hermanson

 
 
Marie Hermanson är en av mina favoritförfattare och jag trodde att jag hade koll på allt hon skrivit - inte att jag hade läst allt, för det vet jag att jag inte har, men jag kände inte alls till denna, Tvillingsystrarna, som kom 1993. Jag lyckades få tag på den på biblioteket, turligt nog! 
 
Och det jag kan säga först och främst - hade någon satt boken i händerna på mig utan att berätta vem som skrivit den hade jag varit 100% säker på att det var en annan av mina lokala favoritförfattare, nämligen Viveca Lärn. Den är så Lärnsk! De fristående böckerna, såsom Den blå vänthallen och Kvinnan som var en fyr känns som ganska nära släktingar till denna. Inte alls i handling eller så, men i stil och språk och de ovanliga, finurliga karaktärerna. Och mitt Göteborg! Jag tjatar om det så ofta jag får chansen, jag vet - men jag älskar verkligen böcker med lokalanknytning som stämmer. Såsom Viveca Lärn, Åke Edwardson - och Marie Hermanson. 
 
Här träffar vi Robert, som känner sig allmänt vilsen i tillvaron. Han har blivit sjukskriven av misstag - han trodde att han skulle besöka en gammal bekant vid namn Ulla-Karin men hamnade istället på en psykiaters privatmottagning i Vasastan - och när han får syn på den vackra Elisabeth på en tandläkarmottagning följer han efter henne, i kinesiska sidentofflor, till utkanten av stan. Han svimmar i hennes trädgård och blir omhändertagen av hennes excentriska familj. Visst låter det Lärnskt? 

För mig var det kanske lite rörigt och inte helt begripligt på alla ställen - men mycket underhållande och förstås otroligt välskrivet. Boken verkar inte vara så lätt att få tag på, men den finns åtminstone på Göteborgs bibliotek :-) 

Den svavelgula himlen av Kjell Westö

Jag har inte läst något av Kjell Westö tidigare - har tänkt göra det, men så fanns inte första boken i Helsingforssviten som e-bok och så var det lång kö på bibblan och så... ja. Sedan tänkte jag läsa denna när den kom, men så upprepades exakt samma saker och så... ja. Men nu har den kommit som såväl pocket som e-bok och den blev dessutom vald till månadens bok hos Bokbubblarna - så nu var det dags. 
 
Och så glad jag är för det. Jag älskar Westös sätt att berätta, gestalta, beskriva och måla med orden. Så underbart njutbart att läsa. Detta är för mig först och främst en uppväxtskildring som sedan på ett bra sätt glider in i skildringen av ett vuxenliv, men då Westö väljer att introducera berättelsen med ett mysterium blir det på något vis som att läsa en spänningsroman ändå. Jag älskade den.
 
En sak som jag tycker är så bra är tidsmarkörerna, då vi faktiskt följer huvudpersonen från 60-talet ända in i nutiden. Ibland blir det för mycket och för svulstigt, ibland missas det överhuvudtaget. Här är det perfekt.  
 
Några av Bubblarna - däribland jag själv - blev förvånade över hur mycket sex det var. Som sagt är Westö inte så bekant för mig men av någon anledning hade jag en annan uppfattning och blev lite förvånad. Inte nödvändigtvis på ett negativt sätt, dock, bara oväntat. 
 
Boken finns att köpa här eller här. Jag rekommenderar den med värme.